Bäst på skatt

Jag tillhör de som anser det ska finnas en god skattemoral. Vi hjälps åt och de som förmår mer ska också bidraga mer. Tyvärr så bidrar beskattningen av svenskarna inte till att underbygga moralen. Och om du anser att den borgerliga regeringen tagit i för mycket och sänkt skatterna förbi den gräns som gör att skola, vård och samhällsnyttan blir lidande så kanske du ska tänka om.

Sven-Olof Lodin, som varit professor i finansrätt vid Uppsala universitet och senare vid Stockholms universitet samt Näringslivets skattesakkunnige och vice VD i Industriförbundet fram till sin pensionering 1998, har gjort en genomgång av de svenska skatterna i jämförelse med femton andra länder på uppdrag av Swedbank. Och i korthet ser det ut så här:

• Sverige har ett skatteuttag på drygt 48 procent av BNP vilket tillsammans med Danmark är ledande inom EU.
• Sverige har de högsta avgifterna och skatterna på arbete - 31,2 procent av BNP. 
• Bolagsskatterna på 28 procent är inte längre konkurrenskraftig inom EU där genomsnittet nu ligger på 25 procent.
• Sverige har den högsta marginalskatten med 57 procent. Unikt för Sverige är att även personer med låg inkomst har en i jämförelse hög marginalskatt.
• Sverige har världens högsta moms tillsammans med Danmark.
• Sverige har högre kapitalskatter

Sverige är egentligen bara bra på en punkt - arvsskatten är borttagen.

Över en miljon svenskar som tjänar över 30 750 kronor per månad betalar en marginalskatt på 52 procent. Och detta med en högerregeringen. Vad kan väntas vid ett regeringsbyte i höst? Spännande!

En giftig mix

Att bostadspriserna känns höga håller nog många med mig om. Och dagens låga bolåneräntor är snart ett minne blott.

Enligt Bostadskreditnämnden så skulle det vara fördelaktigt att kunna binda sina räntor på längre sikt än idag, så som exempelvis i Danmark där 30 års bindningstid är tillgänglig - och ungefär hälften av lånen binds på denna tid. För i vårt land kommer det finnas allt fler som inte kommer att ha råd att bo kvar framöver.

Ett normaltillstånd på en boränta kan anses vara ungefär 5 procent. Det finns alltid en risk att den blir högre dessutom. Att tåla 7 procents ränta borde alla räkna med i sin bolånekalkyl.

Bostadskreditnämnden menar att hushållen är irrationella vilket leder till en rejält felaktig prissättning på bostadsmarknaden. Få tittar på räntekostnaden längre än ett halvår framåt. Att priserna ska ned med kanske tjugo procent är tydligt, enligt BKN.

Det kallas för en 'giftig mix' att ha en kombination av hög skuldsättning och låga räntor. Och lånen fortsätter att öka i rask takt. Det är fortsatt rörliga räntor som gäller. Fyra av fem nya lån togs i april till rörlig ränta.

Folk behöver hjälp för sitt eget bästa. Det är påtagligt att alla inte är lämpade för att bli bolåntagare. Så varför kan inte de svenska bankerna agera, ta mer ansvar och erbjuda bolån med riktigt långa bindningstider?`

Att bli less is less

De senaste dagarnas nyheter kanske blir öppningen för familjen Pennings önskan om en ny bostad?

Svensk tillväxt visar sig vara stark. Detta borgar för att Riksbanken påbörjar sin räntehöjningskavalkad. Samtidigt så fortsätter vi att låna allt mer medan vi egentligen inte förmår att hantera små, oförutsedda utgifter. Och om opinionen svänger för mycket åt vänster i höstens val så följer också skattehöjningar som måste budgeteras in i privatekonomin.

Så som jag ser det måste detta innebära att människor som köpt sig ett boende med höga lån riskerar att tvingas sälja sina bostäder i den tid då alla räntekurvor pekar uppåt och bostadspriser pekar nedåt. Det låter jättebra för min del - den enes död den andres bröd.

Jag har under den senaste tiden sett utgångsbud på villor som inte leder någon vart alls. Efter ett tag så sänks de med 5 - 10 - 15 procent. Och inte ens det hjälper. Mäklarna gör väl vad de kan för att blåsa upp bubblor - men spekulanterna tycks vara ganska svårflörtade. Kanske har de läst att priserna ska ned?

Vi ska titta på ett objekt i helgen som jag finner intressant och med ett fantastiskt läge - men överprissatt redan i utgångsbudet. Det ska bli spännande att se hur det går. Den sista idioten väntar på att födas någon gång i framtiden - vem bjuder högst?

