Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Goda minnen

Helg blir till vardag. Tänka sig?

Efter en weekend i New York så är det den vanliga snurren igen. Ganska intressant, egentligen. Jag har nämligen en kalender, en helt vanlig dagbokskalender, som jag genom åren försökt att skriva något litet kort varje dag om vad som hänt och gjorts. Kanske du själv skriver dagbok? Hoppas att du lyckas bättre än jag.

Det blev brutalt påtagligt att min vardag är väldigt enkelspårig. Jag glömde nämligen att ta med mig min dagbok till New York och det blev därmed inget nedtecknat alls dessa dagar, vilket bidrog till en insikt värd att nämna.

För om jag tittar i kalendern så står det nästan dagligen att jag lämnar eller hämtar barn, handlar på Konsum eller ICA, lagar middag eller diskar, slöar vid TV:n eller datorn. Så himla meningslöst att skriva ned och ännu mer depraverande att läsa. Jag kan ju inte se skillnaden på dagarna oavsett om jag tecknar ned dem!

Inte en rad om New York har jag skrivit, däremot. Jag minns ändå. Vår frukost med toast, lönnsirap, bacon och ägg. Trafiken, vimlet, de intressanta människorna och skyskraporna som tornade sig över oss. The New Yorkers stukatur och vackra lobby och Mariott Marquis roterande restaurang på våning 48. Thailändska läckerheter hos Kin Shop, italienska hos Scarpetta och spanska hos Sangria 46. Och ett äkta steakhouse som Nick & Stef's. Mamma Mia på Broadway, Century 21 - den besinningslösa outletaffären och den stora leksaksaffären FAO Schwarz. Och jag har inte nedtecknat en enda mening om äventyret.

Sensmoral? Ja, det är hög tid att sluta skriva menlös vardagsbok, ägna mer tid åt att få vardagen att svänga och inte minst odla fler goda minnen i livet. Förundras mer och förringa mindre.

Förresten - har du inte varit i New York så är du anmodad att åka dit. Utan dagbok.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg