Fingret från din bank

Kvällens Uppdrag granskning var hett sprängstoff för alla banker och inte minst deras kunder! Även Sydsvenskan tar upp ämnet.

Kort handlade programmet om hur storbankerna, med Nordea och Swedbank i spetsen, duperar sina kunder genom att jämföra sina fonder med index som inte är relevanta att jämföra med. Genom att jämföra sin egen fond med avkastningen inkluderad med ett index där avkastningen skalats bort så slår man sig för bröstet och fastslår att 'våra fonder slår index'. Halleluja - skåden ljuset!

Jag har länge varit skeptisk till storbankernas förmåga att förvalta till ett rimligt pris, speciellt med tanke på att flera banker har indexfonder med rejäla avgifter. Men detta var riktigt magstarkt, tycker jag. Rent lurendrejeri.

Bankerna stjäler våra pengar via höga avgifter, bankerna lurar oss att köpa deras fonder med falska jämförelsetal och dessutom får vi sällan någon ränta alls på våra pengar. Förolämpa oss lite till, bara.

Ta mig f*n - en plan!

Sparplaner och planering. Utan ett genomförande är all planering meningslös. Det är hur lätt som helst att sitta och plita ner sparsiffror och budgetar om man sedan inte orkar genomföra dem. Och jag talar definitivt i egen sak eftersom jag är rätt värdelös på 'genomförandedelen' medan jag är jätteduktig på 'planeringsfasen'.

Men vad göra? Hur fixar man del 2? Antagligen finns det lika många böcker om det som det finns böcker om matlagning. Men jag har koll på en prima, enkel variant som det knappast krävs någon bok att luta sig mot. Jag har då inte själv hittat på den men för saks skull kallar jag den för 'Per Pennings tänk & fixa' :)

1. Du ska skriva ett övergripande mål enligt formen 'Mitt mål är..'
2. Du ska också skriva varför du vill uppnå målet.
3. Du ska definiera när målet är uppnått.
4. Du ska ge dig själv en belöning när målet är uppnått.
5. Du ska skriva en handlingsplan.
6. Du ska definiera framgångs- och riskfaktorer.

Det var det hela! Eventuellt delar man upp ovan i delmål om målet är stort eller tar lång tid att uppnå. Skriv sedan ut planen och ha den i fickan!

Nedan följer ett exempel på en bantningsplan (inga pengar i detta exempel, man måste variera sig lite).

Per gå ner i vikt-plan

Mål:
Jag väger 76 kg den 23 december 2008 för att jag ska trivas bättre med min kropp.

Definitioner:
När vågen på morgonen visar 76 kg är målet nått.

Hur ska jag fira?
När jag uppnått mitt mål unnar jag mig en uppsättning kläder.

Min första handling:
Mitt första steg är att helt sluta med sötad läsk, kakor och godis.
Mitt andra steg är att äta regelbundet.

Vad hindrar mig från att lyckas?
Blodsockret faller för mycket.
Att jag gillar choklad.
Att jag tröstäter.
Att jag äter för stora portioner.
Att jag äter fel mat.

Vad hjälper mig att lyckas?
Att äta regelbundet.
Att bara äta mörk choklad.
Att jag ska se positivt på omständigheterna.
Att jag tar mindre portioner, äter långsamt och inte äter upp.
Att jag äter mat som inte är för fet, söt eller onyttig.

Skilj dig men med förnuft

Det är dyrt att skilja sig. Det anar nog de flesta, men nu finns det en uträknad prislapp också att frottera sig med. En miljon fyrahundra tusen kronor kostar det.

Självfallet finns det säkert många människor, inte minst kvinnor, som säkert hade betalt mer därtill för att komma ur förhållanden som är destruktiva. Likväl finns det många som skiljer sig vind för våg. Att inte kunna kompromissa i ett förhållande brukar vara en vanlig orsak?

Finns det barn i ett förhållande finns det ytterligare anledningar att tänka sig för både en och två gånger. Då är det fler än de tu som kommer att få betala ett pris.

Kommunerna är skyldiga att tillhandhålla familjerådgivning. Kan ni inte diskutera era problem lugnt och sakligt är detta en väg att gå. Jag är övertygad om att kvinnor och män ofta tänker så olika att en tredje part är lösningen.

En av mina favoriter i bloggsvängen är Från kaos till koll? som har en hel del erfarenhet i ämnet.

Vilken marknad går bäst 2008?

Utfallet av min undersökning har fallit ut så att:

50 % Östereuropa kommer att vara årets klart lysande stjärna. Eller att den kommer att gå bäst, kanske?
36 % Asien kommer god tvåa, mitt fortsatta tips här är nog Indien även fortsatt.

Sen kommer det inget mer. Sydamerika (6%) där jag tror att Brasilien fortsatt kommer att fungera väl. Afrika (6%) är en tillväxtmarknad i mina ögon men oroligheter och ledarinkompetens är otrevligt.

Nordamerika fick inga röster alls. Är det så illa?

Liksom i Vem vill bli miljonär, så använder jag resultatet som min livlina, även om resultatet inte skiljer så så förfärligt från min egen åsikt. Jag fortsätter att investera även en liten slant i Afrika.

Skrynklig men lycklig

Jag hörde på radion imorse att en omfattande undersökning i över 80 länder hade kommit fram till att 40-årskrisen uppstår när man fyller 44. Ah, inte en gång till, tack. Det var tillräckligt intressant att puttas över kanten till halv 80, har inte lust att vederlägga statistiken men en åldersnoja till.

Det är spännande att bli äldre. I sinnet är man fortfarande inte mer än vad dagsformen säger, alltså kring 20 och lite till, kanske. Men på morgonen i badrumsspegeln möts man av bockstensmannen. Vik hädan, vålnad - vad vill du mig?

Dock fanns det LITE tröst i undersökningen. Som lyckligast var man vid 20 års ålder. Och vid 70!? Hmm.. vad vet gubbarna och tanterna som jag inte vet? Nåja, då finns det något att se fram emot.

Dessutom var det inte bra att vara FÖR lycklig heller. Om man var hyfsat lycklig så både tjänade man mer pengar och levde längre än de allra gladaste. :)

Lyxfällan och skuldfällan

Det är skrämmande att läsa men så många som 6 procent av Sveriges vuxna befolkning, 400 000 personer, tror att de inte klarar att betala sina räkningar de närmaste två månaderna!!?

