I väntan på förväntan

Skrev vid ett tillfälle om rättvisa och orättvisa. Att det förra inte existerar utan bara det senare. Att livet börjar så och slutar så. Och jag fick många intressanta kommentarer kring ämnet.

Vad har detta med pengar att göra, frågar du dig kanske? Jo, jag påstå att det absolut handlar om ekonomi eftersom det handlar om attityd. En människa som med jämnmod kan se att livet är orättvist blir automatiskt starkare. Det uppstår ingen förväntan. Och det hänger ihop hela vägen. Men det är en svår konst att lära sig.

Life skrev en mycket rörande kommentar till ovan inlägg kring hur hennes dotters skolutflykt gick ifrån en porlande förväntan till en djup besvikelse. Och det känns som en kniv i hjärtat hos en förälder att se sitt barn ledset och försmått. Och det är ändå.. ..livet.

En förväntan är något vi skapar inombords. Det kan vara en semesterresa, en fest eller kanske en fonds utveckling. Och en förväntan som inte infrias övergår alltid i en besvikelse.

Så, menar jag då att man ska slänga alla förväntningar överbord och se alla framtida företeelser som smärre katastrofer? Att semesterresan blir en skilsmässa, att festen blir astrist eller att alla mina fonder alltid går i botten? Nej, inte riktigt.

Vad man måste göra är att vara en realist. Att verkligen försöka bedömma det som komma skall och skapa sig en rimlig förväntan. En förväntan som har goda förutsättningar att infrias ger ingen besvikelse, utan bara tillfredställelse - även om det är en modest förväntan. Jag tror att små förväntningar i vardagen sätter en guldkant på tillvaron.

Ständiga förväntningar som inte infrias skapar en attityd till att allt är orättvist. Vilket i bästa fall leder till sorg eller frustration, i sämre fall till apati eller kriminalitet.

Visst, det är mänskligt att känna förväntningar. Barn gör det - vuxna gör det. Men när det blir kontraproduktivt, inte tillför något åt en själv, det är då man bör fundera. Och även hjälpa sina barn att fundera.

En av nycklarna till det där åtråvärda rummet 'Lycka' är Självkänsla. En annan är Självförtroende. Men en tredje är Förväntan, det är jag övertygad om.

Läs även andra bloggares åsikter om förväntan, attityd, självkänsla, självförtroende

Tid, semester och fasaner

Jag har lite dåligt samvete, eftersom jag minsann har läst alla era bloggar. Men jag är dålig med att kommentera, fastän jag gärna vill. Jag skyller på tidsbrist, och jag imponeras över er flit.

Jag har en del säckar att knyta ihop innan jag tar semester för att åka skidor, så det här är det sista inlägget på tio dar, minsann. Kommer att befinna mig långt ifrån både dator och WLAN, vilket kommer att bli behagligt. En bok räcker gott framför brasan på kvällen. Och då inte ens en ekonomibok, utan det får bli Mankells 'Kennedys hjärna'.

Månadssummeringen för februari tar jag hand om efter semestern, jag håller på att skissa på en ny über-Excelbok som ska lyda min minsta vink kring inkomster och utgifter. Den kommer förresten att innehålla hela mitt privatekonomiska liv - från PPM till budget.

För mars månad ska det nu också föras en sträng motbok - utgiftsboken. Min egen i Excel hittar du här. Eftersom jag inte har någon dator så ska jag göra på det gamla sättet - skriva ner lite klurigt i en skrivbok som jag ska ha i fickan. Det är trist att föra kassabok. Men effektivt. Man stannar gärna upp och tänker en gång till innan plånboken åker fram.

Jag önskar er en riktigt skön helg och inledning på mars månad. Låt oss säga att våren är här, förresten. Hemma hos oss tycker både djur och natur det. Pipiga småfåglar, råmande katter och en tokig fasantupp livar upp. Jag är åter i etern, förhoppningsvis gipsfri, innan ni anar det.

Läs även andra bloggares åsikter om tidsbrist, skidåkning, Mankell, Excel, utgiftsbok, våren, fasantupp

Jag - en förlorare

Ja, som jag sedan tidigare trott så är det arbetslösa, långtidssjuka, studenter, pensionärer OCH barnfamiljer som förlorar i inflationens spår. Och inflationen har, och är fortfarande, på tok för hög.

I genomsnitt ligger den på 3,2%, den högsta nivån på över 15 år. Och vi barnfamiljer drabbas extra eftersom maten skenat iväg betydligt mer.

Familjen Penning har dessutom 2 bilar där drivmedelskostnaden ökat med 18%. Jag kan inte klaga på detta, utan måste hitta lösningar genom att kanske flytta eller ha snålare bilar. Och köra mindra sidan om pendlingen.

Att bo i hyresrätt och sakna bil har varit helt rätt drag, inflationsmässigt.
Kan man förresten löneförhandla med inflationen som argument? ;)

Läs även andra bloggares åsikter om inflation, privatekonomi

Tjyva legitimt

Precis som jag skrev om här så gäller det nog att ta ett fast grepp om sina stackars pensionspengar.

Och det är så himla käckt så att jag näsan baxnar när jag läser om Anders som ser sitt pensionskapital ätas upp av avgifterna, så att de till och med kommer att ta slut innan han hinner få någon glädje av dem.

