Begåvat fondsparande

Återigen funderar jag kring om det är begåvat att spara i Sverigefonder. Om du inte sett Uppdrag Granskning kring den så kallade 'Fondbluffen' så läs mer här.

Mellan 2005 och 2007 har ingen Sverigefond slagit index. Långsiktigt är det tydligen svårt, eller kanske omöjligt, att slå index under en längre tid?

Intressant läsning finner du här och här.

Har du Sverigefonder? Och vilken sparhorisont har du?

Läs även andra bloggares åsikter om indexfond, Sverigefond, index, avkastning

Gryning är morgon. Gryning är ljus

Märkligt, men idag känner jag att jag har energi. Något jag inte haft på månader i vintermörkret. Riktigt sugen på att ta tag i en mängd saker både på jobbet och hemma.

Är det ljuset, kanske? Håglösheten byts mot framförsikt?

Ska, så klart, tas emot med tacksamhet och inte minst se till att utnyttjas. Dax att skriva en lista med en mängd uppgifter att ta tag i. En av dessa heter återigen Utgiftsbok. Jag SKA skriva utgiftsbok. Varje dag, hela tiden - kontinuerligt. Regelbundet. Basta!

Har ni fått några vårkänslor i kroppen? Här spritter det lite i gubben! :)

Läs även andra bloggares åsikter om våren, ljuset, energi, utgiftsbok

Är du gammal nog att diskutera?

Jag känner en rejäl nyfikenhet på er, kära läsare. Det skulle vara intressant att veta vilka åldersgrupper som kommer hit och tittar. Och förhoppningsvis läser.

Jag har lagt en åldersundersökning här till höger, som jag skulle bli väldigt glad över om du ville besvara.

Det kan vara nog så väsentligt att veta om jag borde skriva om pris på hörapparater eller prisvärda kajalpennor.

Skämt åsido, själv är jag uppe i de gyllene fyrtio plus, och kanske mina läsare är det också, de flesta? Eller äldre?

Jag när en viss förhoppning om att framöver kunna locka till mig ungdomar som kanske vill lära sig hur illa det kan gå om man inte passar sig? Se mig som ett statuerande exempel, kanske?

Det finns ju en mängd väldigt bra ekonomibloggar som skrivs av människor i olika skeden av livet. Och som alla andra sanningar så är de privatekonomiska sanningarna olika i dessa skeden.

Bara för att jag kanske är äldre än en del andra ekonomibloggare, så sitter jag självfallet inte inne med några 'rätt' eller 'fel' som jag vill skriva någon på näsan med.

Däremot händer det inte alltför sällan att jag läser om 'sanningsägare' som har bestämda åsikter i ämnen som de inte har någon erfarenhet kring. Just nu rasar en barnbidragsdebatt på nätet, vilket jag inte deltar i. För inte heller i denna debatt finns det några tydliga gränslinjer vad som är rätt eller fel.

Och inte minst, vad vinner jag på att försöka övertyga människor om något de tror sig veta allt om, när det är det minsta de gör? Det lär de flesta människor sig också under sin levnadstid, men inte alla. Men en sak vet jag dock med säkerhet - jag har blivit klokare med åren. Och i varje skede av livet har jag tyckt att jag haft rätt. Och något år senare har jag skakat på huvudet åt mina gamla 'sanningar'. Säkert rynkar jag på pannan åt den här texten om några år.

'Sanningsägare' är den svåraste sortens människor att försöka diskutera med. De vägar lyssna och ta till sig argument. Och här spelar åldern ingen roll - de finns från vaggan till graven.

En trevlig helg på er!

Läs även andra bloggares åsikter om diskussion, ålder, sanningar, sanningsägare

En feg en? En livegen!

Ett återkommande tema, som definitivt handlar om pengar, är jobbet. Jobbet, jobbet, jobbet - den aktiva inkomsten. Att jobba, hur mycket, var, med vad och för vilken lön.

Medbloggare Ekonomisanering brottas med elaka arbetskamrater, Förmera är duktig på karriärplanering och Slarvmajan säger upp sig för att hon hatar sitt jobb. Även Sjukpensionären funderar kring jobb. Alla har ett eller annat förhållande till jobb eller lönearbete.

Själv definierar jag mig som en löneslav. Jag jobbar för att få min lön. Jag vill ha den. Lönen, alltså. Men att jobba känns då inte det minsta nödvändigt. Ändå, jag känner mig bortskämd.

Jag är bortskämd med trevliga kollegor, en bra chef, ett gott arbetsklimat, en hyfsad lön och tjänstepension. Arbetsuppgifterna är ganska bra, relativt varierande och arbetstempot är i sin ordning. Jag har ingen jobbångest på söndagkvällarna heller.

Varför funderar jag då i banorna att försöka hitta något annat jobb? Så klart, jag vill ha mer lön och kanske mer spännande arbetsuppgifter. Men jag vill inte förlora de andra positiva sakerna jag har i mitt nuvarande jobb. Så jag fegar och ormar mig. Hur göra? Pust och stön.