Snart utan värde

Alla pengar är av vikt, så även de små.

Att femtioöringen ska försvinna som betalningsmedel har jag hört, däremot så har jag haft en dimmig koll på när detta skulle bli. Nu vet jag - den 30 september är femtioöringen utan värde.

Så nu ska jag be barnen att tömma sina spargrisar, själv ska jag ta min växlingsburk och tömma den i jakten på snart värdelösa slantar.

På sidan Tack för allt kan du läsa lite kul information om femtioöringen, dess historia och vad som kunde köpas för den sedan 1550 och framåt. Kul kuriosa - femtio öre 1555 var en årslön för en piga!

Huspriserna rasar

Har du lånat mycket till din bostad och struntar i att amortera? Då kanske det är dags att fundera på att börja. Nu kommer bopriserna att rasa med minst 20 om inte 30 procent, allt enligt Statens bostadskreditnämnd.

Åsikterna kring amorteringens vara eller icke vara går isär bland människor. Och det är självklart möjligt att se på amorteringen så som en sparform - och att istället välja att placera pengar på annat sätt. Mer illa på det är de som varken sparar eller amorterar - åtminstone på kort sikt.

För om du nu ser framför dig ett prisfall på din nyinköpta bostad och hamnar i en situation där du behöver sälja den efter ett rejält prisfall - då är det en ganska obekväm situation. Att då sitta med en restskuld men ingen bostad längre är ganska trist.

Låt oss säga att det värsta inträffar - ett prisfall på 20% över fem år på din fina fullt belånade 4-miljoner kronors villa. Skulle du då behöva sälja har du kvar åttahundratusen i lån. Flåsar du på bra med amorteringen så kan du hålla jämna steg med dryga trettontusen i månaden i amortering. Och bor du så dyrt bör du ju ha en bra inkomst.

De flesta har som tur är betydligt lägre lån än så här och prisfall är ju inte homogena över landet. I min lilla byhåla rör sig inte priserna på samma sätt som i storstan.

Det finns positiva effekter av fallande bopriser även om det inte har gått upp för gemene man. Läs gärna det här intressanta inlägget.

En usel investering

Jag är inte våldsamt förvånad - men en aning.

Nu är det många år sedan jag var en andra klassens medborgare i Sverige, det vill säga arbetslös. Den tiden var svår på flera sätt men ett av de värsta var att hamna i Arbetsförmedlingens klor. Jag har aldrig varit med om maken till skyddad verkstad. Jag med andra stackars arbetssökande var utlämnade till en samling inkompetenta och mästrande arbetsförmedlare.

Svenskt näringslivs kritik av Arbetsförmedlingen anser jag vara befogad ur ett historiskt perspektiv. Jag har ingen insikt i verksamheten idag, men om det stämmer att en arbetsförmedlare i genomsnitt förmedlar så få jobb som artikeln nämner så är det så ineffektivt att hela verksamheten borde skrotas prompt.

'En bra investering' säger AF:s chef Clas Ohlsson. En usel investering säger jag. Huvudproblemet med AF är deras koppling till a-kassan. Koppla loss AF från arbetslöshetsförsäkringen och låt verksamheten konkurrera på rekryteringsmarknaden - då dör den sotdöden inom ett år.

Jag har aldrig fått någon hjälp från Arbetsförmedlingen. Jag ordnade ut mig själv på arbetsmarknaden. Likväl tvingades jag genomlida menlösa workshops och föredrag - för annars hade de snott min a-kassa. Förnedrande och huvudlöst.

När ska du äga aktier

Inte är det muntert att se sin portfölj rasa så det står härliga till. Den här månadens summering för Per kommer att innebära ett magplask och rejält - på pappret - förlust. Visserligen så talar jag om 2010 men det svider att se.

Jag söker istället tröst i solen, våren, den stundande sommaren och i vetskapen att efter regn kommer sol. Det går till och med att se positivt på raset men rätt solglasögon på näsan. De underliggande värdena i kvalitetsbolag består trots nervositeten och oron.

Den historiskt korrekta bedömningen är fortsatt att det är goda tider att köpa och äga aktier i denna tid. De senaste dipparna berättar att det finns köp som är alldeles utmärkta. Inflationen har visserligen ökat något men är fortfarande mer än blygsam. Räntorna är fortsatt historiskt låga även om de rör sig lite, lite. Det är aktieägartider framgent.

Börsen går ner nu och då jag köper. Skulle börsen fortsätter ned så köper jag mer. Långsiktigt är detta en vinnande strategi. Och aktiesparande för sådana som jag bör vara just långsiktigt. Därmed inte sagt att jag inte säljer den dagen jag finner att inflationen och räntorna glöder. Det är dock inte nu, det.