Om man, som jag, har bytt jobb ganska många gånger, finns risken att man också har många förvaltare av sin pension. Och likt gökungar ska de matas med avgifter, oavsett storleken på innestående kapital. Och än så länge går det inte att flytta sina pengar heller, i vissa avtal kommer det inte att gå heller framöver.

Jag kallar det lurendrejeri och stöld. Gör något åt din egen situation! Titta på Min Pension och Konsumenternas försäkringsbyrå för information och hjälp.

Läs även andra bloggares åsikter om pension, tjänstepension, pensionsavtal

Ekonomibloggar jag rekommenderar.

Jag läser en uppsjö bloggar varje dag, i huvudsak ekonomibloggar men även en del teknik, politik och 'övrigt'. Springer jag på något intressant, lägger jag till dem i min Google Reader, som jag använder för att hålla koll på nyheter.

Så idag uppdaterade jag listan över mina 'Ekonomitalanger' eftersom jag upptäckt att flera nya tillkommit som jag missat att ta med.

Kan också konstatera att några av de jag har med antingen har börjat falna i aktivitet eller inte längre skriver om 'ekonomi', så snart blir det en städning i listan också.

Mitt hem är min sorg

Hushållsnära tjänster tycker jag är en prima idé. Alla vi stackars hårt arbetande barnfamiljer som pusslar med våra scheman, tider och tillkortakommanden hela tiden. När vi väl har tid tillsammans så pockar matlagning, dammsugning och tvätt på uppmärksamhet. Och om man struntar i det hela ett tag, så blir det flera resor värre med dammråttor som far omkring och kolossala tvättberg.

Jag skulle då inte ha något emot att få fint hemma, utan min egen insats. En person som kom hem till oss och städade, tvättade och fixade undan ungarnas överflöd av prylar som dräller omkring. Så när man släpade sig igenom ytterdörren efter dagens Golgatavandring möttes av ett väldoftande och städat hem, istället för en brottningsmatch med alla ytterskor och stövlar i hallen.

Vi bor dock på landet och inte så tillgängligt, men å andra sidan så finns det ju säkert firmor som kör runt?

Har ni erfarenhet av hushållsnära tjänster? Det hade varit så befriande med mer fritid istället för städtid, tvättid och mattid.

Läs även andra bloggares åsikter om hushållsnära tjänster, fritid, städning

Hur mår dina PPM-pengar?

Enligt PPM finns det tjugotvåtusen sparare som lyckats nå en årlig avkastning på i genomsnitt 16%! Inte dåligt. Men tyvärr tillhör inte jag den skaran.

Själv har jag svängt hit och dit med PPM - från totalt ointresse till att byta i tid och otid. Utan strategi. Jag är dock glad att jag inte heller tillhör de fyrahundratusen spararna med i snitt minus 4% och upptill plus minus noll.

Den stora massan, majoriteten, har fått en avkastning årligen på i genomsnitt 2 till 6 %. I det spannet ligger jag.

Mina PPM-pengar steg med 17% under 2007, och min snittavkastning är 5%. Hittills i år har det gått risigt, jag har börjat följa PPM-doktorns tjänst och råd. Synd bara att jag inte gjorde det i fjol eftersom de hade en uppgång med 51% i den portfölj jag nu följer.

Läs även andra bloggares åsikter om PPM, pension, fonder

Beskedliga besked

Idag fick jag ytterligare två stycken värdebesked med posten. Liksom Mera Kosing har jag tidigare bara knycklat ihop dessa och kastat efter en snabb genomläsning.

Men inte mer. Nu ska allt nagelfaras och analyseras. Nu ska jag ha koll på avgifterna, minsann. Så in med siffrorna ifrån papprena i Excel och fram med förstoringsglaset. Och det var ganska fula kryp mellan raderna minsann.

Både beskeden var av typen Tjänstepensionsprogram. Jaha? Och vad är det egentligen? Jag fick minsann slå upp det och svaret blev att 'tjänstepension är en försäkring som är bunden till ett anställningsförhållande. Premien för försäkringen betalas av arbetsgivaren. Tjänstepensionen, tillsammans med den allmänna pensionen och det privata sparandet, utgör det svenska pensionssystemet'. OK, då är jag med.

Men sedan var kosingen uppdelad i Livförvaltning och Fondförvaltning. Ännu mer att slå upp. Jaha, livförvaltning är 'enkelt och tryggt och passar dig som vill ha ett garanterat försäkringsbelopp i botten av ditt sparande'. Det låter ju bra? Fondförvaltning visade sig vara precis som att köpa fonder i övrigt.

Men avkastningen för 2007 då? Jo, det visade sig att för tjänstepension 1 var fondavkastningen minus 86 kronor! Livförvaltningen presterade 2996 kronor. Med avgifter och skatt blev avkastningen totalt 4,63% för 2007. För tjänstepension 2 blev siffrorna i ordning 135 kronor, 500 kronor och 1,71%. Någon som är imponerad?

Nähä, jag vill ha mer! Undrar om dessa försäkringar omfattas av möjligheten att flytta dem? Troligen.

Läs även andra bloggares åsikter om tjänstepension, avgifter, pension

Ett färgglatt kuvert

Suttit idag och fingrat lite på 'Prognos för din allmänna pension' Och beslöt att skriva in siffrorna i Excel för att kunna räkna lite på det hela.