För mig är ändå jobbet något jag gör för att skaffa en aktiv inkomst, jag finner ingen annan anledning till att jobba. Hade jag ansett att jag uppnått 'ekonomiskt oberoende', då hade jag slutat tvärt. När nu detta blir, förhoppningsvis vid femtiofem, har jobbet förlorat sin betydelse. Då kan jag istället ägna mina dyrbara levnadsdagar åt vad jag verkligen VILL ägna mig åt. Jag anser att det är en klyscha att påstå att jobbet är viktigt för ett socialt umgänge eller att 'ha något att göra'.

När jag diskuterar ett 'jobblöst' liv får jag, inte sällan, frågan att 'Men vad ska du DÅ göra?'. Synnerligen infantilt klingar det i mina öron. En slav vill väl bli fri?

Jag är en löneslav, jag. Vad är du?

Läs även andra bloggares åsikter om jobb, lön, löneslav, arbete

Inga pukor och trumpeter

Det ser inte ut som om Mars månad blir familjen Pennings ekonomiska genombrott. Ingen bleckblåsorkester, ingen trio med Bumba, inte ens en försteklickare med blockflöjt.

Inkomsterna, det vill säga de aktiva, stod inte i proportion till utgifterna. De passiva inkomsterna existerar överhuvudtaget inte. Bah!

Lite sparande blir det. Men bara lite. Och de stackars slantarna fördelas ut på några olika konton - fonder, aktier, semester och buffert heter de, och de hungrar alla efter mer kosing. Några belopp finns dock ännu inte bestämda.

Fru Penning oroar sig lite för att jag vill gneta för mycket istället för att kunna åka på semester, exempelvis. Men det förklarade jag, att så var det inte. Till skillnad från tidigare tänkte jag istället att vi ska ha råd att åka på MER semester, genom lite smart ekonomisk planering. Det vill säga spara undan lite. Det tycktes lugna hustrun. Tills vidare.

Jag har aldrig varit en ekonomisk talang, utan snarare en impulsiv slarver. Och jag lever med det. Gamla synder är mitt eget ansvar, men nu har ett ändrat beteende börjat ge resultat. Jag skyller inte på någon annan än mig själv att jag inte är miljonär idag. Därför bara måste jag tipsa om den här artikeln om svenskarna och deras förmåga att skylla ifrån sig. Läs den och begrunda.
Att se sin egen insats, om den så är framgångsrik eller fullständigt värdelös, ta till sig den och göra något med den - det skapar förmåga till framgång. Att skylla på yttre omständigheter är kontraproduktivt och passiviserande.

Och då kommer jag ofrånkomligt in igen på barn - mina egna. Att lära dem att allt man gör har konsekvenser. Bra eller dåliga. Och att de inte är offer för något de inte kan påverka.

Jag citerar: Att känna skuld bevisar att man har en moralisk identitet, att man vet vad som är fel och rätt. Klander – liksom beröm – är avgörande i utvecklingen till en ansvarstagande människa. I ett samhälle där goda handlingar och gott uppförande inte belönas och där dåliga handlingar och dåligt uppförande inte ger konsekvenser uppstår frågan varför man över huvud taget ska bry sig. Slutcitat.

Kränkt. Kränktare. Kränktast. Kränkt är ett ord jag tycker mycket illa om.

Vill du bli rik? Ekonomiskt oberoende? Tjäna massor av klöver? Börja på hemmaplan.

Jag gillar Ann Heberleins, artikelförfattarinnans åtta råd:

1 Erkänn dina begränsningar. Sluta snegla på vad andra gör. Ställ rimliga krav på dig själv och hys rimliga förhoppningar om din förmåga, varken för höga eller för låga.

2 Acceptera att livet inte är rättvist. Orättvisor som kan jämnas ut bör vi arbeta för att minimera. De som är svårare att påverka måste vi lära oss att leva med.

3 Du kan välja och ta ansvar för dina val. Alla dina ord och handlingar får konsekvenser för dig och andra. De konsekvenserna måste du ta ansvar för.

4 Ta dina och andras skuldkänslor på allvar. Det är ett tecken på att du har moralisk identitet. Se skuldkänslor som en moralisk barometer, en hjälp att navigera i det egna moraliska landskapet.

5 Var rädd om din autonomi. Låt inte andra människor eller slumpen avgöra vad och vem du är, var och hur du lever ditt liv. Förlita dig inte på systemet när du kan förlita dig på dig själv.
6 Klandra och beröm, undvik ursäkter. Att klandra människor är att ta dem i anspråk, att faktiskt ta dem, deras värde som människor och deras ansvar på allvar. Det är att respektera den andra.

7 Inse att samarbete lönar sig. Det är reciprocitet, ömsesidighet, snarare än altruism och egoism som är grunden i vårt samhälle. Det är inte fult att förvänta sig att bli bemött på samma sätt som man själv bemöter andra.

8 Ta vara på din självrespekt och din makt. Sträva efter att vara en sådan människa du vill vara, en människa du kan respektera. Låt inte andra människor kränka dig. Lika lite ska du använda din frihet och din makt att kränka andra.

Läs även andra bloggares åsikter om ansvar, självkänsla, skuld

Udda ska vara jämnt

Det är intressant med egenheter. Alla har det, ibland omedvetet. Känner du till dina egenheter, så är du kanske stolt över dem, men inte sällan är det något du kanske skäms över och vill dölja. Eller åtminstone inte stoltsera med öppet.