Nu ser jag mest fram emot mer sol, värme, bad, semester och lyckliga, glada sommarbarn hemma i trädgården. Och det är snart det. Juni, juli, augusti - allt känns mycket lättare då, som min namne Gessle sjunger.

Många bollar på Bengt

Idag så var jag iväg på ytterligare en anställningsintervju - denna gång på ett konkurrerande företag till det jag besökte härförleden. Jag måste erkänna att jag fått blodad tand.

Det blev så påtagligt när jag såg kontrasterna till min nuvarande arbetsplats. Här fanns det dynamik, puls och brinnande intresse. Något som är mindre påtagligt där jag arbetar nu.

Jag tror att det är nyttigt att byta jobb regelbundet. Att inte vara på samma plats för länge, oavsett om jag trivs eller ej. Det är nog nyttigt att byta utsikt, perspektiv och fokus. För jag har märkt att desto längre jag jobbar på samma arbetsplats desto svårare har jag att skilja den ena dagen från den andra. Och jag tänker ofta på att livet är de dagar jag minns - inte de som passerade.

Jag går ju här och hoppas på att fler ska läsa min geniala text som beskriver mig och mitt innersta jag. Här finns det inga platta argument så som 'många bollar i luften' eller 'flexibel' och 'energisk' - uttryck och ord som numera förlorat sitt innehåll. Men om den nu inte fungerar så kan även jag formulera ansökningsbrev av den traditionella, torra varianten.

Det är tröttande med intervjuer så nu är det sängdax tillsammans med lite ekonomilitteratur.

Varför och inte vad eller hur

Idag så har varit en behaglig dag med lite familjesamkväm, en del frisk luft och en god middag. Så jag kan verkligen inte klaga - det har varit en 'lagom' dag. Avslutade dagen med hockeyfinalen som Tjeckien vann rättvist.

Jag har klippt gräsmattan, funderat mig blå på om jag ska byta jobb och dessutom läst flera intressanta inläggbland mina favoritbloggar. Värdeinvesteraren reder ut begreppen kring vad inflation gör med dina slantar och jag har tittat på TED - Ideas worth spreading och vikten av att ställa sig frågan VARFÖR vi gör saker och ting - inte bara vad och hur.

Varför sparar du? Är ditt svar 'för att bli miljonär' så har du missat innehållet i frågan. Då svarar du med ett 'vad' - vad jag vill bli, en miljonär.

Varför sparar du? Är ditt svar 'att jag köper och säljer enligt min plan' så har du inte heller hört frågan eftersom du fokuserar på ett 'hur'.

Varför sparar du? Varför? Det är bara ett 'varför' som innehåller något väsentligt för dig. Har du klart för dig dina 'varför'?

Nåväl - eftersom kvinnor ofta är särdeles kloka så tjuvläser jag Networking ibland där dåliga ursäkter i lönemonologen blev helgens sista läsning. Läs den du också om du närmar dig ditt lönesamtal.

Ny vecka och nya utmaningar!

Vinnande attityd

Jag är en person som aldrig vinner. Allt enligt mig själv och en lång empirisk historik. Jag är en person som tar en lott och med bestämdhet vet att det är en nitlott. Jag köper en trisslott och skrapar fram unika belopp. När jag satsar på en häst så blir den garanterat halt - och gör därmed halt. Inte ens en rökt ål har jag lyckats vinna på marknadernas tombola. Så egentligen borde jag inte syssla med en sådan fruktlös aktivitet.

Men så hände ett under. Någon däruppe eller därnere gillade mig för en stund. Jag vann på en lott och vinsten var en digital videokamera. Hörde ni? Jag var en vinnare och vinsten var inte en ny lott!

Jag tycker det är en krydda i livet att spela lite eller köpa en och annan lott. Jag saknar dock helt intresse för att analysera kusar, spela avancerade systemspel eller att satsa rejält. Nej, mitt spelande fungerar mer som en önskebrunn. Jag slänger i ett eller annat mynt, önskar mig något och går därifrån och glömmer bort det hela.

Ett spel som jag haft stående under några år är Miljonlotteriet. Jag gillar helt enkelt spel där jag har möjlighet att vinna men där överskottet går till behjärtansvärda ändamål. IOGT-NTO:s arbete mot våld, droger och alkohol bland ungdomar känns synnerligen enkelt att vilja stödja.

Ibland hör jag åsikter om att det är meningslöst och slöseri med pengar att köpa lotter eller att spela. Det finns hos en del människor ett behov av att bestämma åt andra vad som är rätt eller fel. Mitt eget förhållningssätt till spel är att inte lägga mer än småslantar i det - samtidigt som jag får möjligheten att vinna något. Det är min vinnande attityd.