Kunde då konstatera att för 2007:

Min premiepension är 14 % av det totala beloppet.
Att avkastningen på premiepensionen varit 16 % högre jämfört med inkomstpensionsdelen.

Antagligen skåpmat för er, men jag insåg idag hur viktigt premiepensiondelen blir om denna avkastningsskillnad håller i sig. Ett snabbt överslag, om min lön inte ökar drastiskt, kommer premiepensionen du utgöra 21% vid 61 års ålder för mig. En ansenlig del, minsann. Onekligen är det en god idé att jobba med sin premiepension.

Naturligt blir det att fortsätta till Min Pension, en riktigt intressant sida. Eftersom jag haft många arbetsgivare är det där med pension en brokig bild, närmast på en mosaik. Alecta, AMF, Skandia, SPP.. lång lista. Sammantaget var tjänstepensionen ungefär 10% av inkomst- och premiepensionen. Privat pensionssparande har jag inget, i linje med min sparstrategi.

Läs även andra bloggares åsikter om inkomstpension, premiepension, tjänstepension, pensionsprognos

En prognos om livet

Jag har gjort en 'down-shifting' på bloggen några dagar. Dels på grund av ett späckat schema, dels på att jag haft en kortare andlig kris.

En kompis pappa, som familjen känner väl, gick bort i dagarna. Han var inte purung, hade inte skött sin hälsa under många år och var sjuk. Så det var egentligen inte helt oväntat. Likväl skjuter man sådant ifrån sig - mina vänner eller släktingar dör inte. Så när det väl händer ställer man sig lätt oförstående; hur gick det till?

Tankarna går till hans fru, som nu är ensam, och hans barn och barnbarn. Och syskon.

Och som en ironisk påminnelse kom det oranga kuvertet idag men pensionsprognoser. Jag bestämde efter läsningen av det att börja göra en årlig uppföljning på hur prognosen ställer sig i förhållande till verkligheten.

Utöver inkomst- och premiepension så har jag också en del tjänstepension, idagsläget som spridda skurar i olika försäkringsbolag. Därför blev denna läsning en lättare chock för mig. Tjyvarna vilar inte på hanen. Jag avser självfallet att undersöka det här mera, speciellt eftersom jag vet att jag har en slant hos Skandia Link.

Läs även andra bloggares åsikter om döden, pension, tjänstepension, pensionsprognos

Lev livet lite långsammare

Att vara småbarnsförälder är ganska tufft dessa dagar. Jag och min fru har våra jobb att sköta och utöver det är det barnen, dotterns aktiviteter, skola, dagis, hämtning, lämning. Och dessutom hus och hem, städ och tvätt. Och så att hinna umgås - opretentiöst, utan stress, med kvalitet.

En ekvation som heter duga. Det är ofta ett späckat schema.

Att växla ned; 'down shifting' - att trappa ned på arbetstid samt konsumtion för att få mer tid kanske ni hört talas om? Detta är tydligen något som barnfamiljer har svårt med.

Bristen på tid, något som jag själv anser mig ha, kanske är vårat samhälles svåraste knäckfråga. Människor bränner verkligen ut sig i jakten på konsumtionen men glömmer att leva - det tar tid. Här finns en artikel kring en man som valde att växla ned. Även bloggaren Köpstopp reflekterar i ämnet.

För mig är utan tvekan 'down shifting' något jag önskar mig och hustrun. Det är det konkreta målet med att spara, amortera och snåla lite. Dock inte sluta leva nu för en osäker framtid, men med kapital ökar utrymmet för egna beslut. Intressant är att för en 'down shifter' är tid en värdefull tillgång, man byter inte sin tid mot konsumtionsskräp. Och genom att spara pengar så sparar man också.. ..tid.

Eric Hartvig har skrivit en ganska trevlig bok i ämnet som jag fick tips av hos Hur jag blev rik.

Vår egen blygsamma 'down shifting' så här långt, är att vi är lediga en dag varannan vecka. Så på så sätt har vi faktiskt lyckats få ner tempot lite.Och det har varit riktigt, riktigt behagligt.

Läs även andra bloggares åsikter om down shifting, tid, fritid, ekorrhjul

Du är min skatt

Tyvärr är attityden till att betala för vår gemensamma välfärd skral. Vad beror det på?

Jag kan själv räkna upp flera skäl som gör att min egen moral får sig en känga. Och det utan att bli politisk, hoppas jag.

Ett huvudskäl, anser jag, är det som ligger i tiden. Att själv är bäste dräng. Individialismen, du är din egen lyckas smed. Inte minst alla vi ekonomibloggare har insett att ingen annan än vi själva skapar vår ekonomiska tillvaro. Likväl känns det en aning sorgligt. Vi tar dåligt hand om varandra dessa dagar.

Och detta leder automatiskt till nästa skäl. Det skamlösa nyttjandet av våra försäkringar. Fusket i vård av barn, sjukfrånvaro och bostadbidrag, bara för att nämna något. Många, mest troligt de flesta, fuskar inte. Men vissa är tjuvar i ordets rena bemärkelse.

Vilket leder till skäl nummer tre - skattetrycket. Inkomstskatt följt av omsättningsskatt. Skatt på annan skatt som gör att vi trots en borgerlig regering har ett så högt skattetryck att de flesta gör allt de kan för att SÄNKA sin skatt. Tänk istället om vi hade en beskattning som åtminstone de flesta kände att de var nöjda med? Att skatteplanera var fult och omoraliskt. Till syvende och sist är det ju så att det du betalar mindre för att du lyckas med ett avdrag, betalas av andra?