Prata om att vi i Sverige lider allvarligt av att inte kunna ta hand om sin privatekonomi. Det här låter ju mycket värre än jag någonsin kunnat ana.

Jag vet inte hur de räknat fram beloppet, men skuldsättningen kostar i dag, enligt kronofogden, samhället ungefär 40 miljarder kronor om året. Och till det kommer personlig ohälsa som så väl hänger ihop med en dålig ekonomi. Skilsmässor inte minst.

Om du känner att du inte kan eller vet hur du ska reda ut din ekonomiska situation så erbjuder många kommuner ekonomisk rådgivning. Se på den egna kommunens hemsida. Jag vet inte om detta är lagstadgat, liksom familjerådgivning, men om inte så borde det vara det. Dålig privatekonomi drabbar ofta barnen (hör den tidigare?) direkt eller indirekt.

Jag önskar nu att något undersökningsinstitut inte bara kallt konstaterade siffror utan undersökte VARFÖR dessa människor hamnat i sin situation? Jag vet vad krediter, snabba lån och räntefria köp kan ställa till med.

Pensionsspara är dumt

Att pensionsspara är inte något vettigt att göra - för många svenskar. Annika Creutzer skriver en bra artikel kring detta i Privata affärer.

Försäkringsbolagens mustiga reklamkampanjer kring att vi måste spara mer till pensionen är inget annat än marknadsföring. Köp vår produkt så att vi tjänar mer!

Annika rekommenderar istället att börja i en annan ände. Det vill säga premiepension och tjänstepension - sådana pengar som arbetsgivaren betalar in som du själva förvaltar. Aktiva val här är väsentligt för din framtida pension.

Därefter är det dax att jobba med sina lån. Se till att amortera bort dina bostadslån före pension hellre än att pensionsspara småbelopp som äts upp av avgifter.

Överskuggande allt annat är att se till sin hälsa - annars orkar du varken jobba, hantera dina placeringar eller att bli ekonomiskt oberoende.

Pensionspengar i vila

Jag har en slant i en fondförsäkring som en tidigare arbetsgivare betalat in. Dum som jag varit har jag inte tittat till den alls under åren. Men nu var det dags!

Efter en ganska blygsam avkastning under de senaste åtta åren så bytte jag idag fonderna i den till en portfölj som innehåller enbart aktiefonder och innebär 20% Sverige och 80% utland:

Sverige
SGF/Enter, Swedish Equity 16%
Lannebo Småbolag 4%

Nordamerika
SGF/GAMCO, US All Cap Value 10%
SGF/Wellington, US Large Cap Growth 14%
Merrill Lynch US Basic Value 7%

Europa
SGF/Goldman Sach European Equity 23%
Fidelity, European Aggressive 7%

Japan
SGF/JP Morgan, Japanese Equity 6%

Asien ex. Japan
SGF/First State, Pacific Equity 5%

Tillväxtmarknader
Morgan Stanley, Emerging Markets 8%

Vad tror ni om denna fördelning på mer än 10 års sikt?

Per Pennings åldrar - del III - De tjugo

De tjugo, de ljuva unga åren då hyn var slät, blicken klar, armen fast.. Så minns jag det. Eller kanske inte.. Men hur tedde det sig?

Jo, strax efter tonåren så klev Per in i den så kallade ungdomen. Jag hade tråkat mig genom gymnasiet utan något större intresse för studier, hela fyra år på en teknisk utbildning. Efter folköl, fester och en avslappnad look gick jag ut med 3,4 i snitt. Aha - en medelmåtta minsann! Inga stående ovationer från lärarkåren, direkt.

Jag var desillusionerad men samtidigt övertygad om att jag hade svaren på alla livsfrågor. Men det fanns iallafall ingen PLAN för något överhuvudtaget. Egentligen undrar jag numera hur skallen fungerar på en tonåring? Det måste pågå en avancerad re-wiring av all intelligens och logiskt tänkande. Hos mig var tidshorisonten väldigt kort, nån timme sådär tror jag. Det enda jag visste var att jag skulle in i lumpen ett år senare. Jag var skoltrött, troligen för att det var något man skulle vara, och ville tjäna pengar istället, sa jag. Aldrig mer en skolbänk för mig, bestämde jag.

Jag hyrde en liten etta i en större stad och ställde mig vid ett band på en fabrik. Där stod jag i åtta månader och blev än mer uttråkad, medan jag inväntade den något läskiga inryckningen. På min tid blev alla små gossar män genom att göra lumpen, eller värnplikten om vi ska vara helt korrekta. Alla tjejer åkte på språkresa eller som au-pair, medan vi stackars enfaldiga pojkar kläddes i uniform. Rättvist? Kanske inte helt..

Lumpen känns idag som en utomkroppslig upplevelse. Jag är inte ens riktigt säker på att det hände på riktigt. Det var ett år med nästan inget innehåll eller behållning, undantaget att jag jämnt frös vilket gjorde att jag ständigt åt - gav mig åtta nya friska kilon. Ekonomifronten var också eländig denna tid. Som mest 26 kronor om dagen och sedan ett muckarbidrag på tretusen kronor.

Men NU skulle det jobbas och konsumeras! Ett fabriksjobb till, en lite större lya och en liten bil därtill - sedan full rulle. Men någon ekonomiplanering fanns inte. Det var lön in - lön ut i ett evigt kretslopp! Spara? Nej, Per Penning saknade fortfarande insikt..

Stå i en fabrik dag ut och dag in tärde dock på mig mentalt. Det var enahanda, lågavlönat och bara genomtrist, helt enkelt. Efter 2 år fick jag nog, slängde skiftnyckeln och började studera igen. Skolbänken åter, trots alla tidigare försäkringar om att den tiden var över.

Studier på universitetet var en lycklig men fattig tid. Att lära det som man själva väljer är helt skiljt från grundskola och gymnasium, det var skoj. Fyra år och en magistersexamen - sen tog det roliga slut. Dax att jobbe igen, sparkapital fanns det inget.

Ett första jobb i kontorsstolsfalangen påbörjades - knappa på datorn och vända på papper. Jag trivdes bra, trevliga kollegor och chef. Lönen var helt i sin ordning, men den räckte inte till något sparande inte, ansåg jag då. Däremot så började jag och min sambo att titta efter ett hus, så att vi kunde belåna oss lite till. Jisses, det här börjar låta som 'Poor dad'..