Aktier istället för amortering

Amortering av lån tycks falla i kurs i takt med att börsen stiger. Endast 36 procent av deltagarna i en undersökning kring sparvanor innefattar amortering av sina bolån. Istället så väljer man att spara direkt i aktier eller andra värdepapper.

En vanlig fråga som finns på nätet är varför man ska amortera när inflationen äter upp lånen? Och så är det ju lätt att uppleva det. Åtminstone för tidigare generation då inflationen var i snitt 8 procent per år (1974-1984). Numera så har vi ett inflationsmål på 2 procent som riksbanken har satt. De senaste tio åren har den genomsnittliga inflationen varit 1,5 procent. I dagsläget ligger vi runt 1 procent årligen. Så hur mycket sanning det finns i att inflation äter lån är ganska relativ.

Inflation snarare urholkar ditt betalningsutrymme - allt blir dyrare över tiden. Du har visserligen en möjlighet att höja din lön och på så sätt kompensera för inflationens effekter. Men det är först när du lyckas 'bättre' än inflationen som du får en reallöneökning.

Så det är din förmåga att höja din lön som ger intrycket av att lånen minskar. Det gör de dock inte. Inte förrän du börjar amortera. Och det är först då som dina räntekostnader minskar.

Så är det fel att låta bli att amortera och istället sätta dessa pengar i aktiemarknaden? Ja, enligt mig så är det. Jag anser att det är en bra idé att spara OCH amortera samtidigt, kanske med samma belopp i båda skålarna. Då tar du del i en eventuell värdetillväxt på börsen och reglerar dina ränteutgifter i en god riktning.

Jag ser själv fram emot en skuldfri framtid. Det skulle kännas oerhört bra. För en förmögenhet går att förlora - men en reglerad skuld behöver jag aldrig oroa mig för någonsin.

Sjukt fattig

Herr och fru Penning har i dagarna suttit ned och vikt och balanserat en kalkyl för att försöka få rätsida på den här månadens privatekonomi. Orsaken till det är att både jag och frun har varit rejält sjuka - ja, fru Penning drabbades till och med av lunginflammation. Själv har jag nu varit hemma tre dagar medan frun har varit hemma fjorton dagar! Och detta innebär ett rejält ekonomiskt avbräck.

I den bästa av världar - där är alla ärliga skulle det inte behövas någon karensdag, exempelvis. Tyvärr är det inte så, utan det myglas nog en hel del i stugorna. Sök på 'försäkringskassan' och 'bedrägeri' i kombination så ser du att det finns många som gärna nyttjar systemet.

Så i gengäld blir det så att försäkringssystemet måste regleras för att stävja fusket. Själv tycker jag att det finns betydligt effektivare sätt att ta tag i bedrägeriet än att dra alla över en och samma kam. Och det heter flitiga stickprovskontroller. Precis som det gäller med 'vård av barn' måste det vara oerhört enkelt att med mönsterigenkänning hitta de potentiella fuskarna?

Jag jobbar själv med så kallad 'business intelligence'. Det hade varit oerhört enkelt att nyttja samma tekniker för ett 'försäkringkassan intelligence'. Men tyvärr - så gör vi inte i Sverige. Här är alla lika ärliga eller lika oärliga - ingen får pekas ut eller undantas. Alla ska med, så som socialdemokraterna en gång sa. Vare sig du vill eller inte.

Fast ändå - i min idealvärld så skulle vi har en betydligt lägre skatt, ett större personligt ansvar för privatekonomin och en avsevärt mindre 'stat' som lade sig i allt. Herrejesus - titta bara på din deklaration!? Begravningsavgiften är ta mig tusan med på blanketten. Din hädangång är redan reglerad, betald och skattad.

Snart är det ju val igen. Och det som ger mig mer hopp för framtiden är att alla partier - undantaget vänstern och miljöpartiet - inte bara levererar valfläsk utan även talar om hur saker och ting ska finansieras. Och det är en mognadsfas som inte minst Grekland behöver gå igenom.

Trygg stol

Att hitta en balans mellan allt - är det inte eftersträvansvärt? Så som jag tidigare skrev kring att ha det lagom. En tillvaro, helt enkelt, där tiden räcker till för allt du anser väsentligt.

Just nu så sitter jag här och funderar så att det knakar kring om jag ska byta jobb. Det är ett jobb med en skvätt bättre betalt, där jag kommer att få jobba med precis det jag är intresserad av och där ansvar och troligen arbetsbelastningen blir högre än idag - samt en osäkrare arbetsplats. Nu ser ni kanske nöten som måste knäckas?

