Gå ned för räkning

Grattis på mig - så var månadens räkningar betalda. Både på gott och ont så förundras jag över hur lätt det är att betala sina räkningar på internet - några klick och så är löningen borta. Jag är så pass gammal att jag både betalt räkningarna i luckan på posten och senare med postgiroblock och sådant där svart kopieringspapper. Det var tider det då räkningarna bestod av hyran och elen.

Jag har betalt räkningar i över tjugo år och inte har det blivit roligare att se sina slantar förflyktigas. Jag läste lite spännande statistik om hur hushållens ekonomi har förändrats sedan sjuttiotalet. Lönerna har stigit med 50 %, våra tillgångar är 17 gånger större och vår konsumtion har fördubblats. Samtidigt så har våra skulder stigit med över 700 %, matkostnaderna med nästan 600 % och en fördubbling av bensinpriset. Vi jobbar fem timmar kortare tid per vecka och har fått en vecka mer semester.

Sjukpenningen har krympt och skulle varit 1272 kronor per dag omräknat till dagens nivå men är istället bara drygt hälften. Bopriserna utgör idag mellan 8 och 9 årslöner jämfört med 4 till 7 årslöner för 40 år sedan.

Nåväl, nu är åtminstone denna månads räkningar betalda och jag ser fram emot en omgång nya. Fingers crossed.

Läs även andra bloggares åsikter om Räkningar, Fakturor, Kostnader, intressant?

Svensk ekonomisk ofrihet

Det är nu månadsslut för september månad och kvartalsslut. Vad innebär det egentligen för börskurserna? Ska det bli uppgång nu eller fortsatt fall? Eller rullar det vidare i den här hackiga berg-och-dalbanan som vi haft ett tag nu? Skuldkrisen består men minnet är kort och det finns mycket pengar i behov av placering. Ingen vill missa ett eventuellt rally. Inte jag heller, men kurvorna tillåter inget agerande.

Ekonomisk frihet kräva dessa pengar. Och Sverige är ett ganska bra land att leva i om man vill skapa sig en ekonomisk frihet men det finns mycket kvar att göra för att hamna bland eliten. Idag ligger Sverige på plats 39 i 'Economic Freedom of the World Index' vilket är en blygsam position. En inflexibel arbetsmarknad där folk håller hårt i sina anställningar, en världsberömd marginalskatt och ett stort statligt ägande väger tungt i bedömningen.

Att göra det lättare för människor i Sverige att tjäna pengar skulle gynna oss alla i detta avlånga land. Att ligga efter länder som Albanien och - ve och fasa - Norge är pinsamt. Norge är ju faktiskt en gammal Sovjetstat, om ni glömt det. Att Zimbabwe intar jumboplatsen 141 är kanske inte så konstigt. I topp ligger Hong Kong och Singapore. Första europeiska land på plats 4 är Schweiz och plats 5 Österrike. Bästa nordiska land är Finland på plats 11. Så mer ekonomisk frihet åt svenskarna - och det går genom mindre statligt ägande, lägre skatter och en flexiblare arbetsmarknad. Och när det gäller det sistnämnda så måste den svenska åldersdiskrimineringen åderlåtas - vi behöver fler som jobbar längre i livet. Men helst inte jag som jobbar på min egen ekonomiska frihet.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomisk frihet, Sverige, Skatter, Arbetsmarknad, Staten, intressant?

Kappan efter vinden

Kappahl är en intressant aktie att betrakta. Företaget har haft det tufft med taskig försäljning och en hög skuldsättning. Årets vinst lär bli låg och aktieutdelningen uteblir troligen. Samtidigt så har Kappahl gått ned med över 70 % de senaste 12 månaderna - till 18 kronor drygt från över 60 kronor. Och rekommendationen att köpa kommer från flera håll och Mellby gård har med Rune Andersson i spetsen ökar på sitt innehav.

Kappahl är en typisk 'höstaktie' när det gäller kläder, anser jag. Det är en sådan affär där höst- och vinterjackor till barnen inhandlas, åtminstone när det gäller familjen Penning. Men det gäller så klart att försäljningen kan ta fart och att de nyöppnade butikerna får en angenäm start. Kläder behöver folk och är de dessutom av billigare art borde det gynna Kappahl då det hålles mer i plånboken nu.

Jag håller ögonen på Kappahl framöver i väntan på en bättre trend.