Vi fann ett hus vi gillade, lånade sexhundra tusen loppor och flyttade in. Efter sex månader började vi undra varför det luktade mögel..

Detta var precis i skarven mellan det glada 20-talet och depressionens 30-tal. Läs mer i Per Pennings åldrar - del IV - De trettio.

Habegärets kranka blekhet

Nu tvingas många småsparare sälja av i sina aktieportföljer på grund av att de belånat dem. Avanza tvångsförsäljer i flera portföljer dagligen med reaförlust som följd.

Jag undrar hur pass väl kunder blir upplysta kring vad det egentligen innebär att belåna ett fiktivt värde? Själv använder jag Aktiedirekt där det också går att belåna portföljen men informationen är relativt skral.

Vid en överbelåning tvingas du antingen skjuta till kapital i portföljen eller belåna fler aktier. Det sista alternativet är att lämna börsen med svansen mellan benen.

Min åsikt är att en småsparare i min egen dignitet INTE ska belåna sina värdepapper. Risken är för stor, helt enkelt. Hur många blir brända på aktier den här gången, tro?

Till livbåtarna!

Det låter tokigt men är kanske inte så förvånande. Goda råd om hur du ska göra med dina investerade pengar hittar man i princip överallt just nu. Och det är då tokigheterna blir tydliga.

Som rådet:
Har du aktierelaterat sparande? Behöver du pengarna nu? Sälj.

I min lilla ekonomibubbla är denna mening en ren motsägelse. Att spara i aktier med slantar du behöver nu? Om det hade varit fonder hade till och med det låtit vanskligt i mina öron, men aktier?

Att spekulera i aktier med pengar du behöver ska du inte göra. Alls. Du ska kunna förlora alltihop. Att bibehålla ett kapital i aktier ända fram till den dag du avser att sälja dem är heller ingen bra idé, utan betydligt bättre är att vikta över dem i 'riskfritt' sparande under en lite längre period. Tycker jag.

Betydligt bättre är råden att göra en egen riskanalys kring sitt sparande:

• Hur mycket är jag beredd på att förlora?
• Hur mycket skall jag lägga på låg risk?
• Hur mycket på hög risk?
• När skall jag gå ur?
• Och till vilken kurs?
• När skall jag köpa in mig igen?

Som jag tjatat om tidigare; när det gäller aktier så spekulerar jag inte och säljer inte, jag endast köper vad jag finner vara 'en bra vara till ett attraktivt pris'. Just nu är priserna på väg ner, tycker jag är kul. Den dag jag ska njuta frukterna av mina aktier så tänker jag mjuklanda enligt ovan genom att sälja av i omgångar och säkra kapitalet.

Jobbe?

Att jobba. De flesta av oss gör det för vår inkomst, som egen företagare eller anställd. Varje dag, vecka för vecka, månad efter månad. Ungefär 168 timmar per månad vid en heltid. Det är en del tid som vi spenderar på jobbet, men även tid åtgår för att ta sig dit och hem igen.

Jag kan tycka det är spännande att se hur mycket tid jag måste arbeta för att kunna täcka en kostnad. Till exempel hur länge måste jag jobba för att köpa en ny dator? Eller tanka bilen?

Frågan man då väldigt lätt ställer sig är om kostnaden står i proportion till insatsen. Hur mycket blod, svett och tårar är OK att spendera på den där nya jackan, MP3-spelaren eller chokladkakan?

Jag känner mig väl så lyckligt lottad dessa dagar, då jag har ett jobb jag trivs med. Jag har kul på jobbet. Så har det inte alltid varit, utan jag har haft jobb där:

• chefen klippte ut platsannonser och la på våra bord
• arbetsuppgifterna var så enahanda att jag trodde jag drabbats av narkolepsi
• jag inte sett dagsljus på hela dagen i en bullrig, dammig fabrik och ständig hosta
• jag mått uselt på grund av att chefen varit en narcissistisk psykopat

På så sätt, inbillar jag mig, att ju mindre tillfredställande ditt jobb är för dig desto mer rädd om din inkomst borde du vara; pengarna borde vara mer värda för den som slitit mer ont för dem?

Jag hade inte jobbat en dag till om jag inte hade behövt det, jag har på tok för många underliga infall som jag velat pröva istället. Men ekonomiskt oberoende är jag.. ..inte.. ..än.

Hur kul är ditt jobb? Trivs du med det eller vill du göra något annat?

På tal om något annat, läs om den här kvinnan.

Panik gör ingen rik

Usch och fy och tvi! Börsnedgången är inte nådig dessa dagar. Vem är egentligen sugen på en månadssummering?

Vad är mönstret? Jag tycker det än en underlig situation, svår att tolka. En konjukturavmattning är visserligen i faggorna men det är ett ras utan like. Brända barn som skyr elden sedan sist? Nedgången kommer vara ett par månader, sägs det.

Nedgången påverkar både min fondportfölj och PPM, så klart. Så till den grad att jag nu funderar på att avvakta med månadens investering ett litet tag för att se vart det bärkar hän. Därefter kommer jag nog att pyttsa in mindre belopp lite mer frekvent än en gång per månad.

I år ligger jag -6% i PPM. 2007 slutade 18% upp. Jag tröstar mig med att jag åtminstone inte var i sämsta ligan förra året.

Enligt PPM:s pressmeddelande steg spararnas fondinnehav med 5,6% i genomsnitt under 2007. Premiesparfonden, som investerar medel från de sparare som inte gjort något aktivt val, steg med 4,7% under samma period.

Att skada sin nästa med de bästa

Usch, jag är helt slut idag. Har tyvärr knappat orkat läsa mina favoritbloggar eller kommentera dem.

Nej, idag var jag med lille sonen på sjukhuset och opererade in nya rör i öronen och tog bort polypen. Låter kanske som nada i era öron, men för mig är det en Golgatavandring.

Jag tycker så illa om att behöva utsätta mina barn för sådant som gör ont, vilket det gärna gör på ett sjukhus. Än värre tycker jag det är att se något av mina barn somna in under narkos. I mina ögon är det som om jag tar livet av dem! Jag har en katt och en hund i minnet som jag avlivat hos veterinären, båda de händelserna gjorde mig rejält deprimerad. Jag kanske är morbid?