133 miljarder kronor beräknas det så kallade skattefelet uppgå till.

Hur ofta tänker du på att den skatt du betalar är, eller borde vara, något för allas vårt gemensamma bästa? Jag gör det sällan..

Läs även andra bloggares åsikter om skatt, skattefusk, moral, skattetryck, individualism

En sol och jag är nöjd

Hej och hå! Att ta sig ur sängen ter sig allt omöjligare för varje dag. Jag tror att min tallkottskörtel har lämnat in efter den här avgrundsmörka vintern. Och inte har jag någon fin gryningslampa att få ett behagligt uppvaknande av, utan det är min mobiltelefon som står för det brutala arbetet att väcka mig ur min Törnrosasömn.

Fast det är inte Törnrosa jag möter i badrumsspegeln, utan en gengångare. Usch, släck ljuset, ha förbarmande! Vik hädan, vad vill du mig!?!

Nej, jag vill ha semester. Och en sol.

Snart stundar skidsemestern och då vill jag ha en stor, gul sol på himlen från morgon till kväll. Ingen vind heller, det ska vara vindstilla. Och så ska ungarna vara friska, ja hela familjen helst. Och så ska de dessutom vara snälla, glada och tacksamma. Barnen alltså.

Skidsemestern gör dock ekonomin en aning ansträngd. Vi har tyvärr ännu inte anammat exempelvis Frisk ekonomi:s förmåga att spara till semestern åratal i förväg, vilket verkar vara en utmärkt strategi. Inte heller sommarsemestern har vi hunnit börja på att spara till.

Men nästa sommar hoppas vi på att hyra ett hus i Italien, och till det ska det sättas upp en sparplan, minsann! Aahh.. Italien. Vinet. Maten. Människorna. Fast jag har ju inte varit i Italien. Mer än på en skidresa för ett par hundra år sedan. Är det ljuvligt i Italien, tro?

Nu är det ju sportlov och barnen ska få slippa skola och dagis så mycket det går. Idag och imorgon är de hos sin mormor, vilket de tycker är skoj. Och att få en eller ett par kvällar utan nattning och stök hemma är väldans behagligt. Det är tyst och lugnt. Men det räcker med ett par kvällar, sedan vill man helst ha dem hemma igen, skrikande och skränande.

Jag har beslutat att inte söka ett annat jobb jag läste om, som jag skrev om här. Och det är sammansatta skäl, men ett av huvudskälen är att energin för ett nytt jobb inte finns. Kanske tallkottskörteln igen? Ett annat skäl är den vikande konjukturen. Vart resan bär hän vet vi inte, men att det är mer än oroväckande skriver jag under på. Och min resa mot ekonomiskt oberoende blir svår utan ett jobb. Efter att ha läst 'Rich dad - poor dad' och dessutom skrivit ett inlägg kring skillnaden mellan rika och fattiga blir jag lite lätt röd om öronen.

Men då får jag väl vara en fattig rik ett tag, tills jag blir rik. En rik fattig ska jag inte bli.

Läs även andra bloggares åsikter om semester, konjuktur, karriär, tallkottskörtel

Många bäckar små

Hmm. Satt här och tittade på mitt kontoutdrag. Idag är det söndag och den 17 februari och på mitt lönekonto fanns det 944 kronor.

Avafanken - jag gör en Friskare! Så som Frisk Ekonomi gör - tar och sparar och gnetar lite. Så en snabb överföring av 600 friska kronor gjordes till sparkontot. Så nu har jag hela 344 kronor kvar till löning. Men det känns faktiskt bra det med.

'En Friskare' var något jag kom på precis, men det låter ju riktigt bra.

Fet bankir fet förblir

Och är vi förvånade?

Vinsten har aldrig varit högre för storbankerna och det är räntemarginalen på inlåningen som till stora delar står för fiolerna. Låg eller obefintlig ränta är tacken för att du har dina surt förvärvade slantar hos banken.

Jag ser till att ha små belopp på lönekontot och ser till att få avkastning på resten.

Läs även andra bloggares åsikter om ränta, bank, lönekonto

Jag kan inte bestämma mig!

Äsch! Det bidde ingen gubbe alls, det bidde en tumme..

Jag velar så mycket så att jag tog bort bokgossen igen. Så nu är det tomt och ödsligt, men ingen störande animation. Jag ser hellre att du läser än tittar på bilderna, det här är ingen sådan där hemsida.

Inte må dåligt hos Per

Jag bytte ut min frusterade datagubbe till en glad bokpojke istället.

Inte vill jag att några besökare ska ta illa vid sig av några bilder, så hamstern fick vila ifrån hjulet ett tag.

Vad tror ni, finns det risk för några barnpornografiska aspekter med min lille bokmal?

Investera i sin framtid

Detta gäller världen över: Om du använder pengarna rätt kan du förändra din tillvaro, annars inte.

Detta säger Sufia Begum, en 34-årig kvinna från Bangladesh, som via möjligheten till ett så kallat microlån skaffat sig och sin familj en dräglig tillvaro.

