Hemtam

Familjen Penning har åter tittat på en villa i närmsta samhället - där barnen går i skola och på dagis och som dessutom ligger betydligt mycket närmre våra arbetsplatser.

Det är en fin villa med i princip inget underhåll de närmsta åren. Men det visade sig att folk blir tokiga vid budgivningar. Är det låga räntor som spelar ett spratt?

Stockman skriver idag ett intressant inlägg kring bostadskostnader som är värt att omnämnas. Att ha eget hus är ju inte bara att bo. Det finns ju inte minst:

• Driftskostnader
• Underhållskostnader
• Kapitalkostnader (Räntorna)
• Amortering

Dessa fyra punkter bör man absolut ta med sig i sin boendekalkyl. Sedan är det ju upp till var och en att sätta hur 'dyrt' man vill bo - och då inte glömma att 'stresstesta' sin privatekonomi med en framtida högre ränta och kanske att man blir arbetslös, inte minst.

Hur ska en bostad värderas på en marknad? Det finns ju lite olika sätt att ta sig an denna fråga. Och eftersom vi var rejält intresserade av denna kåk så var den värd en aning utredningsarbete.

Till att börja med så kan man på hemsidan Booli sondera kvadratmeterpris inom det område man är intresserad av, jämföra med aktuellt objekt och sådana som man tittat på tidigare. Standard, skick och läge, inte minst. Denna första utredning gav mig att utropspriset låg i underkant av vad liknande objekt sålts för under året som gått.

På skatteverkets hemsida går det att göra en förenklad fastighetstaxering för innevarande år. Med hjälp av denna kan ett lägsta värde eventuellt indikeras så som taxeringsvärdet delat med 0,75. Detta ger en indikator genom att beräkna ett K/T-tal för aktuellt objekt med liknande objekt. K/T-talet är prislappen dividerat med taxeringsvärdet. Också i detta fall var utgångspriset i underkant.

Är man sedan riktigt intresserad så går det att hos Villavärdet köpa en statistiskt framtagen värdering av objektet med en osäkerhet uppåt och nedåt. Denna kostar tvåhundra kronor, en modest summa vid sådana här kostsamma affärer. Denna värdering gav mig att utgångspriset var strax över medianvärderingen och ungefär 250 tusen kronor under maxvärdet.

Så vi bjöd på objektet med flera andra - men det visade sig att vi inte hade en suck. Det verkade som om de andra familjerna trodde att 'högst bud' verkligen vinner? Faran är att man blir fartblind och börjar att enbart räkna på hur mycket nästa höjning i budordningen kostar månatligen med dagens räntenivå. Ingen bra idé.

Vi stannade på den nivå som vi bestämt i förväg så som vår gräns baserat på ovan nämnda källor, privatekonomiskt försvarbart samt med hur pass intresserade vi var. Ikväll - 2 dagar efter vi kastade in handduken - bjuder de fortfarande över varandra på en nivå som gränsar på tokerier. Vi noterar att prisnivån nu ligger på nästan samma nivå som ett helt nytt hus i samma samhälle.

Frågan vi ställer oss nu är hur många stollar det finns därute som vi ska konkurrera med vid nästa intressanta objekt? I sämsta fall så får vi helt enkelt avvakta 'bättre tider' - det vill säga höga räntor - då kanske dessa köpare i sin tur kastar in sin handduk av lite tråkigare skäl.

Läs även andra bloggares åsikter om Bolån, Räntor, Budgivning, Stollar

Mer om Bolån:

• Otack är världens lån
• Lånetankar
• Hjärtefråga
• Dyra kvadratmeter