Till det positiva hör dock personalen på sjukhuset. De är underbara, fantastiska.. ja, jag har inte ord. Hade alla människor i vårt samhälle haft samma engagemang, kunnande och empatiska förmåga på sitt jobb, då hade vi haft det bästa av samhällen. För tusan, ge de här människorna dubbelt upp i lön. De flesta av oss hamnar ju där någon gång i deras kärleksfulla omvårdnad.

I jämförelse så är mitt dammiga kontorsjobb som inbringar mycket mer i inkomst synnerligen meningslöst.

Ett långt liv i lycka

Att pensionsspara eller inte? Den frågan ställer sig Stockman i ett inlägg efter att en god vän till honom dött alldeles för tidigt i livet.

Ingen borde få dö ung - livet är orättvist. Barn dör. Ungdomar dör. Deras föräldrar hade om de kunnat bytt med dem utan att tveka. Men det fungerar ju inte så.. tyvärr.

Med all respekt för denna tragiska händelse och alla andra onda, bråda dödar, så är ju frågan motiverad. Ska jag pensionspara eller inte? Låsa mitt kapital för en framtid som kanske inte kommer? Ni kanske redan nu ser var min åsikt lutar?

Jag skriver i ett tidigare inlägg om varför jag inte sparar till pensionen, åtminstone inte inriktat på att låsa pengarna. Självklart vill jag bli gammal som gatan (fast frisk i knopp och kropp). Men jag har insett vad många i min ålder gör - att tiden springer iväg fortare än en löning. Livet är inget projekt där det går att diktera villkoren, det gäller istället att hinna med vad som hinnas önskas.

Sanning nummer två är också att vi inte är samma människor hela livet igenom. Tänk själv bara fem eller tio år tillbaka, så mycket annorlunda person man blivit. Intressen, idéer och livserfarenhet gör att man reviderar saker och ting. Så vad jag vill idag gäller troligen inte om tio år. Dessutom kan mycket hända på vägen som kullkastar planerna.

Den dagen du förhoppningvis går i pension - då måste hela vägen dit varit något värt att komma ihåg. Jag önskar dig ett långt liv i lycka..

Aktier är trist

Allt färre svenskar äger aktier. Vad gör dom? Säljer sina aktier och dricker upp pengarna?

Allt sedan Telia börsnoterades, jag köpte inga av de där eftersom jag inte litade på herr minister Rosengren, har antalet småaktieägare minskat.

Är det snabba klipp som aldrig infriades som gjort att intresset svalnat? Och varför bara hälften så många aktieägande kvinnor jämfört med män? Här i bloggvärlden finns det massor med ekonomie ladies. Däremot verkar de aktieägande damerna vara mindre riskbenägna än herrarna.

Mer än hälften av aktieägarna har bara EN aktie! Hjälp! Hur kommer det sig?

Känn på den, CSN!

Idag fick jag och hustrun våra utlåtanden från CSN. Hur mycket skuld vi har, hur mycket ränta och avgifter de påfört och hur lite vi har amorterat.

Jag tycker om att blunda för att studielånen är en skuld. Vilket de de facto är. Suck.

Mitt utgående skuld för 2007 är 166061 kronor. Hustrun har 270508 kronor. Visserligen 13683 kronor mindre än för ett år sedan men fortfarande rejäla belopp.

Jag tillförde nu en kalkyl i mitt excelark kring ovan. En schablonberäkning gav att jag personligen är skuldfri vid 55 års ålder. Samma år jag tänkte dra mig tillbaka!

Samma tur har inte hustrun som fortsätter att betala tills pensionen; 65 år då skulden avskrivs.

Hur solidarisk ska man vara? ;)

Tomten heter Carnegie

Va? Ja, inte fondaktören, inte. Jag vet då inte hur de skaffat sig det namnet. Jag syftar på Andrew Carnegie som skrivit en essä som heter 'Rikedomens evangelium'. Det finns en väldigt bra artikel i DI här.

Jag hatar snålhet och girighet. Människor som bara vill ha och ha men inte ge något. Som tycker de är duktiga när de undviker att behöva betala något åt sina släktingar och vänner. När de gör allt för att snika. Nåväl, sådana människor brukar inte ha varken vänner eller släkt som vill umgås med dem till sist. De dör ändå bittra..

Andrew Carnegie skaffade sig sin förmögenhet på egen hand. Han blev enormt rik. Men han tog ett stort beslut; han bestämde sig för att sluta sina dagar lika fattig som han en gång var! Han sålde sitt imperium och spenderade pengarna på allmännytta så som skolor och bibliotek.

I sin bok menar Carnegie att rika människor har en skyldighet att använda sina pengar till att förbättra världen. Att låta sina barn ärva är 'missriktad tillgivenhet' och 'prestigeorienterat'.

Hans mest berömda citat om de rika lyder: 'Den som dör rik, dör vanärad.'

Jag vill också bli en tomte. Tänk, 'Per Pennings stiftelse'.

Byt trög bank mot bred mäklare

Jag slår säkert in öppna dörrar för många men enligt artikeln så sparar ändå mertalet svenskar i fonder via sin bank. Själv känner jag inte till någon bank som har samma breda utbud av fonder som fondmäklarföretagen?

Tydligen betalar svensken i genomsnitt 4000 kronor i avgift årligen på ett fondkapital på 250000 kronor, alltså 1,6%.

Tidningen City Stockholm jämförde häromdagen storbankernas fem största fonder de senaste åren. Bara tre av tjugo hade gett bättre avkastning än index, visade genomgången. Uselt!

Men en del banker börjar vakna.

Själv handlar jag via Fondmarknaden när det gäller fonder.

Tyck till och tjäna pengar

Jag måste helt enkelt rekommendera Din Åsikt. Jag anmälde mig till denna konsumentundersökningssajt nyligen. Idag gjorde jag min första undersökning om kattmat som tog ungefär tio minuter.


För den fick jag tjugotre och femtio. Lätta pengar.

En dikt en dag som denna

Kan inte låta bli. Den här sköna text av Karin Boye är verkligen skriven för mig (och dig?), eftersom jag blir uttråkad snabbare än snabbt. Hade pengarna funnits idag hade jag börjat planera för resor världen över.