Det finns både ris och ros mot denna låneform, men det finns mycket i dessa som vi på hemmaplan borde ta efter. Inledningsvis får man ett litet lån. Visar man sig att man klarar av detta och att hantera pengarna kan man få låna igen, och då ett litet större belopp. Något för våra snabbkrediter, kanske?

Sabalamby unnayan samity, SUS, som verkar i Bangladesh har sin egen variant på microlån.
I kombination med microlån får man en utbildning kring sitt eventuellt kommande lån, amorteringstakten är hög, ett år. SUS följer också upp hur det går för sina låntagare varje vecka!

Det finns ofta ett ansvarstagande från långivaren i samband med microlån. Glädjande.

60 miljoner av Bangladeshs befolkning räknas som fattiga och lever på mindre än en dollar om dagen. Men per definition; vem är egentligen fattigast - den som lånar till en platt-TV eller den som investerar i sin framtid?

Det kunde ha varit den amerikanske finansmannen Warren Buffett som sa det. Men det var en kvinna i Bangladesh, gift vid tretton, mor vid fjorton men egen företagare. Om du använder pengarna rätt kan du förändra din tillvaro, annars inte.

Läs även andra bloggares åsikter om microlån, microkredit, låna, Bangladesh

Blurp! sa försäkringskassan

Jag är inte riktigt HUR Försäkringskassan jobbar, men idag så var det som om proppen gick ur badkaret.

Ärenden angående vård av barn och föräldraledighet som är ända tillbaks från mitten av december betalades ut idag. En hel hög. Jag har gått och sneglat på de här ärendena lite från och till och funderat på om det beror på att de tänker ringa chefen och kolla om jag verkligen var hemma? Eller råkade de bara upptäcka att 'nämen oj, här ligger det lite som vi missat.'?

Beats me. Men jag tar av mig mössan, tackar och bockar.

Läs även andra bloggares åsikter om Försäkringskassan, VAB, föräldraledighet

Inflationsspöket

Oj, inte heller jag hade väntat mig en räntehöjning. Häpp! Ny reporänta blir 4,25 %.

Inflationen ses som ett större hot än tillväxten. Det är en balansakt utan like. Dessutom innebär osäkerheten för framtiden att vi inte vet om räntan höjs eller sänks framöver.

Positivt i det hela för oss småsparare är att kronan stärktes vilket ger oss lite mer för pengarna om vi köper fonder i exempelvis tillväxtmarknader. Även mot Euro och US Dollar stärktes kronan lite.

När det gäller bolånen ligger jag alltid rörligt. Det har historiskt sett visat sig vara billigast och så lär det bli även i framtiden. Det är svårt att ha god timing med räntor - precis som med börsfall. Om du funderar på att binda dina bolån så lyssna inte på din bank åtminstone, de vill bara låsa dig i deras produkt och inte ge dig möjlighet att byta låneinstitut.

Läs även andra bloggares åsikter om ränta, reporänta, bolån, privatekonomi

Res dig!

Att åka på semester med sin familj är något speciellt. Förväntansfulla barn, en stund i livet utan krav, jobb och vardagsrutin. Att göra något för sig själva och de närmsta. Klart att vi ser fram emot den och vill att den ska bli så bra så möjligt. Och minnesvärd.

Men det är inte gratis med semesterresor. Och inte är vi barnfamiljer bra på att planera för dem rent ekonomiskt. Hur kan det komma sig? Vill man mer än vad man klarar av? Det är vad jag tror.

Tydligen är det så att många får ekonomiska bekymmer på grund av just semestern. Ingen budget görs för den och man gör av med mer pengar än vad som är lämpligt.

I det stora hela tror jag också att de som skaffar sig ekonomiska bekymmer under semestern också sliter men sin ekonomi resten av året. Men när det väl är dags för ledighet, då resonerar man som så att 'nu e de ta mig fanken semester, nu ska det inte bekymras'.

Så nyckeln till en lyckad, behaglig, skön semesterresa är att börja med en gång att skaffa sig en budget som gäller året om. Och att spara till sina resor. Dina ungar älskar dig inte mindre för att det blir ett tält och en camping i sommar.

Läs även andra bloggares åsikter om semester, resor, budget, spara

Dra åt skogen

Jag sitter här och fingrar på en fin, grön broschyr från Tectona capital. Jag beställde den för någon vecka sedan.

Prospektet handlar om att investera i odlad teak i Panama. Det låter bra. Att utskicket kommer från en Herr Skålén (hick!) ska jag kanske bortse ifrån.

Genom att placera i odlad teak hjälper man tydligen till att bromsa den negativa utvecklingen av avverkning av regnskog, dels i form av återplantering, dels genom att befintlig regnskog skonas.

Åtta andelar i en teakodling binder koldioxid i en mängd som motsvarar utsläpp från en normalstor bil. Påstås det, men hur de räknat fram det står skrivet i stjärnorna. Annars är detta ju en trösterik tanke - att vår bilkörning gick att kompensera.

Kan detta vara något att investera i, tro?

Läs även andra bloggares åsikter om investera, teak, koldioxidneutral

Ett nytt förhållande

Jag öppnade idag vårt nya buffertkonto hos Svea Ekonomi. Med 4,55% ränta ligger de bra, om inte bäst, till. Och inga krav på visst belopp, som exempelvis Kaupthing bank har för sitt edge-konto.