Frågorna staplas på varandra men får inga svar. Varför vill jag jobba där? Varför vill jag byta jobb? Vad betyder den högre lönen för mig? Och arbetsuppgifterna? Nytt jobb eller inte?

Handlar det om att jag sitter på min trygga stol i min bekvämlighetszon - jag vet vad jag har men inte vad jag får. Kon saknas inte förrän den har rymt?

För det är inte så enkelt att det här handlar om att jag ser rika människor. Nej, det handlar mer om personlig utveckling. Jag känner mig ibland kvävd, inlåst och fast i gamla hjulspår på min arbetsplats. Min trygga arbetsplats med trygghetsråd, ITP och gratis kaffe. Men för helsefyr - jag är ju bara fyrtiotvå år?! Inte är det någon ålder att ge sig i kast med nya utmaningar där det finns en risk att ta? Eller är det så att jag - som är svensk - är en trygghetsnarkoman, och därmed ganska lik många andra svenskar?

Jag vill ju utvecklas och bli bättre och ha kul - samtidigt. Och jag har potential att tjäna mer. Utan att göra avkall på en lagom blandning av allt mitt värdefulla.

Kanske jag blir öm i baken av att sitta för mycket på min trygga stol?

En mästare i dumhet

Ibland så blir jag så depraverad att jag inte vet vad jag ska ta mig för. Jag vet inte om det är oförmågan att förstå eller den rena skära dumheten som är värst?

Jag skriver sällan politiskt relaterade inlägg eftersom den här bloggens huvudsyfte ligger utanför det området. I och för sig så kanske ingen undgått att jag är synnerligen liberal i min åskådning. Och jag önskar att den gamle partiledaren Bengt Westerberg hos Folkpartiet haft vett att gå ur partiet. Jag skäms å hans vägnar och jag anser att han borde skämmas dessutom.

Det handlar så klart om Bengt Westerbergs oerhörda inkompetens som ordförande för Röda Korset där han med total avsaknad av verklighetsförankring inte insett eller förstått att han numera bara är till skada för organisationen. Dels handlade det om gubbens styrelsearvode som Roger Akelius gick till hårt angrepp mot på NewsMill följt av kritik mot organisationens bokföring. Det är ju väl så känt att Bengt hade nollkoll på vad hans kommunikationschef Johan af Donner pysslade med i kreativ bokföring. Jag garvade nästan brallan av mig när jag läste intervjun med Roger Akelius där han så tydligt påpekar Bengt Westerbergs inkompetens så som Röda Korsets akilleshäl. 'Jag erbjuder mig att låna ut en chef gratis i två år för att rensa och få upp förtroendet' säger Roger Akelius.

Men nog om det. Nu handlar det om fortsatt ren dumhet. Bengt Westerberg tror nu att en sänkning av hans arvode från 86 lakan till 55 ska hjälpa till att råda bot på förtroendekrisen. Amen herregud! Hur korkad får man vara? Dessutom är han i gott sällskap med den nye generalsekreteraren Ulrika Årehed Kågström, som med sin nya lön på 86 tusen kronor i månaden verkar tycka detta är helt i sin ordning. Jag tror jag spyr!

Min gamla mamma ägnar många timmar varje vecka, helt utan någon som helst ersättning, att hälsa på ännu äldre, jobba med klädinsamling och annat arbete i Röda Korsets goda namn. Det är ett hån mot henne och många andra, det är att spotta dem rakt i ansiktet med de här vansinniga arvodena. Röda Korset söker ständigt nya frivilliga i sitt hjälparbete på sin hemsida. Det är då sorgligt och en skam att ha sådana som Bengt Westerberg i sin avlöningslista.

Avgå, Bengt Westerberg - både ur Röda Korset och Folkpartiet är du vänlig. Låt oss sedan slippa se dig mer någonstans överhuvudtaget - inte i pressen, inte på TV, inte någonstans.

Balansakt i ekonomi

Som vissa av er kanske minns, så var jag på ett inledande seminarium med Charlie Söderberg kring konceptet Balansekonomi. Och det var en trevlig och inspirerande sammankomst, vilket ledde till att jag deltog i en workshop inom samma koncept - det vill säga balans i allt, inte minst ekonomin. Denna workshop hölls av Jan Bolmeson - och Jan är inte Charlie. Och vad menar jag med det?

Jo, oavsett kompetens, kunskap och viljan att förmedla - så spelar Charlie Söderberg i en division medan Jan Bolmeson spelar i en annan. Ungefär som att jämföra en elitseriematch med en pojklagsmatch - även om Jan kunde glimra till så når han inte upp till Charlies förmåga att bedriva väckelsemöte. Så är det bara.