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst. Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd. Det bästa målet är en nattlång rast, där elden tänds och brödet bryts i hast. På ställen, där man sover blott en gång, blir sömnen trygg och drömmen full av sång. Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr

Hur blir man miljonär?

VD:n för investmentbolaget Spiltan släpper snart sin bok 'Så här blir alla svenskar miljonärer'. Det lär bli en kassako för herr Börjesson. Det är precis sådana titlar som säljer till alla som vill hitta den enkla vägen, tyvärr.

Jag kanske går 'läsningen' i förväg, men jag lär heller inte köpa boken. Det jag läst om den, allt enligt författaren, är att den inte innehåller något nytt eller revolutionerande. Bara gammal skåpmat som att:

• Lita till dig själv - inte på mäklarna
• Avsätta kapital direkt vid löning till sparande
  

Kan alla svenskar bli miljonärer, så som författaren påstår? Knappast, Per Börjessons exempelkalkyl bygger på en 25-åring och en sparhorisont på 40 år.
Författaren lär tjäna en slant, ett antal 'fattiga' svenskar köper boken, läser den och faller in i sitt gamla mönster igen.

Nej, ska man bli miljonär måste man först bli:

• Rik (se här)
• Vara motiverad tillräckligt

Köp och läs Tradingguiden istället - den innehåller både förståelse och verktyg.

Per Pennings åldrar - del II - Tonåren

Per Penning inledde sina tonår vid tretton års ålder.

En viss turbulens rådde redan inledningsvis, jag hade vissa hormonproblem vilket gav ett intressant humörprogram och finnar, oproportionell kroppsform där armar och ben var spindellika på en spolformad kropp samt ett orubbat dåligt självförtroende. Funderingar kring pengar bestod mest i att skaffa dem och omedelbart konsumera dem. Det fanns spelautomater, flipperspel, godis och serietidningar som behövde uppmärksamhet. Att spara fanns inte längre på agendan, däremot fanns mina besparingar kvar tack vare mina föräldrar.

Åren gick, de yngre tonåren avlöstes av de äldre. Per var en gänglig, uttråkad gymnasist med stort sömnbehov. Pengar var fortsatt ett behov som skulle användas till alkohol, inträdesbiljetter och numera också kläder, helst med en liten krokodil på. Spara? Vad var det?

Nej, istället så hade jag från arton års ålder vantarna på mina besparingar, som togs ut och konsumerades upp. När tonåren var slut var också slantarna det. Jag var utblottad, men inte ens det begrep jag. Jag hade fortfarande ingen kännedom om ekonomiskt ansvar, troligen inte ens ansvar som begrepp. Ni som minns era tonår kanske var som jag - levde i en liten kaosvärld där andras syn på dig var avgörande, där självförtroende inte fanns och livet oerhört kortsiktigt.
Jag avundas inte tonåringar alls, möjligen bara deras ungdom. Det är tuffare nu än på 80-talet för de unga, men deras biologi skiljer sig inte från när vi var i deras ålder.

Nåväl, tjugo fyllda är nu Per Penning. Medellös, idélös, hopplös.. Nästa avsnitt - De tjugo kommer i sinom tid.

Doktor Bombay

Att Indien har varit en lyckad satsning under 2007 har ju knappast passerat obemärkt. Simplicity Indien som är en av mina 2 Indienfonder drog iväg till drygt 100 procent upp. Girig som jag är önskar jag nu att jag haft ännu lite mer i den fonden.

När en fond drar iväg på detta sätt får jag lätt lite kalla fötter. Men även om den nu uppnådda farten inte lär hålla i sig så spår prognosmakare (släkt med regnmakare?) en uppgång på minst 15 procent för 2008.

Jag kommer att fortsätta att investera i Indien eftersom jag tror att detta är en bra investering även på längre sikt. Troligen blir det Simplicity även framöver till stor del.

Trygg information

Hur är det med säkerhetskopieringen av dina filer på datorn? Har du någon?

Jag vill tipsa om ett gratis (ja - gratis!) verktyg från Microsoft som heter SyncToy. Verktyget är inte ett backupprogram, utan ett synkroniseringsprogram. Jag använder verktyget så att jag har en hårddisk i datorn där jag arbetar med filerna. SyncToy kopierar sedan regelbundet filerna till en annan hårddisk. Brinner en disk upp så har jag en kopia kvar. SyncToy har också en del andra finesser, så som att den kan behålla filer i kopian om du raderar orginalet.



Jag kombinerar sedan SyncToy med en internetbackup som arbetar i bakgrunden. All min data lagras hos min leverantör av tjänsten, och om det riktigt går åt skogen (min dator brinner upp eller blir stulen) kan jag ladda ner informationen igen.

Tvätta rätt inte lätt

Neeej, tusan också!

Jag lyckades att tvätta hustruns fina ulltröja idag på 40 grader. Aj, aj, hon blev inte glad. Inte jag heller. Nu passar tröjan dottern istället och jag får skriva 'Rosor' i utgiftskolumnen.

Du är geni i din strategi

För tillfället känner jag inga överdriven lycka över privatekonomin. Trots idogt sparande så faller ju värdet på våra flesta fonder och rasar på aktierna. I reda pengar vill jag inte ens titta på hur aktiegrisen har magrat. Men det är för sent, vill jag bestämt hävda..

Det är för sent att sälja. Gör inte det. Om du hade för avsikt att ta hem en vinst så skulle du gjort detta i höstas. Nu är det istället bra läge att köpa. Med fallande kurser blir det allt billigare att handla i de fonder och aktier som man har ett förtroende för. De som nu låtit magisen smälta och säljer av, de är som vi småsparare. Och småsparare är ofta för sent ute - står på perrongen när tåget gått.

Sparande i aktier och aktiefonder är en långsiktig investering (om du inte letar snabba tradingvinster och anser dig förstå mekanismerna) och om du i nuvarande läge fortsätter att spara regelbundet så kommer hävstångseffekten från de billigare inköpen att kompensera det nuvarande fallet. Den nuvarande turbulensen och börsraset står inte i proportion till konjukturen. Ett lämmelbeteende är inte att föredra. Om det står i en tidning att 'Nu ska du sälja' - då är det redan för sent.