Läs även andra bloggares åsikter om Aktie, Kappahl, Kläder, intressant?

Inflation och ränta fördärvar dina relationer

När känner du dig tillfreds? När känner du dig som mest nöjd med omständigheternas betingelse? Visst är det svåra frågor att svara på - men svaren hänger samman med några välkända privatekonomiska termer som du väl känner till. De heter nämligen 'inflation' och 'ränta på ränta'.

När det gäller inflation så vet de flesta att det handlar om en slags urholkning av något. När det avser dina pengar så är inflation något otrevligt eftersom den gör dessa mindre värda. Sådan inflation drivs bland annat av ökad efterfrågan, höjda produktionskostnader och om sedelpressarna trycker för många, nya sedlar.

Kanske du känner till inflationsteorin? Den handlar om kosmos och universums utvidgning. Allt blir bara större, tommare och kallare med tiden. Det är rymdens inflation, det. Ja, inflation betyder ju faktiskt uppblåsning eller svullnad.

Ränta. Ränta på ränta. Råttan på repet? Nej, ränta - det är vanligtvis prislappen på att låna pengar. Albert Einstein tyckte att ränta på ränta var universums starkaste kraft, så sägs det åtminstone. Och att spara pengar där räntan får arbeta gör att dina pengar växer något fantastiskt bra över tiden - förutsatt att avkastningsräntan är hyfsad.

Nog om pengar. Nu pratar vi om inflation och ränta i verkliga livet. Vi människor har nämligen alla en viss grad av förväntningar på det mesta. Förväntningar på livet, på inkomsten, på partnern. Och infrias dessa, jag då höjer vi också automatiskt nivån på förväntningarna. Ackumulerade förväntningar kanske det kan kallas? Hela tiden höjs lägstanivån på förväntningar, ganska likt ränta på ränta, men på ett negativt sätt. Och förväntningar som sedan inte infrias gör oss irriterade, frustrerade och otrevliga att ha att göra med.

Inte nog med det - det kan också gå inflation i ett förhållande, i ens engagemang eller i förnöjsamheten med livet. Vi vänjer oss snabbt vid en högre nivå på lönen, tar partnern för given eller anser oss ha utökade rättigheter för att vi skaffat oss högre status. Vi rycker på axlarna åt sådant som vi en gång förundrades över och gladdes åt. Det kan gå inflation i själva livsgnistan, till och med. Människor som aldrig blir nöjda tenderar att bli sjuka istället.

Så rekommendationen måste bli att du bör hålla privatekonomins terminologi högt - både när det gäller pengar och ditt sätt att leva. Så lär dig att tygla dina förväntningar och bemästra inflationsrisken i det du företar dig.

Läs även andra bloggares åsikter om Inflation, Ränta, Förväntningar, intressant?

Skuldfri pensionär

Vi fortsätter att öka vår belåning. Till bostad och till konsumtionslån i en takt av drygt sex procent per år. För att vara mer exakt så pratas det om 6,3 procent vilket är en minimal minskning från 6,9 procent som var belåningstakten för ett år sedan. Det är knappt skönjbart för ögat - vi dubblar vår belåning vart tolfte år med den här farten.

Upplåningstakten har alltså avtagit i hastighet, inte vänt nedåt. Familjen Penning har bidragit till att upplåningstakten har ökat i och med flytten till nya, dyrare bostaden. Ett medvetet drag då vi samtidigt drog ned på andra kostnader. Men likväl, vi är högre belånade nu än för ett år sedan.

Undantaget inflationsjustering så har familjen Penning ökat sin belåning med nästan 22% årligen. Det låter helt absurt. Vi har idag lån som är 4,25 gånger högre än för 15 år sedan medan våra inkomster endast ökat med 1,6 gånger. Gör vi en jämförelse med räntenivåer då och nu så har vi nu en räntekostnad som är 1,9 gånger högre än då - ungefär dubbelt upp.

Även om det är helt främmande för mig kan jag förstå att människor tycker att amorteringar är tröstlöst och lockande att undvika. Vi gillar ju kortsiktiga belöningar. Tittar jag på vår egen amorteringstakt har den minskat ifrån 8% till 2% årligen. Från 13 till 53 år innan skuldfrihet.