Jag har en lustig egenhet, som jag lägger till mina övriga lyten. Jag har nämligen svårt för udda tal. Vilket absurt nog gör mig till en udda figur?

Jag har en sjuklig strävan mot att udda ska vara jämnt. Allt ska vara delbart med 2. Sätter jag luftkonditioneringen i bilen på en temperatur, så är den alltid ett jämnt tal. 20 grader eller 22 grader. Men aldrig 21!!? Udda tal gör mig obekväm. Tittar jag i min aktieportfölj fastnar alltid ögonen på de udda. EtthundrafyrtioEN Kungsleden!? Inte bra, inte alls.. Tjugofem Clas Ohlson? Ajajaj..

Jämna tal är vackra. Ojämna är fula, besvärliga och otäcka. Det är tur att hela börsposter är jämna tal.

Av samma skäl gillar jag inte fredagen den trettonde, Omega-3 kosttillskott eller Kanal 5. Jag vet, det är inte rationellt. Men jag gillar ganska många rationella tal, bara de inte är ojämna.

Så mitt sparande ska helst leda till jämna belopp och jämnt antal aktier. Då trivs jag bäst!

Och hur knepig är du? :)

Läs även andra bloggares åsikter om egenheter, lyten, siffror, tal

Depp och jobb

Idag blev jag lite deppad. Fattigpappan har slutat att blogga. Det var verkligen tråkigt eftersom det var en läsvärd, spännande och humoristisk blogg. Bloggosfären blev en aning fattigare. Hoppas vi får se en annan blogg i din regi, Fattigpappan.

Dessutom så är långhelgen över. Imorgon vankas det jobb. Lite less på det hela. Funderar på att registrera mig på någon rekryteringssida. Några tips och erfarenheter?

Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, jobb, rekrytering, depp

Tid för eftertanke

Så ja, nu var det sista ägget uppätet och den sista snapsen uppdrucken. En riktigt trevlig, behaglig Påsk närmar sig sitt slut. Vädret har dock varit lite väl spännande, från vår till snöstorm till vacker vinterdag. Lite sorg över att alla krokus som tittat upp redan inte hann visa sin prakt har jag..

Hoppas du haft en avkopplande Påsk. Jag vet att det inte är alla förunnat, men det kanske har funnits några stunder för 'kontemplation'?

Familjen Penning har haft några intressanta dagar, och en av de mer udda händelserna är att det fanns ett hus till salu i byn som vi fick upp ögonen för. Vi bor idag 10 kilometer ifrån all ära och redlighet, och har stundom funderat på att flytta in till byn. Och det är då som all privatekonomisk talang, om den nu finns, får stryka på foten.

Vi är nämligen överens, jag och fru Penning, att om vi ska flytta till byn gäller att

• inte flytta till renoveringsobjekt eller med för mycket att fixa till


• inte få ett mindre, sämre planerat hus


• läget ska vara på rätt 'sida' av byn, mot naturen och inte mot industriområdet

Dessa kriterier i sig innebär att de hus vi intresserar oss för inte är billiga. Kåken ifråga är c:a 10 år gammal, ganska stor och stämmer väl mot ovan kriterier. Utgångsbud tre miljoner sjuhundratusen penningar! Jag får näst intill delirium.

Det är bara att konstatera att vi inte kan räkna hem ett sådant köp, inte med kortare resväg till jobbet och inte med vinsten på befintlig kåk. Vi inleder med att gå på visning kommande helg, sedan får vi se. Frågan är, ska vi knota vidare i vårt hamsterhjul eller byta upp oss till ett lite nyare, fräschare? Vi måste åtminstone springa lite fortare i så fall..

Vår kåk har standard som en villa men kan med fördel köpas och användas som fritidshus, så att priserna stiger på dessa är ju absolut intressant. Vi bor oerhört naturskönt, så skulle vi sälja och flytta så blir det med dubbla känslor, det är helt säkert.

Läs även andra bloggares åsikter om bostad, hus, villa, bolån, delirium

Glad Påsk

Idag tog jag ledigt från jobbet, nu ska det hållas Påsk, minsann. Det ska kokas ägg, och de ska inte läggas i samma korg.

Det ska ätas gott, vilas och slappas. Nu har ljuset äntligen börjat komma tillbaka så batterierna behöver laddas med ny energi.

Jag älskar ägg, sill och grovt bröd. Och påskmust. Och en liten kryddad, sval snaps därtill.

Jag tillönskar er alla som har vänligheten att läsa och besöka min blogg en riktigt behaglig, vilsam och skön Påsk. Hoppas att påskharen kommer och hälsar på er med ett finfint påskägg fyllt med framtidsfonder, kvalitetsaktier och en rejäl summa kontanter.

Läs även andra bloggares åsikter om Påsk, påskharen, ägg, snaps

Stå på ski, stå på Skistar!

Lite glädje på aktiemarknaden minsann. Skistar visar framfötterna med 51% i vinstökning och en 9% ökad bokningsvolym. Jag köpte 200 aktier innan vi skulle åka på skidsemester för att får aktieägarrabatten. Där tjänade vi en slant. Och nu är det kul med att det går fint i övrigt.