Jag tänkte sammanfatta i detta inlägg vad jag tyckte om workshop:en. Jag vill inte avslöja alltför mycket kring sammankomsten - det jag berättar om är en ytterst liten del av det hela. Och den kommer här.

Det finns människor som vill och behöver en bekräftelse på var de är och vart de borde bege sig. Här kan Balansekonomi hjälpa till. Workshoppen gav oss deltagare en mängd visdomsord och uttryck på temat 'förverkliga dig själv' - många jag aldrig hört förut och som var intressanta att lära sig. Det allra viktigaste som jag tyckte förmedlades var att du och ingen annan är ansvarig för vad du pysslar med eller inte. Det är först när du inser detta som du kan skapa en förändring.

Jan talade om 'motivation' och 'hotivation' - de två ytterligheterna i att agera, där den ena är positiv och den andra.. ja. Det är först när vi skapar oss inspirerande problem som motivationen kan infinna sig. Att veta något och inte agera är egentligen att inte veta något.

Och eftersom vi svenskar -  många av oss - har det ganska bra i tillvaron, än möjligen en aning slentrianmässigt trist - så agerar vi inte och vet inget alls om nåt. Så det gäller att skaffa sig insikter - och koppla dem till aktiviteter. Gör nåt, vad som helst!

Dessutom så bör vi lära oss att göra obekväma saker - saker som ligger utanför vår 'komfortzon'. Gärna något som är både lite skrämmande och exalterande. Då lär vi oss att tänja på bekvämligheten.

Och vad har det här med privatekonomi att göra, kanske du undrar? Jo, genom att växa som människa. Genom att göra det du är bra på och skaffa dig en plan. Genom att skaffa dig nya ekonomiska kompetenser. Vad tycker du är roligt? Vad är du bra på? Hur kan du tjäna mer pengar på det inom sju dagar?

Du kan skaffa dig Kompetens med Kunskap, Attityd och Struktur. Ekonomisk kompetens eller vilken annan kompetens du önskar dig. Leva ett liv utan ursäkter, inte minst.

Jag kan varmt rekommendera Balansekonomi och deras workshop. Eller ett inledande seminarium. Känner du dig i behov av inspiration och idéer så är det en bra början på din resa mot ekonomisk frihet.

Lagom rik

Emellanåt så slår det mig att ganska många av de bloggar jag läser kring privatekonomi handlar om att nå en framtida förmögenhet av varierande dignitet. Även jag är duktig på att prata 'pengar' och någon slags framtida ekonomisk frihet och ett oberoende. Speciellt engagerad är jag de gånger då mina aktier och fonder stiger i rask takt och värde. Under veckan som gått har det istället varit rakt ned i källaren på grund av den nervösa marknaden, och det är ju inte lika upplyftande.

Under de två senaste veckorna har jag dessutom varit riktigt dålig i någon elak influensa vilket föranlett att de enda tankarna som funnits har handlat om att det var synd om mig och att jag så snabbt det bara gick ville bli frisk! Nu mår jag betydligt bättre men i gengäld så är fru Penning nu sängliggande i samma symptom. Casa Penning är mest likt ett sanatorium med hostattacker som ljudfond.

Och då börjar jag undra kring hur enkelt allt är när jag är frisk och kry. Då sitter jag i toppen av Maslows berömda pyramid och funderar kring än den aktien och än den fonden - och kring hur rik jag vill bli i en framtid - en framtid som kanske aldrig kommer? Och kring hur lätt det är att rusa på i snabb takt i ett försök att tjäna mer, investera mer och spara mer. Bli mer av något. Och nu i denna stund, när det går utför, så blir det panikkänslor när saker och ting inte utvecklar sig i den riktning som man tänkt sig. Och antagligen så är det fullständigt mänskligt. När man är sjuk och mår riktigt dåligt - ja, vem bryr sig då om något annat än att må bättre och bli kry? När man är frisk - då ter sig livet långt och framtiden garanterat där.

Två personer som jag hyser en stor respekt för är författarna Fredrik Warberg och Jörgen Larsson som skrivit boken 'Rik på riktigt - en värdefull vardag är möjlig!'. De har ett råd som de ger till människor som vill ha hjälp med att få ihop sin vardag - en stressig vardag med jobb, karriär, familj och striden för att skaffa sig ekonomisk framgång. De ger det korta men kärnfulla rådet: Tänk lagom.