Lite med sorg, mycket med besvikelse, så avvecklar jag nu Ikanobanken. De har gått från att vara en bra bank till en allt sämre. De bra tjänster de haft avvecklas och ersätts med mystiska 'billån', bland annat. Tyvärr, Ikanobanken, det var ett trevligt förhållande så här långt.

Läs även andra bloggares åsikter om bank, spara, buffert

Den långa flykten

Som väntat var det rejält ned i aktiefondsparandet under januari. Ett riktigt strömhopp där småspararna i panik försökt rädda vad som räddas kan.

Mest troligt har flertalet varit för sent ute och sålt av sina fonder i den senare delan av nedgången. Så brukar det bli, tyvärr.

Aktiefonderna har flyttats ut i räntefonder till stor del, antagligen i avvaktan på en lugnare börs.

Själv är jag optimistisk, jag tror att nedgången snart vänds till uppgång. Jag sparade inget alls i fonder under januari men inte heller tog jag ut något kapital ur dem heller. Nu är det dock ett bra tillfälle att börja månadsspara igen - men en riskprofil bör man likväl kalkylera fram åt sig.

Läs även andra bloggares åsikter om aktiefond, räntefond, fonder, sparande

Skänk ett tryck

Jag vill gärna slå ett slag för Malawiprojektet.

Susanne skänker sina adsensepengar till barnen i Malawi, så ta och klicka lite på hennes annonser.

Läs även andra bloggares åsikter om hungersnöd, barn, malawi

Livet är orättvist

Det finns ingen rättvisa.

Det är exempelvis inte rättvist att kronofogden jagar Från kaos till koll. Inte heller är det rättvist att Säker ekonomi och Frisk ekonomi drabbats av sjukdom. Det är synnerligen orättvist att lida så som Sjukpensionärens väg till miljonerna. Det är också orättvist att jag har mindre pengar än er.

Men det är livet i ett nötskal. Det finns ingen rättvisa, det kan aldrig bli rättvist. Enbart mer eller mindre orättvisa.

Jag har funderat lite kring just detta och barnuppfostran. Jag fick nämligen en uppenbarelse när det diskuterades här i ekonomibloggvärlden kring sparande till barn. Även Carnegie som var stormrik hade en intressant inställning till temat.

Att spara och gneta ihop ett kapital till sina barn som de sedan bara får en vacker dag är att göra dem en björntjänst, det tycker även jag numera. Det är som att köpa en våldsamt fin, dyr cykel till sitt barn men att förvägra denne att lära sig cykla.

Att spara till barnen är enbart en bra idé om man samtidigt lär dem vad pengar är, hur de uppstår och försvinner, dess värde, komplikationer och fördelar. Vi behöver lära våra barn lite privatekonomi också, vid sidan om all annan social träning, innan de kliver ut på egen hand i världen.

Och det var då jag började fundera på temat kring rättvisa. Jobbar inte vi föräldrar alldeles för hårt på att saker och ting ska te sig rättvist för barnen? När sedan livet i sig är synnerligen orättvist? Behöver inte barn, och kanske även vi vuxna, lära sig att hantera orättvisor och inte låta de tära på dem eller få dem att ge upp eller skrika på rättvisa, som ju inte finns..

För oss människor är en fundamental orättvisa de förutsättningar vi ges - kroppsligen, själsligen och socialt. Kanske föds vi med ett handikapp eller i en socialgrupp (otäckt ord) med sämre förutsättningar. Det här är ju orättvist, men ett faktum. Det blir aldrig rättvist, inte ens från livets start. Och sedan rullar det bara på till dödsbädden. Möjligen är döden en rättvisa, som känns orättvis på nåt sätt.

Jag vill att mina barn ska gå starka ut i livet. Med en god självkänsla, gott självförtroende och med de verktyg man behöver för att överleva 'out there'. Om jag inte lär dem att livet är orättvist, att det inte går att göra något rättvist, bara mindre orättvist, hur ska de då fixa det?

Om de möter en orättvisa vill jag att de ska se det som en utmaning, 'a challenge from God', något det går att göra något bra med och komma stärkt ur.

Hur man lär ut detta är inte helt lätt. Har ni några tips?

Läs även andra bloggares åsikter om barn, ekonomi, rättvisa, orättvisa

Summering januari 2008

Av nöd är jag tvungen.. ..att summera en eländig månad. Finsk svordom!

Inte sagt att vi inte sparat och gnetat, det är istället innehavet som fått sig både en och två törnar. Nåväl, jag förmodar att jag inte är ensam i klagosången?

Fondhönan har lidit svårt under månaden och värderas till 74388 kronor. En nedgång med 7521 kronor. Eländes elände..

Aktiehönan är tilltufsad. Innehavet har setts minska i värde till 69833 kronor. Detta är ned med 7035 kronor. Trösten är att månadens investering ger lite fler aktier.

Likvidgrisen fick svälta denna månad.

Lånen minskar dock i enlighet med plan. Ned med 3548 kronor.

Månadens investering blev enligt följande.

0 kronor till Fondhönan och 6000 kronor till Aktiehönan.

Enligt Måste, Spara och Vill blev fördelningen:

62 % Måste. Fortsatt alldeles för högt.
22% Spara. Lite lite under men helt OK för en januarimånad.
16% Vill. Oj oj, rejält under målsättningen, alltså positivt.