Med varmare väderlek så är det ju en risk för framtiden, men i år finns det mycket snö vilket kan hjälpa till att förlänga säsongen ytterligare. Men Skistar investerar friskt, så även i mer än 'ren' skidåkning. Lindvallen får ett upplevelsecenter, exempelvis.

Även Skistar är en långsiktig aktie i min lilla portfölj. En aktie som glädjer just nu.

Läs även andra bloggares åsikter om skistar, aktier, skidor, vintersport

Pensionsavgift på drift

Jag hade tyvärr glömt mig hur jag hade valt att placera min tjänstepension, så kallad ITPK för gamlingar som jag. För yngre, födda 1979 eller senare, heter det istället ITP. Så jag gjorde en förfrågan hos Collectum där det går att beställa ett utdrag som skickas hem i brevlådan.

Och detta besked kom hem igår, och det visade sig att jag valt AMF Pension. Jaha ja? Så vidare till 'räknesnurran' hos Collectum för att jämföra lite. Och det var verkligen intessant.

Jag jämförde AMF Pension och Alecta. Och med mina förutsättningar idag skulle avgifterna bli över sjutton tusen mer för AMF Pension jämfört med Alecta. Jisses! Och denna jämförelse är mellan de två billigaste bolagen. SPP Liv som i jämförelsen är dyrast, ligger skillnaden på drygt trettioåtta tusen penningar! Jag har en del pensionpengar där, enligt Min Pension.

Att det skiljer så mycket i avgifter känns jobbigt. Nu ska jag granska mitt röda besked som är på väg till brevlådan, för att besluta nästa steg. Jag hoppas på att flytträtten hävs så som föreslagits.

Läs även andra bloggares åsikter om pension, ITP, ITPK, Collectum, Alecta, AMF Pension, avgifter

Litet bo jag sätta vill

Man börjar bli van att börsen åker upp och ned som en jojo, den ena dagen efter den andra. Just idag är det uppåt. Nu väntar 'alla' på den amerikanska riksbankens räntesänkning, en sänkning i en storleksordning som signalerar både desperation och beslutsamhet samtidigt. En sänkning med en hel procent sätter den nya räntan till 2 procent, så nu närmar sig det här styrmedlet sin yttersta gräns.

Det pratas om köpläge lite här och där, men vi är mitt i månaden så det finns inga pengar att handla med. Så jag får fundera kring annat. Och då återkommer jag ofta till bostaden, den här 'tärande tillgången' vi bor i. Man ska bo någonstans, och de flesta belånar sina bostäder för att kunna förvärva dem. Likt våra amerikanska bostadkollegor, som det dock inte gått något vidare för så här långt.

'Den som är satt i skuld är inte fri'. Nä, det är nog så sant. Men att amortera av sina bostadslån helt och hållet vet jag inte hur många som gör. Eller kan.

Jag valde att lyfta ut vårt hus ur balansräkningen så som en tillgång. Samtidigt har jag bestämt att investeringar i bostaden så som renovering eller dylikt ska tolkas som ett sparande, det vill säga hamna i min kategori Spara. Drift och lånekostnader ligger kvar som en kostnad. Däremot tänker jag redovisa husets uppskattade värde, både före och efter avdrag för belåningen. Det tycker jag är intressant att veta.

Ett marknadsvärde på ett hus finns det så klart många sätt att räkna på, men min egen modell blir enligt följande:

Lägsta mäklarvärdering jag erhållit + renoveringskostnader + 1% för inflation. Den värdering jag fick för några månader sedan var minst 2 200 000 kronor.

Jag vet inte vad ni anser om hur högt en belåning av en bostad bör vara, men min egen filosofi är att helst inte belåna över halva marknadsvärdet. I förlängningen vill jag helst vara helt skuldfri - precis som Göran.

Läs även andra bloggares åsikter om ränta, bostad, belåning

Finanskris, Ratos och en byggmodell

Jag håller ögonen ifrån både mina fonder och aktier idag. Jag vet ju ändå att det är nedåt, nedåt..
Finanskrisen i USA ger stora skälvan, själv reagerar jag med en trött suck. Min strategi ligger fast, den måste helt enkelt göra det fast det stormar. Positivt att läsa var dock Davids inlägg om att det finns möjligheter i kaoset. Det känns positivt att vara en del av en ekonomi-community också, alla ni som finns 'därute'.

En liten gnistra av ljus i totalmörkret var att utdelningen i Ratos ser ut att bli 9 kronor istället för 5 kronor och 50 öre.

Visst, med mina blygsamma 75 aktier är det småpotatis men ändå.. ..ljus är ljus, även små sådana. All utdelning ska återinvesteras framöver i 'möjligheter'.

I övrigt är jag lite avmätt på ekonomi. Jag vill ta en liten paus och köpa en byggmodell och sätta mig och pula med. Vilket känns som en bra idé.

Läs även andra bloggares åsikter om finanskris, USA, Ratos, utdelning, byggmodell

Var en Buffert

Det talas mycket buffert dessa dagar i ekonomibloggvärlden. Själv har jag talat tyst om detta, eftersom jag inte har något direkt att orda om. Bufferten som vi har, döpt till Likvidgrisen, är väldigt blygsam i innehåll. Ettusen sexhundra kronor är en marginell summa?