Bättre att lita till sin egen förmåga, det finns alldeles för många självutnämnda experter som skriver i ekonomipressen och ännu värre - i kvällspressen som säger köp och sälj än det ena, än det andra.

Fortsätt att investera i det du tror på - det är rea!

Dysterkvist på grön kvist?

Jag måste tillstå att det här vintermörkret sätter sig på sinnet. Kolsvart på morgonen när väckarklockan ringer och lika svart näg det är dags att gå hem ifrån jobbet.

Inte är det kul att dra upp sömndruckna barn heller och få på dem kläder och iväg till skola och dagis. Duggregn och kastvind när vi kliver ut genom ytterdörren gör inte saken bättre.
När det känns motigt är det skönt att tänka tillbaka på Kreta - värme, sol, paraplydrinkar..

Det var i ropet ett tag att fånga dagen - Carpe diem. Det innevarande ögonblickets magi. Men inte fanken njuter jag direkt av stunden när det inte är njutbart. Det är nog så att vi människors förmåga att se framåt (och bakåt) också är en tillgång - planering, drömmar och tillförsikt behöver åtminstone jag.

Jag har insett att jag tycker om att ha roliga saker planerade framåt i kalendern. Exempelvis semesterresor, biobesök eller liknande. Då kan jag fundera och drömma. Vi har t.ex. bokat skidsemester i Norge vecka tio och nu beställt en broschyr om Jylland för sommarsemester. Sedan så fick vi i present en Londonresa som ska planeras in och en 'upplevelse' av våra grannar. Sådant sätter guldkant på tillvaron.

Jag springer i det berömda ekorrhjulet. Det hjälper ju inte med ekonomisk insikt - resan till ekonomiskt oberoende kräver också sina tribut. De inramade vardagarna är riktiga 'mind killers'. De ser ofta väldigt lika ut och därmed svåra att skilja ut - stiga upp, åka till jobb, jobba, åka hem, fixa mat, någon aktivitet med barnen och sänggående. Men som sagt - resan ur hjulet är påbörjad.

Med ekonomisk insikt kring skillnaden på att vara Rik eller Fattig så är det intressant att se hur kollegor, vänner, släkt och bekanta gör i sin ekonomi - om de lutar åt den ena eller andra hållet eller är totalt Rika eller Fattiga. Och inte minst om det är medvetna om det. Det kryllar av Fattiga på mitt jobb, minsann, med rejäla skygglappar. Men att berätta för dem är nog ingen idé. Jag tror att det är som att sluta röka eller dricka alkohol - det måste finnas en insikt i att det finns ett problem innan man är mottaglig för en förändring.

Lite ekonomiskoj

Den här var lite underhållande:

http://www.lyxfallan.se/facebook-test

Jag blev Herr Mellanmjölk. :-)

Slöa tongångar för miljön

Miljöteknikfonderna går tungt, allt enligt Ekonominyheterna. Jag har ju funderat kring att vara lite duktig men är numera tveksam. Det är visserligen så att jag köpt NIBE-aktier, men det är en del av min aktieportfölj med en långsiktig inriktning. Må det bli gladare börstoner.

Äga hus och putta kostnad

Jag läser just nu 'Rich Dad - Poor Dad'. Den är väl sisådär, en aning för 'Holy cow american' för min smak, men det finns intressanta, tänkvärda ting också. Som det här med att köpa hus inte är en investering. Det har till och med jag insett nu.

Ett hus är en kostnad, en belastning och inte en investering. Inte om du köpt huset som vi med hjälp av lån, vars ränta överstiger värdeökningen efter skatt på kåken. En bra lärdom. Har halva boken kvar, så jag lär mig nog lite till innan jag är färdig med den.

Nu något helt annat. Att skjuta på kostnader. Liksom att krympa sina utgifter borde det också gå att skjuta på kostnader och därigenom ytterligare krympa utgifterna?

Ett bra exempel är vår gamla bil som nu borde in och byta olja och filter. Jag har tidigare följt serviceschemat men nu har bilen gått riktigt långt så restvärdet är sisådär. Då tänkte jag att om jag avvaktar en månad eller två innan jag bokar servicen så har jag skjutit på en kostnad vars pengar jag istället kan investera?

Det borde gå att skjuta lite på andra saker med, tycker jag. Några idéer?

Per Pennings åldrar

Liksom en del andra av mina ekonomie bloggförfattarkamrater så tänkte jag göra en sammanfattning av mitt ekonomiska liv. Från vaggan till (inte graven!) dessa dagar. Jag vet på ett ungefär hur historien kommer att börja men inte hur den slutar. Den första delen - Barndomen, kommer här.

Per Pennings åldrar - del I - Barndomen

För en herrens massa år sedan, nämligen i slutet av det frisläppta sextiotalet, föddes unge herr Penning. Troligen var jag vid denna tidpunkt helt medellös, vilket vid tillfället inte bekymrade mig nämnvärt. Det gäller nog de flesta i den ålder jag var då, skulle jag tro.

2 föräldrar och 2 äldre syskon fanns i familjen. Fader med eget företag och moder med kontorsjobb. Boende i mindre villa i mindre stad. Hund också minsann. Prata om svensk medelklass?

När det gällde barn och pengar vid denna tidsålder var det vanligt att inneha en så kallad Bankbok. En bankbok förvarades i hemmet, togs fram och bringades till det lokala bankkontoret (Sparbanken hette den - det fanns inga alternativ) när det skulle sättas in eller tas ut pengar. I bankboken stämplades det med hjälp av en maskin debet och kredit. Jag hade en bankbok, jag.

Bankboken fylldes under mina första år på med pengar, i storleksordningen ett till två tusen riksdaler (så som jag minns det). Dessa slantar kom i form av gåvor och insättningar av föräldrar och släkt. Mitt första minne av bankboken är när jag är runt sex år gammal.

En annan vanlig företeelse var Spargrisen. Detta var en attiralj som Sparbanken delade ut till barn i samband med Sparbankens dag samtidigt som barnen fick ballonger och godis. Spargrisen var i hårdplast och kunde öppnas endast med en nyckel som banken hade. Om man la i sina mynt i spargrisen kunde man sedan gå till banken som öppnade spargrisen och tömde den i en mynträknare. Det var spännande att titta på. Sedan sattes slantarna in på min bankbok. Jag hade en spargris, jag.