Det finns dock en plan fastlagd för det här. Regel nummer ett är att inte låna mer på bostaden, oavsett om det gäller renovering eller underhåll - vilket är ganska vanligt. Planen löper över 20 år - sedan återstår det att se om vi bor kvar här så länge. Det är en plånboksvänlig metod som innebär att:

• År 1 amorterar vi 4000 kronor / månad.
• År 2 ökar vi amorteringen med 300:- / månad och varje år därefter.
• Räntebesparingen (genomsnitt i kalkyl 5%) läggs på toppen år 2 och framåt.

År två blir alltså amorteringen 4500 kronor, år tre 5100 kronor och så vidare. Ja, vi är då inte helt skuldfria vid 65 års ålder utan har 6000 kronor kvar i lån. Hur vi gör med dessa återstår att se. Samma år förfaller det som återstår av våra studielån och vi är skuldfria. Förhoppningsvis lever jag då och kan blogga vidare i full ekonomisk frihet.

Läs även andra bloggares åsikter om Bolån, Räntor, Skuldfri, Pensionär, intressant?

Ditt Drag

Jag kallar mig själv ibland för 'reservdelsmannen'. En trogen kund hos mänsklighetens Mekonomen hade jag nog varit, om det fanns en sådan. Visst, jag är bara 44 år fyllda. Men åldrandets förfall har blivit tydligare, inget snack om saken. Det är en accelererande karusell, det som kallas livet. Den snurrar fortare och fortare så det gäller att hålla i sig för just glatta livet så länge det går. Tids nog tappar vi taget och trillar av.

Undantaget en knäppande vrist som smärtar, glaskroppsavlossning på båda ögonen som ger grumligheter och en gamnacke som låter som ett grustag så har nu ett elakt knä påminnt mig om att just 44 år inte är ungdomens ljuva tid. En kombination av migräntablett och alvedon har gjort dagarna bättre - förhoppningsvis något som kan få knät att läka ut och inte bara hantera symptom. Vissa byter tak och får stryk, andra spelar fotboll och tror att de är tjugo år - det vill säga jag. Skyll dig själv, säger en del. Jag svär inombords - huvudet vill mer än vad kroppen anser är tillrådligt.

Jag renoverade ju ögonen för snart ett år sedan och det är fortsatt en fantastisk investering - prislappen till trots. Hellre lägga pengar på något som gör livet bättre än bara rent underhåll eller lappa och laga.

Jag låg i soffan och vilade knät medan jag bläddrade i 'Svarens bok' som jag fått i födelsedagspresent. Det är en lite rolig bok som ska hjälpa en på traven kring beslut i livet. Naturligtvis mer underhållning än vetenskap och funktion mycket likt ett horoskop där svaren kan vridas att passa in.

Jag formulerade en fråga om vad jag skulle företa mig kring mitt jobb. Har ju funderat länge kring att gå vidare i jobbvärlden men utan att riktigt se i vilken riktning. Så, blädder, blädder i boken och upp med den sida som blev svaret: 'Ditt Drag'.

Ditt Drag. Genialt. Inget svar som jag fnyste åt, för det är en universal sanning. Det är alltid ditt drag. Det spelar ingen roll om det gäller dina investeringar, din familj, dina vänner, ditt jobb, ditt liv eller din hund. Vänta aldrig på att omständigheterna, världsalltet eller väderleken ödmjukt ska vända sig till din fördel. Nej, utgå ifrån att ödet fullständigt skiter i dig - vilket faktiskt troligen är helt sant - och begrunda istället ditt utgångsläge och gör Ditt Drag baserat på detta. Planera men agera.

Den som ropar 'orättvist' är egentligen väldigt omogen. Livet är i grund och botten djupt orättvist. Du har fått de kort på handen i livets giv som slumpens skördar skapade. Kanske något Ess men säkert en del lankor. Samtidigt, väl förvaltat så kan även en lanka vinna spelet åt dig. Men bara om du agerar. Ditt Drag.

Läs även andra bloggares åsikter om Livet, Rättvisa, Spel, Drag, Agera, intressant?

Ingenmansland

När du, liksom jag, tröttnar på mänsklig dumhet i grupp så vill jag rekommendera dig att titta på ovan video samt lyssna till de förföriska tonerna från Mike Oldfields gitarr. Världen är vacker. Vad är väl vi i förhållande till det storslagna därute?