Vissa menar att en buffert är fundamentet i en privatekonomi, och att denna bör byggas upp först, före annat sparande, undantaget amorteringar möjligen. Och detta låter helt rätt. Men eftersom vår båt är fellastad med pengar så vill jag gärna göra omfördelningen utan att sälja något och med en mindre investering i fonder och aktier, eftersom jag anser att det är 'köptider'.

Det diskuteras också vad en buffert ska vara till, vad den bör täcka in och inte minst hur stor den bör vara. Vissa har en buffert som ska kunna täcka in ett inkomstbortfall under en längre tid. Andra har en buffert för oförutsedda utgifter. Det verkar som om det gäller att ta reda på först vad en buffert ska vara till.

För familjen Pennings del handlar det nog om att skaffa sig en buffert för oförutsedda utgifter. Utöver denna vill jag också att vi sätter undan pengar till semesterresor, och jag vill gärna särskilja dessa två 'konton'. Så igår funderade jag ut en modell för hur resten av året ska te sig.

Vid utgången av 2008 ska vi ha en buffert på 36 tusen riksdaler. Utgången 2009 ska vi ha ökat på denna till 100 tusen kronor i ett räntesparande. Sen är det stopp. En buffert av denna storlek ger oss en god handlingsfrihet till flera saker, bland annat att kunna:

• reparera eller byta ut saker i bostaden, så som vitvaror
• vara likvid om det dyker upp ett investeringstillfälle
• klara av de flesta oförutsedda utgifter, undantaget arbetslöshet

Arbetslöshet är inte sannolikt för varken mig eller hustrun dessa dagar. Om det skulle dra ihop sig till något i den riktningen så finns det arbetslöshetsförsäkringar, vilket jag haft tidigare. Dessutom läser jag min arbetsplats kvartalsrapporter, till skillnad från förr, så jag har koll på vart det 'barkar'.

Ett visst mindre sparande ska fortgå i fonder och aktier, samt amorteringar av bollån.

Ser det bra ut eller?

Läs även andra bloggares åsikter om spara, buffert, buffertsparande

Summering februari 2008

Jaha, dags att komma med den NU, när månaden mars nästan är slut?

Ja, jo. Det beror av flera skäl, men det huvudsakliga är att jag nu jobbar i ett nytt, mer omfattande Excelark. Har helt enkelt inte hunnit med. Dessutom blir det svårt att jämföra med tidigare månader eftersom jag nu även plockat in studielån på skuldsidan.

Vad jag däremot kan redovisa är mina jämförelsevariabler Måste, Spara och Vill.

Måste 52% (en klar förbättring mot januari: 62%)
Spara 24% (i sin ordning)
Vill 24%

Fondhönan har fortsatt ned till 72181 kronor trots en insättning på 3000 kronor. Lagom spännande. Ned 5207 kronor efter justerad insättning.

Aktiehönan däremot spottade upp sig igen till 82835 kronor efter en insättning på 3000 kronor. Upp 10002 riksdaler efter justerad insättning.

Likvidgrisen 1611 kronor.

Totalt har balansen skulder mot tillgångar förbättrats med 0,97% vilket nu ger att våra tillgångar är 9,86% av våra totala skulder. Jag tar ej längre med huset som en värdetillgång, jag har bestämt mig för att enbart jämföra skulder med kapitaltillgångar.

Nu ser jag fram emot marssummeringen.

I klinch med chefen

Nu närmar sig löneförhandlingstider. Har du din strategi klar för hur du ska få ett genombrott i lönekuvertet? Det ställer lite extra press på en dessa dagar med tanke på att inflationen tagit fart.

Självklart är det så att om man ändå måste jobba så kan man lika gärna tjäna pengar. Då går det snabbare att skaffa sig passiva inkomster.

Jag bestämde mig för att rota fram alla gamla lönelappar sedan jag började jobba efter min universitetsexamen 1994. Och så petade jag in löneändringarna i ÜberExcel 1.0. Sedan snokade jag fram inflationsstatistik från samma år fram till nu. Och slutligen gjorde jag ett stiligt diagram.




13 års arbetande har gett mig inflationsjusterat 112% i löneökning. Dippen i kurvan kom i samband med min arbetslöshet och efter den ligger jag fortfarande under 'toppen' på 131%.

Genomsnittligen har min årliga löneökning efter inflationsjustering varit 8%. Och det finns inte en suck att jag kan hålla denna nivå utan att byta jobb. Kan jag nå 4% är det riktigt bra.


Genom att byta jobb är möjligheten att nå betydliga lönelyft mer realistiska. Efter intervjun häromdagen så blir jag alltmer sugen på att lägga upp mig på någon rekryteringssida.

Läs även andra bloggares åsikter om lön, löneförhandling, löneökning

På grund i Öresund

Mina vana trogen så inhandlades idag tjugo stycken Öresund på en fallande börs. Bah!

Jag får väl fortsätta att vara långsiktig när ingen annan tröst finns. Men hittills idag ligger min lilla portfölj på minus 3,10%.

Emellanåt känns det som om jag lyckats köpa vid helt fel tidpunkt. Merde!

Läs även andra bloggares åsikter om Öresund, aktier

Var finns stoltheten?