Den var egentligen ingen gris, utan var en liten jordglob med texten 'Många bäckar små..". När jag var lite större, runt tio år tror jag, försökte jag vittja bössan flera gånger men den var smart konstruerad så det var nästan omöjligt att få ut några pengar ur den.

Jag fick veckopeng i min barndom. I början var det en krona, senare blev det två. Denna lades ofta i sparbössan. Vars innehåll hamnade på bankboken. Ibland fick man ett slant av mormor. Eller av någon släkting i övrigt, till exempel på födelsedagar.

Mitt förhållande till pengar var bekymmerslöst eftersom det aldrig var något vi barn pratade med våra föräldrar om. Att pappa jobbade visste jag men inte varför. Likaså mamma. Räkningar, boendekostnad, mat.. det fanns inte på kartan. Pengar köpte man leksaker för. Eller något annat kul.

Vi var troligen inte en fattig familj, men heller inte rik. Min fars företag var av den variant där arbetsinsatsen inte gav den utväxling i lön som en anställning skulle gett. Han jobbade i mina ögon på tok för mycket (vilket orsakade en kollaps i femtioårsåldern) vars slit gav för lite i plånboken. Vad min mors kontorsjobb gav har jag ingen aning om än idag. Men jag fattades inte något i min barndom.

Men jag vet iallafall att jag som barn inte lärde mig ett jota om VARFÖR jag sparade pengar på banken. Syftet saknades i helhetsbilden. Jag lärde mig inte heller pengars värde, vad de används till, hur de intjänas och hur de genomsyrar våra liv. Jag sparade och sparade på min bankbok men hade ingen aning varför. När jag var tolv år fanns det ungefär tiotusen kronor på mitt konto. Vad hände med dem? Spännande fortsättning i episod II - Tonåren.

Heta klimatfonder

Jag har funderat ett tag på både etiska och så kallade klimatfonder. Men efter att ha undersökt lite börjar jag bli fundersam. En nog så viktig faktor är vilka kriterier som måste uppfyllas för att få kalla en fond etisk eller miljövänlig. Och det finns inga konkreta regler!

Det är istället upp till mig (och dig) att försöka avgöra graden av etik och miljövänlighet i fondens placeringar. Hej hopp! Och etiken? Jo, det finns ett kriterie som heter att fonden inte får placera mer än max 10% i 'icke-acceptabel verksamhet'. Vad som är 'icke-acceptabel verksamhet' är upp till den enskilda fonden att ange och motivera. Så nu börjar det bli lite besvärligare.

Nåväl, om jag nu efter en del arbete hittar en fond som jag anser investerar i företag som jag tycker är acceptabla OCH är nöjd med den etiska motiveringen återstår slutligen om det egentligen är en bra investering?

Miljö- och etikfonder är i ropet och mycket kapital har strömmat, och strömmar fortfarande, till en marknad som är relativt liten i förhållande till den totala marknaden. Vilket blåser upp dessa bolags aktiekurser. Det kanske blir nödvändigt att dessutom syna boksluten också?

Som exempel är vindkraft är ofta en stor bit av kakan i miljöteknikfonderna. Ny teknik som gör vindkraft mindre intressant kan driva ner kurserna rejält i dessa fonder. Enligt Fondmarknaden ska miljöteknikfonder ses som en högriskbransh och inte omfatta mer än 5% av ett fondsparande och dessutom ses som en långsiktig investering.

Jag har inte bestämt mig hur jag ska göra. Varenda bank och fondbolag drar igång fonder inom detta område för att skaffa kunder. Det bubblar lite för mycket, tror jag..

De fattiga och de rika

Någon som minns serien 'Rich man, poor man' från 1976? Jag följde varje avsnitt med stort nöje, mina blott nio år till trots. Den handlade till stor del om två bröder, en duktig (präktig?) och en slarver (buse?). Serien handlade ju inte direkt om pengar, även om titeln insinuerar det, utan var kanske mer en vanlig TV-såpa.

Oavsett - titeln är bra. Och vad skiljer då 'Rich man' från 'Poor man'?

Jo, den fattige är en ren lönearbetare, utan någon aktiv investeringsvilja. Köper upp sin lön och lånar mer via banklån och krediter, alla ekonomiska beslut sker i stundens ingivelse. Vardagens energi åtgår till att få ihop tillvaron ekonomiskt och varje månadsslut är en pina på marginalen. För den fattige är pengar ett ständigt bekymmer, och som en följd av detta får drömmar och visioner stå åt sidan. Den fattige riskerar att känna sig misslyckad och kanske skäms för sina problem eller försöker dölja dem. Samtidigt går det fattige och köper en lott eller tippar en tipsrad i hopp om att i ett enda slag bli ekonomiskt fri.

Fattig? Personen ovan tycker jag låter som en Medel-Svensson. Det vill säga ungefär en gemene man. Jag känner flera, personligen. Till stora delar jag själv för inte alltför länge sedan.

Den rika personen då? Jo, den rike försöker få sina pengar i arbete innan de konsumeras upp genom att investera, och därmed skaffa sig avkastning. Hela eller delar av avkastningen konsumeras - inte investeringarna. Den rike undersöker, räknar, funderar kring vad som är en bra affär innan det satsas några pengar. Den rike har skaffat sig en plan baserat på sina drömmar och är beredd på att anstränga sig för att nå dem. Pengar är ingen börda, inget problem utan lösningen till problemen. Den rike klarar också av att misslyckas ibland och vågar satsa, dryfta sina problem och idéer med andra och lära sig. Slutligen, den rike lägger inte alla ägg i samma korg, utan vet att sprida riskerna - en lottokupong ses sällan hos en rik person.

Det är intressant att se att jag i nuläget både är 'Rik' och 'Fattig' - jag passar inte fullt in som Rik än, men det är en målsättning. Jag faller på 2 punkter. Jag har lån (bolån och billån) och jag köper en triss ibland.

Hur väl stämmer du in på ovan två profiler?

Livsinvestering

Nu har ju jag inte någon familjegård att sälja så som kvinnan i artikeln, men det är intressant att människor trots allt vågar ta rejäla kliv för att i fundamentet förändra sin tillvaro. Jag gillar tanken.

Jag tar mig friheten att referera från artikeln, det är sannerligen tänkvärt.