Rådet består i att ofta tänka på och känna efter vad som är lagom för dig. Om du får lagom mycket av de olika saker som är viktiga för dig, så får du ett rikt liv. Det blir inte bättre om du får MER än det som är lagom. Och allt det som du upplever som värdefullt - allt det ska din tid räcka till.

Så tänk på hur du vill använda tiden - din viktigaste resurs - för att den ska räcka till det som är viktigt i din vardag. Lagom tid till att skaffa pengar, lagom tid till dig själv, lagom tid till de människor som är viktiga för dig och lagom tid till annat som ger dig upplevelsen av en värdefull vardag. För när vardagen känns värdefull, då mår vi bra. När vi mår bra, då dras vi lättare in i goda cirklar och vardagens innehåll blir än rikare. Täppas Fågelberg uttryckte sig en gång 'att åka på weekendcharter till New York fixar väl vilket pucko som helst, men det är en rejäl utmaning att få en trist tisdag i november att svänga'.

Många människor dör innan de har hunnit känna sig riktigt levande. För 'levandet' i sig kan aldrig ske i en framtid utan måste ske här och nu. Så även om du ser din pensionsfond säcka ihop, dina aktier gå upp i rök eller fonder implodera - misströsta inte - för du lever just nu och här. Se till att få den där trista tisdagen att svänga istället och nöj dig med det som är lagom för dig. Då blir du rik på riktigt!

Kontant

Det har slagit ned en förkylning i huvudet på mig. Jag känner mig tyvärr seg som klister och utan ork. Så bör det inte vara på jobbet, och kanske jag skulle ha bäddat ned mig idag och vilat. Tyvärr så är det kostsamt att vara sjuk och hemma. Så jag härdar ut, gör få knop och är antagligen inte till någon stor förtjänst idag.

Igår så bläddrade jag lite förstrött i boken 'Vägen till ekonomisk frihet' av Bodo Schäfer. Det är en ganska bra bok i ämnesområdet - lagom käck utan att bli löjlig - som ger konkreta råd hur du ska bli miljonär på ungefär sju år. Och Bodo är absolut part i målet då han själv lyckades att blotta ut sig. Har du inte läst denna bok så rekommenderar jag den att avnjuta i en solstol en vacker vårdag.

Det finns ju ganska många 'författare' i området privatekonomi och ekonomisk frihet och alla vill de ha dina pengar. Vissa är bättre medan andra inte är värda pappret de är tryckta på. Men ska du köpa dig en bok - så gör det kontant. Du, vet - kontanta medel.

Kontant. Vilket vackert ord? Kredit klingar falskt liksom skuld. Att stå i skuld, det är skammens påle. Men vi handlar på kredit och sätter oss i skuld, likväl. Dumt, egentligen.

Om du köper en TV kontant, då är du ganska duktig. Respekt är att köpa en bil kontant, dock med visst inslag av avundsjuka från omgivningen? Köper du din bostad kontant är du med största säkerhet kriminell. För så mycket pengar, det har ingen hederligt arbetande person. Eller?

Jag handlar på krita. Ja, familjen Penning gör det. Det är bensin och livsmedel till största del. Troligen inte ovanligt alls. Förr tänkte jag inte på det här - 45 dagars krita utan avgifter eller ränta? Det är väl bra? Ändå, alla krediter betalar jag med framtida inkomster. Jag har inmutat framtidens lön. Nej, jag vill egentligen betala allt kontant - via kort. En vis kvinna - min mor - sa till mig som gänglig yngling att 'det du inte har råd att köpa kontant har du inte heller råd att köpa på avbetalning'. Visst är det så? Du lever då av framtida inkomster.

Jag drömmer fortsatt om den gyllene triaden - högst 50 procent kostnader, minst 25 procent sparande och sedan 25 procent att spendera på allt kul som finns i världen. Än så länge är familjen Penning inte i närheten. Jag har gjort en budget som inte håller i verkligheten men som ger en bild av hur det skulle kunna vara. Och jag vill verkligen dit - där nöjeskontot med lätthet innehåller tjugotusen varje månad och ändå kunna spara lika mycket. Det ska ta mig tusan gå!

För även Bodo Schäfer har verkligheten klar för sig. Du är inte rik för att du tjänar femtio tusen i månaden. Eller etthundra tusen, för den delen. För om dina kostnader står i samma dignitet, vilket de tenderar att göra av en naturlag - då är du snarare i farozonen att falla hårt när inkomsterna tryter.

Enligt Cecilia Hermansson, som tillvardags är chefsekonom på Swedbank, så har idag vi svenskar en skuldkvot på 200 procent i förhållande till disponibel inkomst. Tycker du att det låter mycket? Många svenskar har en skuldkvot som är betydligt högre än så.