Förbannad blir jag när jag läser att så många som var fjärde arbetslös struntar i att söka de jobb de blir anvisade av Arbetsförmedlingen. Jag tycker att det är en näst intill en kriminell handling att inte sträva mot att försörja sig själv. Läs här, här och här. Det är denna typ av icke-handling som dels understryker att en del människor tycker det är i sin ordning att åka snålskjuts på andra, dels kommer innebära hårdare nypor även för alla de som är hederliga. Jag hoppas på åtgärder.

Och jag vet vad jag talar om. Jag var arbetslös under ett och ett halvt år. Arbetsförmedlingen var då inte till mycket hjälp utan jag arbetade själv mycket hårt för att hitta ett nytt jobb. Jag sökte även jobb som var utanför mina kompetensområden. Varenda ansökan har kvar i min dator, så som en påminnelse om denna svåra tid.

Men det är ingen ursäkt att INTE söka de jobb som man anvisas. Att sedan dessutom LJUGA om det hela är skamligt. Skyll inte på Arbetsförmedlingen att de inte ser till att skaffa fram tjänster åt dig som du anser dig vilja ha, ligga på rätt ställe och vara inom ditt kompetensområde. För tusan, om det inte finns jobb i ditt gebit - då får du väl tänka om? Som tillägg vill jag säga att våra högskolor och universitet har då utbildningar i de mest underliga och i mina ögon meningslösa ämnen. Subventionerade utbildningar ska leda till en försörjningsförmåga, annars lägg ned dem alternativt låt studenten själv betala.

För min del får de gärna lägga ned hela AMS och använda pengarna till att gynna företagsamhet och entreprenörskap.

Läs även andra bloggares åsikter om arbetslöshet, arbetsförmedlingen, jobb, a-kassa

Bila som i bilar

Bilar är ett elände. De är dyra i inköp, i drift och att tanka. Och till sist återstår bara skrotningspremien.

Det finns en sorts hatkärlek till bilar hos mig. Jag tycker att bilar är rätt kul, samtidigt som jag helst inte vill betala de skräckinjagande summor som de kostar att ha.

I bloggsfären pratas det minsann bil. Förmera är ute efter en ny kärra att ersätta den gamla med och stackars Frisk ekonomi fick en snyting av sin bil - en reparation på 12 lakan. Själv var en av våra två plåtlådor inne på service för 2600 riksdaler nyligen. Usch! Hur ska man kunna bli ekonomiskt oberoende med sådana gökungar i boet som personbilar?

Vår äldsta vagn har nu rullat 24 tusen milsingar och reparationskostnaderna börjar närma sig värdet på kärran. Det ligger inte långt i tiden innan det är dax att byta den.

Och med barn med i bilden så vill jag köra säkra bilar. Visst, bränsleekonomin är viktigt men inte i relation till hur säker bilen är. Folksam gör ett fantastiskt arbete med sin trafikforskning. Du kan läsa mer här. På deras hemsida kunde jag snabbt konstatera att den äldre bilen saknar whiplashskydd. Whiplash, som är den vanligaste skadetypen vid bilkollisioner leder till ett stort lidande för många människor. Så bara det är ett BRA skäl att byta vagnen.

Folksam har också statistik kring vilka bilmodeller som är att föredra - vid trafikolyckor. Denna bygger på verkliga olyckor och inte på krockttester. Toyota Avensis 03-, Saab 9-5 98-, Saab 9-3 (98-03) samt Mitsubishi Galant 97-03 ligger i topp. Samtliga har minst 30% högre säkerhet än medelbilen. Allra bäst resultat fick Toyota Avensis. För första gången toppas listan av ett icke-europeiskt bilmärke.

Läs även andra bloggares åsikter om bilar, whiplash, krocktest

Ett litet hjärta på dörren

Ny mäklarstatistik har kommit idag, vilket jag gärna följer med intresse eftersom vi bor i villa. Visserligen en tärande tillgång, men eftersom vi eventuellt ska flytta är det trevligt med en fingervisning kring vad vi möjligen kan få för vår kåk.

Dessvärre ser det ut som om det kan bli både fallande och tilltagande priser. För kraftiga uppgångar, köpsvagare hushåll och ett stort utbud av bostäder talar för det förra. Själv tror jag på en fortsatt svag nedgång, men vem vet?

På Mäklarstatistik finns de faktiska siffrorna att studera. I min egen kommun har K/T-talet, som är Köpesumma genom Taxeringsvärde, under perioden augusti 2006 fram till idag legat i snitt på 1,9. Och då får man beakta ett ökat taxeringsvärde under perioden. Tendensen på 3 månader är oförändrad men tittar jag på 10 års historik är trenden spikrakt upp. På 12 månader har det varit en 4% ökning.

Om jag parkerar min tro på K/T-talet till 1,8 så blir marknadsvärdet för vår kåk idag drygt 2 miljoner, vilket ger oss ett överskott på åttahundra tusen vid en försäljning. En bra grundplåt i ett nytt boende, som säkerligen blir betydligt dyrare, tyvärr.

Bo behöver man. Men vad får det kosta? Hur bor du? Äger du ditt boende eller är du belånad? Hur hårt? Eller hyr du din bostad?