Sju steg – så kommer du i gång med din egen drömplan

Steg 1
Ta en stund för dig själv och försök att drömma fritt om allt du skulle vilja ha i livet. Fastna inte i att du ska veta hur det skall gå till, det handlar om din kreativitet.

Steg 2
Skriv en lista på de fem mål som inspirerar dig mest.

Steg 3
Ge dig själv energi genom att ta ut segern i förskott. Skriv en liten förklaring för varje mål, hur du kommer att må när du uppfyllt dem.

Steg 4
Skapa konkreta delmål för varje kvartal så att du vet när du är på rätt spår.

Steg 5
Tänk fritt och skapa en plan för hur det skulle kunna gå till. Ta hjälp från någon som gjort det du vill göra och låna det som verkade funka för dem.

Steg 6
Sätt i gång med en gång så att du får lite extra vind i seglen.

Steg 7
Avsluta varje kväll med att skriva ned vad som skulle föra dig närmare dina mål om du gjorde det i morgon. Börja sedan nästa dag med att göra just det innan du börjar göra saker för andra.

Jag tror att jag ska ta och göra ett försök med de sju stegen ovan.

Den lille aktieklipparen

Ungefär så känner jag mig - en pojke som leker med aktier.

För mina köp är så små, så små i förhållande.

Idag har jag lekt lite och köpt 16 st Industrivärden, 28 st Kungsleden och 10 st NIBE. Inga hela börsposter här inte.

Men, men - även små affärer är affärer..

Spara din skatt, min skatt

Årets nya spännande privatekonomiska förändringar från högre makt är flera. Lägre inkomstskatt är en av de viktigare. Och den kommer alla i samhället till del. Löntagare, pensionärer, arbetslösa - alla får en lägre skatt. Naturligtvis blir sänkningen störst för höginkomsttagare, vilket är fullt rimligt med vår progressiva skatteskala.

Lägre skatt är samhällsekonomiskt positivt på många sätt, men jag tänker inte slå in några öppna dörrar. Däremot tål det att tänkas på i ett privatekonomiskt perspektiv vad de välkomna slantarna ska användas till?

Jag förmodar att många kommer att konsumera upp det hela och det är ju inte fel. Det håller ju hjulen snurrande. Själv tänker jag spara minst 25%, allt enligt min sparplan. Blir det mer är det ju bara bra. Men familjen Penning behöver nya soffor också! :-)

Andra intressanta förändringar är bl.a. höjt reseavdrag, lägre fastighetsskatt och billigare vin. Vad sägs om det senare, kära ekonomisanering? ;-)

Hur investera 2008?

Eftersom jag haft mina funderingar och tvivel kring hur en klok investeringsplan för det nya året bör se ut är det ju glädjande att läsa att AMF Pension ser ljust på framtiden.

Jag investerar både i aktier och i fonder och bland de senare har mina Indieninvesteringar visat sig vara utmärkta. Däremot så sneglar jag en aning även på 'så kallade' miljöfonder. Att spara, liksom alla andra aktiviteter i samhället, bör enligt min mening innehålla ett ansvar. Därför är jag intresserad av företag som inriktar sig på miljöproblem, förnyelsebara råvaror och energi, miljöteknik och så vidare. Så i år så ska denna komponent med i portföljen.

Så jag önskar så klart tips, de är alltid välkomna. För stunden ligger funderingar på Merill Lynch New Energy, Pictet Water eller något ur SAM:s utbud. Vad tror ni?

Pendling till döds

Satt och gjorde en intressant kalkyl igår. Kring att pendla med bil.

Jag och hustrun pendlar med varsin bil varje dag till jobbet. Varför tänker jag inte ens förklara, utan jag håller mig enbart till kalkylen. Förklarar mig en annan dag. ;-)

Jag kör 8 mil varje dag och frugan 6 mil. Summa sumarum 14 milsingar. Detta blir ungefär 3700 mil om året. Det blir en rejäl slant i pendlingskostnad. Men det jag finner mest intressant är TIDEN. Min tid till och från jobbet varje dag ligger på 70 minuter. På året ungefär 310 timmar. 12 hela dygn!

Genom att sälja huset och flytta 1 mil närmare våra jobb (till byn där våra barn går i skolan) skulle jag årligen spara nästan 90 timmar i bilen om året. I arbetstid är det mer än hela 2 veckor! Reskostnad och boendekostnad hade nog gått jämnt ut men att spara så mycket tid.. det hade varit något!

Mindre fast fler sedlar i plånboken

Vi blir rikare i år. Iallafall om vi jobbar. Och bäst är att bo i hyresrätt.

Så det blir några hundralappar till i plånboken. Men samtidigt har vi ett inflationsläge en bra bit över Riksbankens mål. Och prognosen för 2008 är inte heller den i linje med målsättningen på max 2% i inflation. Högre mat- och energipriser är de som leder inflationståget.

Äta bör man annars dör man. Men det blir väl till att syna prislapparna lite extra i sömmarna framöver.

För oss som pendlar med bil blir det dyrare. Redan igår när jag tankade så baxnade jag över att priset var över 12 kronor per liter. Jag är egentligen väldigt ambivalent när det gäller just bensinpriset eftersom jag gärna vill vara en miljömedveten person. Men det enda jag kan se just nu som en bidragande åtgärd är att flytta närmre jobbet. Vi har redan snåla bilar men vi bor lite avigt till - inga bussar eller tåg i närheten.

Jag skulle lätt kunna planera mitt jobb på ett sådant sätt att jag skulle kunna jobba hemifrån 2 dagar per vecka. Det får kanske bli en sorts mission för 2008. Till gagn både för min plånbok och miljön.

God fortsättning med en Utgiftsbok

Så, då har vi lagt 2007 bakom oss och trätt in i ett nytt, fräscht, orört år. Hoppas att ert nyårsfirande var till belåtenhet? Jag vill iallafall önska er alla en god fortsättning på det nya året!

Jag ska nu själv inleda med en ny god vana - föra utgiftsbok. Och jag har tagit fram en dylik för Excel. Vill ni titta på den eller kanske använda den, så hämta den här.



Den här versionen är för Excel 2007 endast, behöver ni en annan version så ropa! :-)
Jag har endast lagt till januari och februari med några demovärden.

Årets första kostnad ska nu bokföras av mig. Pizza för 321 riksdaler! Gott så här på nyårsdagen!