Att Vill lyckas så pass bra beror på att Måste är för hög. Men vad göra?
Vi måste börja sanera här. Maten exempelvis har tydligt gått upp, det syns på våra kvitton.
Vi måste börja handla mer strukturerat, tror jag.

Värdena ovan är från månadsskiftet.

Läs även andra bloggares åsikter om sparplan, sparande, utgifter

Vilken räntefot ska man stå på?

Enligt en undersökning av undersökningsföretaget Zapera vet skrämmande få ungdomar vad ränta är. Inte heller kunde de räkna med procent.

På frågan ”vad är ränta?” valde bara 41 procent av de svenska ungdomarna rätt svar – priset för att låna pengar.

32 procent trodde det var en avgift från banken, 3 procent trodde det var uppläggningsavgift, 8 procent svarade den statliga skatten på penninglån, 4 procent inget av alternativen och 13 procent svarade vet ej. De svenska ungdomarna var sämst av alla i denna fråga.

Är inte detta argument nog för att de svenska skolorna behöver lära ut privatekonomi så som ett kärnämne? Jag får gåshud..

Läs även andra bloggares åsikter om ränta, procent, låna, privatekonomi

Var kommer barnen in?

Efter att igår kväll ha tittat på 'Fredsstyrkan' på TV4 och hur de svenska tjejerna och killarna hjälper Jaweed, en föräldralös pojke som dessutom är dövstum, kände jag mig väldigt berörd.

Erik Thorell var den som kanske pojken fick en närmast relation till och när väl Jaweed förstod att han skulle stanna på barnhemmet var hans förtvivlan hjärtskärande. Likväl så hade denne pojke en salig tur som fick möjligheten att hamna just på ett barnhem, och förhoppningvis få stöd och någon form av framtid.

Alla barn har inte samma tur. Varje dag dör exempelvis över fyratusen barn i diarrésjukdomar på grund av dåligt vatten. Varje dag!

Jag hörde på radion imorse en bra frågeställning: Om inte jag är medmänsklig - vem ska då vara det?

Alla ni, liksom jag själv, som strävar efter en bättre privatekonomi - bättra på er medmänsklighet också. Skaffa ett fadderbarn. Eller flera. Tro mig, de hundralapparna kommer att bli en av dina bästa investeringar.

Läs även andra bloggares åsikter om barn, fadderbarn, privatekonomi

Sjuka behöver också en frisk ekonomi

Jag vill hälsa Sjukpensionärens väg till miljonerna välkommen till ekonomibloggvärlden.

Vi har olika förutsättningar och egenskaper, gemensamt är dock privatekonomin. Och jag hoppas att även du, sjukpensionären, finner glädje i den här gemenskapen som bloggarna skapar.

Först en lista sedan handling

Enkla ting är ofta underskattade?

När man ska bli ekonomiskt oberoende så är det en fördel att vara ekonomisk. Med pengar, framförallt. Matinköp är ett område som det går att spara pengar, speciellt om man som familjen Penning ofta gör småinköp i den lilla lokala butiken eller på macken, om det kniper.

Men även vi försöker bättra oss. I köket har vi en låda med en massa skräp, gem, lappar - you name it. I denna låda finns det också ett litet blädderblock där vi klottrar ner saker vi behöver, allt efter att vi kommer på. Detta blädderblock är grundvalen till alla inköp.

Nu har ett gäng kreativa gymnasister kommer på en enkel med genial idé. En inköpslista! Som är kategoriserad efter avdelningarna i mataffären. Så att man slipper kryssa fram och tillbaka i evigheter, amen. En sådan ska inhandlas, titta här.

Januari månads första köp

Det blev 30 stycken Investor idag här vid lunchtid.

Efter att ha läst Stockmans inlägg så bestämde jag mig för att lägga denna aktie till min lilla portfölj.

Inte sjukt att jobba

Det är glädjande att läsa att förtidspensionärer nu ska få bättre möjligheter att dels bidraga till vår gemensamma välfärd, dels kunna dryga ut sin ersättning genom att ta ett jobb.

Att vara förtidspensionerad och relativt ung kan inte vara roligt. Att inte kunna eller våga bidra till sin egen försörjning på grund av rädsla för att förlora den ganska tunna ersättningen är bedrövligt. Jag förmodar att mycket självkänsla går förlorad för en hel del människor?

Jag hoppas på att förslaget, som nu ska ut på remiss, kan hjälpa många tillbaka till arbetslivet, det är trots allt så att många jobb fyller en värdefull funktion, liksom att arbetet också är en social samvaro, ett deltagande. Sitta hemma och kura är inte bra för någon.

Vänta på ränta

Min magra likviditetsgris behöver ett bra hem, så jag funderar på att öppna ett sparkonto på Kaupthing Bank. Räntan ser bra ut, tycker jag. Någon som ha erfarenhet av denna bank eller kanske ett bättre alternativ?

Min månadssammanställning för januari dröjer. Dels för att det är trist. Dels för att det inte är roligt.

Men den kommer, det lovar jag. Är inte heller riktigt färdig med hur sparandet blev denna månad, så för att det ska bli rätt och riktigt..

Vilka aktier ska det bli denna månad? Jag sneglar på Finansmamman, som vanligt.

Passiv och Aktiv

Eftersom jag fascineras över människorna som sliter med sin privatekonomi i TV3:s Lyxfällan så väntar jag med spänning på en uppföljning. Det borde finnas gott om kandidater för programmet?