Swedbanks boindex är intressant läsning. Ett index på 100 innebär att hushållet använder 15% av inkomsten före skatt till bolånekostnader (räntor), ungefär 25% av disponibel inkomst. Ju högre index desto bättre marginaler i din ekonomi. Vad blir ditt index?

Boindex närmar sig 100%, just nu 101,5%. En fallande trend från tredje kvartalet i fjol, då värdet var 109,7% för riket. Även detta är ett lågt värde som inte har setts sedan 1995 då index låg under 100%. Därefter har det pendlat mellan 120% och 160%.

Hittar inte hur formeln räknas ut men mellan tumme och pekfinger ligger vår bolånekostnad på ungefär 8%. Vad landar ni på?

Läs även andra bloggares åsikter om bolån, boindex, räntor, bopriser

Ett rikare liv utan kiv

På semestern hade jag med mig Charlie Söderbergs 'Ett rikare liv!' och eftersom mina ekonomie medbloggare är duktiga på att recensera ekonomilitteratur så vill inte jag vara sämre.

Jag inleder med att visa min griniga sida.

Boken var ju en rätt tunn sak. Den varade tyvärr endast två kvällar. Och tyvärr, Charlie, du är bättre på pengar än på att författa, för jag tyckte att det saknades knorr och finess för att hålla mitt intresse uppe några längre stunder. Fast jag får kanske skylla en del på rött vin, mycket frisk luft och en skön träningsoverall. Sedemera så kände jag inte att boken var riktad till mig. Snarare mer till en bredare publik som snappar upp boken på rean, läser, nickar gillande och sedan ställer den i bokhyllan och glömmer bort den. Ungefär som många andra 'shape up'-böcker i skiftande ämne som bantning, yoga eller populärpsykologi.

Och då till det positiva.

Jag gillar verkligen avsnitten kring 'aktiv utgift', 'passiv utgift' och 'tärande tillgångar'. För er som inte läst boken så handlar de två första termerna om hur mycket en utgift ger dig något tillbaka, om den är värd sitt pris och om den bringar energi i ditt liv. På spiken egentligen vad mina egna ekonomiska funderingar handlar om; hur kul per penning? Den tredje termen, tärande tillgångar, som handlar om de så kallade investeringar vi anser oss göra som egentligen är en kostnad - tills vi säljer dem. Jag kommer att i min Excelkalkyl plocka in bokens fina fördelningsdiagram.

Så om jag summerar; boken var inte värd sitt pris, men inte heller utan visst värde. Men jag läser inte om den heller.

Charlie, när ser vi dig i Lyxfällan härnäst?

Läs även andra bloggares åsikter om ekonomilitteratur, lyxfällan, charlie söderberg

Jobbintervju utan sting

Ja, då har jag varit på jobbintervju. Jag var en aning nervös, men det var rätt spännande ändå. Om jag ska ge något omdöme kring själva intervjun så kändes den något forcerad. Jag var sista offer ut och hela sällskapet verkade en aning slitna och trötta.

För egen del får betyget bli med tvekan godkänt. Jag var kanske inte helt förberedd. Som på frågan 'vad du brinner för'? Vaddå brinner? Jag brinner inte för något speciellt. Jag är rätt så småintresserad av ganska mycket, men brinner.. nej?

Tveksamt om de ville ha mig. Och vice versa. De hör av sig före påsk. Blir det en runda till så är det helt i sin ordning.

Idag loggade jag in för första gången på Avanza för att titta på barnens fondpengar som överflyttats från Ikanobanken. Verkar vara ett trevligt ställe, mycket information. Troligen kommer jag att sätta dessa pengar i Avanza Zero.

Läs även andra bloggares åsikter om jobb, spara, fonder

Barometern faller för sakta

Att vi har fått skattesänkningar sedan vi bytte regering har väl inte undgått någon. Att ha världens högsta skattetryck men inte vara bäst i välfärd är väl ganska talande för att det finns något att göra kring hur våra skattepengar används? Jag har välkomnat och kommer att välkomna alla skattesänkningar på arbete även framöver. Statskassan bör väl inte fungera annorlunda än en hembudget? Koll på varje krona är min paroll.

Men nu är vi inte bäst, eller sämst, i klassen längre när det gäller att pungslå medborgarna på pengar längre. Danmark har seglat upp i topp. Men fortfarande är siffrorna horribla i mina ögon.

47 kronor och 80 öre per hundralapp betalar du i skatt. Danskarna 60 öre mer. Visst, det går att hävda att beskattning är ett styrmedel men det biter inte på mitt liberala hjärta. Kanske till och med nyliberalt?

Jag vill betala skatt. Jag vill bidra till vår gemensamma välfärd. Men det ska ske tillsammans. Fler i arbete och fördela beskattningen på fler. Effektivisera och ha respekt för de pengar som är våra gemensamma tillgångar. Ge människor en större anledning till att vilja arbeta genom att det lönar sig bättre.

Om vi återgår i Sverige till en klassisk vänsterpolitik så kommer jag att sätta en ära i att undanhålla så mycket pengar jag bara kan.

Nu blev detta inlägg lite lätt politiskt färgat, men egentligen tror jag att de flesta svenskar är överens med mig. Utom möjligen miljöpartisterna, som vill ha en medborgarlön utbetald utan motprestation.