Skuldkvoten beräknas som skulder dividerat med disponibel inkomst, det vill säga nettoinkomsten. Om du och din äkta hälft tjänar femtiotusen kronor netto i månaden och ni har ett bolån på 2,5 miljoner kronor - då har ni en skuldkvot på 417 procent! Vad bostaden är värd på marknaden är inte intressant i en skuldkvotsberäkning.

Räntekvoten är en annan beräkningsgrund - ränteutgifter som andel av disponibel inkomst - som ter sig mycket tydligare i plånboken, samtidigt som den är direkt knuten till skuldkvoten så som siamesiska tvillingar. Om jag använder exemplet ovan och en bolåneränta på 2 procent blir räntekvoten ungefär 8 procent. Och den stiger proportionellt med stigande räntor.

Jag tror att det är en god idé att räkna på både sin skuldkvot och sin räntekvot och jämföra med hur andra har det. På ekonomifakta finns det statistik att tillgå.

Bli miljonär automatiskt

Nu så har jag sparat pengar åt dig! Jag har nämligen läst boken 'The automatic millionaire' av David Bach och det var en tunn, blaskig, eländig historia. Intressant är att det uppenbarligen är möjligt att sälja sådan här litteratur och tjäna pengar på det? De böcker jag listar till höger är mycket mer värde för inköpskostnaden - om du är lässugen idag.

Så, fanns det inget av värde i den här boken? Nej, faktiskt inte. Allt David Bach skriver om är stöldgods från annan litteratur, exempelvis den underbara 'The richest man in Babylon'. Grundtanken - att alltid betala dig själv först - genomsyrar den torftiga texten rakt igenom. Författaren tycker att åtminstone en timme av dagens slit borde gå i egen kassa. Att bygga upp en 'akutkassa' skrivs det också mycket om i boken, vilket inte heller det borde få någon att lyfta på ögonbrynen.

Du ska köpa din bostad - inte hyra den, allt enligt författaren. Det håller jag med om - att köpa en bostad och att amortera bort skulden är jättebra. Argumentet att bostäder alltid stiger i värde och pris gör mig däremot tvärförbannad. Det är inte seriöst och inte sjysst att så ogenerat leverera en 'sanning' som vi vet inte är korrekt, eller åtminstone borde veta. Trenden för bostadspriser är nedåt, det är min fasta övertygelse. Har du inte läst 'Megabubblan Röda Stugan' så rekommenderas den - inte att den i sig är en sanning utan att den faktiskt ger ett nyktrare perspektiv på det här med 'ständigt stigande värden'.

Så även om det inte är David Bach:s egna uppenbarelser så tar jag mig friheten att här kort redogöra för det som   var det värdefullaste av 'stöldgodset':

• Betala dig själv först - gärna 10 procent eller mer.
• Se till att det sker automatiskt - så du inte frestas att göra något annat med pengarna.
• Skaffa en 'regnig dag'-kassa - en buffert, alltså. 3 månaders kostnader eller mer.
• Köp och amortera en bostad. Se till att bli skuldfri.

Dessa tips gör dig till en automatisk miljonär med tiden. Det kan jag hålla med om.

Månadssummering April 2010

Då var april månad till ända och det är dags att se på hur månaden gick.

Så, jag ställer mig frågan varför den Penningska penningbingen minskade medan börsen i stort gick upp? Hade jag suttit med hela kapitalet i en indexfond så hade det ju sett bättre ut. Värdetappet blev 4 530 kronor till slut, vilket känns bra - var uppe i tio lakan som mest.

Så det är bra att både spara och betala skulder - amorteringar ordnade till röda siffror till svarta. Och varje månad som ger ett plus innebär att det Penningska palatset står sig bättre i en framtida storm.

Och så kommer här slutsummeringen för senaste månaden.

Belopp inom parantes är förändring sedan årsskiftet 08/09.

Omsättningstillgångar: 8 000 kronor (+8 000 kronor)
Värdepapper: 281 282 kronor (+140 916 kronor)
Bundna tillgångar: 1 959 631 kronor (+406 631 kronor)

Skulder: 1 525 248 kronor (-50 845 kronor)

Eget kapital är då 723 664 kronor (+606 392 kronor)

Balansen har förbättrats med 7 751 kronor denna månad vilket ger en total förbättring med 606 392 kronor sedan årsskiftet 08/09. Den månatliga förändringen är plus 37 899 kronor. Exklusive bundna tillgångar är den månatliga förändringen 12 485 kronor.

Total skuldkvot är 68 % av tillgångarna. Här räknar jag in alla skulder så som studielån. En vacker dag ska familjen Penning vara helt skuldfria!