En av programledarna, Charlie Söderberg, var i Lund och höll ett föredrag om ekonomiskt oberoende. Nu hade jag själv inte möjligheten att vara där men artikeln tyder på att Charlie tydligen läst 'Rich dad - poor dad'. Undrar vad han tar betalt för ett föredag, tro?

Intressant var dock det han kallar Aktiv utgift kontra Passiv utgift. Passiv inkomst kände jag ju till, men de här två begreppen var nya. Aktiva utgifter är sådana där du får energi av att spendera, passiva utgifter ger ingen energi tillbaka. Exempel på den förra är ett biobesök, exempel på den senare är hyran.

Så det dåliga samvetet behöver jag kanske inte dra fram då vi åker på skidsemester?

Sedan ska man tydligen omge sig med framgångsrika människor. Hur gör jag det? Hur kommer jag åt dem då? De umgås väl med än mer framgångsrika? En svår ekvation, låter som ett moment 22.

Karriär utan misär?

Jag har varit arbetslös en gång i mitt liv. Jag vet inte riktigt var gränsen för långtidsarbetslös går, men jag var utan jobb i ett och ett halvt år. För mig kändes det som en evighet.

Har man varit arbetslös så som jag och hamnat i arbetsförmedlingens klor så vet man också att det är eländigt. Att vara utan jobb innebär att man hamnar i samhällets slagskugga, man mister rättigheter, möjligheter och blir en andra klassens medborgare. Åtminstone var det så för mig.

Jag föll ur ramen i samband med IT-bubblan. De jobb som jag var kvalificerad för fanns inte längre, det vara bara att konstatera. Men blev inte håglös för det utan jobbade hårt både med jobbansökningar, lite deltidsstudier och sökte även jobb utanför mitt gebit. Arbetsförmedlingen däremot var en stor belastning, ingen riktig hjälp fanns att hämta där. Däremot tvingade de mig att delta i dagisliknande söka-jobbkurser, skriva karriärplaner och skriva tester för inom vilka yrkesområden jag passade. Det var förnedrande, meningslöst och sjukt. Men för att behålla a-kassan fick jag krypa, rätta mig i ledet.

Efter denna erfarenhet vill jag INTE bli arbetslös på de premisserna igen. Det har samtidigt gett mig den dåliga erfarenheten att jag är rädd att byta jobb. Jag har ett bra jobb idag, tjänar hyfsat, det fungerar bra i kombination med barn och familj men det finns inga karriärvägar för mig. Jag kommer inte vidare, känner ingen utveckling.

Jag har sett ett jobb idag som verkade spännande, utmanande och intressant. Innan jag blev arbetslös hade jag nog sökt det. Och innan barnen kom. Jag velar väldigt just nu. Funderar dels på om jag vågar söka, om jag verkligen skulle vilja ha det och hur det skulle påverka min tid.

Den stora fördelen med jobbet jag har är att det inte tar all min tid. Visst, jag jobbar över lite men jag sover gott om natten, tar inte jobbet med mig hem. Så tid och ork finns för fru och barn. Men ett nytt jobb med större ansvar? Vad skulle det innebära?

Nä, jag får fundera lite till. Men fanken, bränt barn skyr elden..

Kung Plommon följer reglerna

Göran Persson måste i det närmaste kännas som en belastning för Mona Sahlin och socialdemokraterna.

Göran och Anitra nyttjar nu den skattereduktion som gäller hushållsnära tjänster, som vederbörande använde som argument mot den borgerliga alliansen.

Jag står mig frågande. Göran är inte dum. Kanske hämndlysten på sitt parti? Men det här upprör säkert mångas känslor bland partiets väljare. Han framstår nu som en hycklare för många.

Rike far, fattige far och tråkiga jag

Då har även jag läst 'Rich dad poor dad'. Vilket hallelujamoment! Not.

Jag tyckte det var en tråkig och i stort sett värdelös bok för mig. Att nu ämnet var ekonomisk frihet är en sak, men det finns i stort sett hur många böcker som helst i varierande ämne där författaren, ofta engagerad men så enfaldigt tråkig, talar i egen sak - jag gjorde så här, jag hade turen att, mina erfarenheter ledde till.

Jovars - det kunde vara intressant, spännande, lärorikt. Men inte denna bok. Den är en i sedvanlig ordning oerhört amerikansk 'förändra ditt liv'-smörja i samma harang som Ophras och Dr Phils böcker. Skillnaden är endast ämnet och att Kiyosaki inte kan författa. Så trist, så trist..

MEN. Två saker var bra, jag är inte omöjlig. Den första var definitionen kring en tillgång i förhållande till en kostnad. Den andra var uppmaningen att 'betala dig själv först'. Sedan att författarens resonemang kring att hålla alla fodringsägare på halster och ha fogden i hälarna som sporre för att se till att generera mer pengar inte passar mig är en annan sak.

Att betala sig själv först är i grunden en bra tanke. Exakt hur man gör är upp till var och en utifrån livssituation. Vi som barnfamilj har en hel del dryga kostnader så genom att istället jobba med en budget försöker vi nå en fördelning enligt Måste, Spara och Vill enligt Sparplan 2008. Når vi upp till våra mål där har vi också 'Betalt oss själva först'.