Läs även andra bloggares åsikter om skatt, lön, nyliberal

Mer pension till mig!

Jag fick tre brev idag.

Det första var ifrån något som kallar sig Nordax Finans. De vill att jag ska ta ett lån av dem på upp till femtio lakan utan säkerhet. Jaha? Slöseri med papper och porto, minsann. Som att försöka kränga glasögon till en blind. Ned i cylinderarkivet med det brevet.

Det andra brevet var ifrån SPP. Ett värdebesked angående ålderspension och ITPK. Det sparar jag och för in i mitt Excelark imorgon. Avgifter och avkastning ska granskas noga under lupp.

Brev nummer tre kom från Collectum och DET var mycket intressant läsning. PTK, som är en samverkansorganisation som representerar cirka 700 000 privatanställda tjänstemän, och Svenskt Näringsliv har förhandlat med avgiften för ITPK-pension med ett antal försäkringsbolag. Dock inte alla, minsann. Girigbukarna! Så det här brevet ombad mig att titta över vem jag har som bolag för min ITPK och eventuellt välja om. Så jag började med att beställa hem en lista på mina tidigare val. Ska bli intressant.

Läs även andra bloggares åsikter om ITPK, pension, Collectum, PTK

Lön för mödan

Nu ljög jag igen.

Jag funderade på att söka ett jobb men var tveksam och beslutade mig för att låta bli. Men i elfte timman rafsade jag ändå ihop en ansökan och skickade iväg den. Och det föll i glömska.

Och så mitt i skidbacken ringer telefonen och jag blir raskt kallad till intervju. Häpp! Roligt och lite skrämmande.

Nu är det ju en första intervju, kanske lik en speed dating, för att känna varandra på pulsen. Jag vet ju inte om jag passar för jobbet eller ens om jag verkligen vill ha det. Men samtidigt är det ganska likt mig. Att det känns spännande, ger puls. Jag tror ofta att grannens gräs är grönare och rusar åstad. Men denna gång får det gå lite försiktigare, det gäller att det blir rätt.

Och inte minst; de kanske inte vill ha mig ändå. Men i fall att så ska det ge mig ett rejält lyft i lönekuvertet också.

Läs även andra bloggares åsikter om jobb, lön, karriär

Herr Pennings känsla för snö

Ah. Åter i etern. Jag har saknat min blogg under skidsemestern. Borta bra men hemma bäst? Nja, semestern var ett efterlängtat avbrott ifrån grottekvarnen. Men nu sitter jag här framför datorn och skriver mitt första inlägg på över en vecka. Det känns nästan som om det ligger lite damm över tangentbordet, faktiskt.

Dessutom är jag oerhört disciplinerad idag, eftersom jag tvingat mig själv till att FÖRST skriva mitt inlägg INNAN jag läser alla inlägg i era fantastiska bloggar jag följer och sedan kollra bort mig i kommenteringsträsket. Min Google Reader talar om för mig att ni, mina ekonomie kollegor, har skrivit 224 (!) inlägg sedan jag läste senast, så ni har verkligen varit oerhört flitiga. :)

Det känns som om jag är fullproppad med inlägg. Jag tror att jag har funderat ett antal timmar i skidliften på olika tankar och funderingar kring privatekonomi. Men jag inleder här med tankar kring skidsemester.

Att åka på skidsemester som familj är väldigt dyrt, vill jag hävda. Familjen Penning bestående av två vuxna och 2 barn kan kanske stå som någon slags norm för hur en medelbarnfamilj ser ut i Sverige idag. Och inför denna semester var den ekonomiska planeringen lika dålig som den alltid varit; vi har ingen sparplan för just semesterkontot. Men med hjälp av några nödrop och en liten bonusutbetalning från mitt jobb så drog vi runt den. Den kritiska ekonomiska genomlysningen efteråt återstår att göra för revisor Penning, dock.

Men liftkort, skidskola för barnen, hyra skidutrustning och resa till skidorten var inte billigt. Lite roligt var dock att vi kunde utnyttja aktieägarerabatten på 15% hos Skistar, det kändes trevligt. Vi valde att ta med mycket av maten för veckan, vilket avsevärt gör det billigare än att äta ute varje dag. Men varje dag som vi promenerade till backen och passerade bilparkeringen kunde jag konstatera att flertalet av semesterfirarna där vi var inte tillhörde de mindre bemedlade. Nej, jag tror att skidsemester väljs nog bort av många på grund av just kostnaden.

Och det är synd, för att åka skidor är bra för kropp och själ, det lär barnen att en aktiv fritid är något positivt, man får massor med frisk luft och fantastiska vyer att spara i sitt interna fotoarkiv. Man får god aptit, sover gott, man får rosor på kinden och livet känns gott. Det är sällan jag funderar så lite på några bekymmer som när jag åker skidor. Jag tror att huvudet mår bra av en stunds 'idle mode'.

Jag hoppas att alla ni har haft möjligheten att åka på skidsemester. Om inte, så rekommenderar jag att prova - åtminstone en gång. Jag tror inte att ni ångrar er.

Nog av prat, nu ska jag läsa intressanta bloggar en stund. Må väl!

Läs även andra bloggares åsikter om skidsemester, skistar, semester, skidor

Sol i fjällen