Förstora gärna upp den, den är i HD-upplösning.

Nedan finns ytterligare en video men samma musikstycke men med en elgitarr vars röst ger mig ståpäls. Mycket nöje.



Läs även andra bloggares åsikter om Livet, Ståpäls, Upplevelse, intressant?

Omvändelse

Idag skulle börsen vända efter gårdagens jätteras, men än så länge tenderar det att gå åt andra hållet. Världsekonomin är på väg att kollapsa, enligt Storbrittaniens premiärminister David Cameron. Det är bra. Det är alltid bra med sjukdomsinsikt. Jag menar, själv har jag ont i ett knä. Då tränar jag inte utan vilar. Inga åtgärder utan insikt?

Det är fredagspanik efter torsdagspaniken, så vem vet om vi inte är nära en botten? Kanske eller kanske inte. Den som läser och lyssnar får ständiga påståenden för både upp- och nedgång men ingen vet säkert vart vi är på väg. Jag försökte mig på att skaffa en negativ position i onsdags men av det blev intet. En rekyl kanske kommer - att Grekland ställer in sina betalningar anser jag redan ligger i korten. Men panik gör ingen hjärna klar i tanken, det är säkert.

Jag har valt att handla lite aktier ur min 'riskkapitallåda' - den del av mitt kapital som jag inte säkrar upp via mitt regelverk. Det är 'riskbolag' så som Handelsbanken, Hufvudstaden och Hakon Invest som jag chansat att lägga mig i. Jag tycker att den direktavkastning som bolagen nu ger ter sig attraktiv nog för att våga investera en aning. Jag har också köpt en liten post Realty Income som kryddpåse samt en omgång med Hennes & Mauritz inköpta för 185 kronor blankt.

Mer än hälften av portföljen ligger fortfarande i obligationsfonder. Lite ledsen är jag att jag sålde av en hel del AMF Räntefond lång. Jag trodde inte att den långa räntan skulle fortsätta ned men där fick jag fel. AMF Räntefond Lång har varit en utmärkt investering, har det visat sig. Och kanske så även framöver? Jag fördelade iallafall om våra PPM-pengar till AMF räntefond kort (25%), Avanza Zero (25%) och AMF Räntefond Lång (50%) idag.

Barnens sparpengar har utvecklat sig med noll procent i år. Det känns ok med tanke på raset på över 20 procent. När dödskorset uppstod sålde jag Avanza Zero som portföljen bestod av och lade det hela som likvid. Idag har jag dock påbörjat återköp av Avanza Zero fördelat på 24 månader. Försiktig men med viss förhoppning, alltså.

Hur resonerar du? Ha en skön helg!

Läs även andra bloggares åsikter om Börsen, Panik, Fredag, Svart, intressant?

Ta höjd

Ljuvliga september med svala morgnar med dimma över fälten, hög luft som är frisk och full av dofter, fågelsträcken i sin v-formation på väg mot söder och en natur som skiftar från grönt till rött.

Den här sommaren har varit en aning för blöt, blåsig och kall för min smak. En aning snuvad på konfekten, känns det som. Jag hoppas att den kan kompenseras av en underbar höst och en förstummande vinter.

Som sagt, en första höstmånad. Vissa dagar är det uppåt på börsen och andra rakt ned i källaren.

Man måste kunna överblicka 6000 års historia för att förstå ögonblicket, sa Johann Wolfgang von Goethe - tysk diktare under 1800-talet. När det gäller börsen behövs också ett vidare perspektiv än endast några dagar som passerat med glada upptåg.

I bilden ovan ser du OMXS30 de senaste sex månaderna. Visst ser det ut som om botten är nådd? Men tar vi lite höjd och tittar på 10 år bakåt, då blir det som nedan. Då är vi bara halvvägs eller mindre ned till den botten som rådde i slutet av 2002.

Botten is nådd? Kanske eller kanske inte. Troligen inte.

Läs även andra bloggares åsikter om Investering, Verktyg, Perspektiv, intressant?

Längta dit

Jag satt och jobbade intensivt en sen eftermiddag förra veckan. Kollegorna börjat troppa av en efter en men jag hade en del problem att lösa innan jag kunde dra mig ur för dagen. Och medan jag satt där så råkade jag förminska ned alla fönster så att bakgrundsbilden i Windows visade sig i all sin prakt. Jag bara stannade, fullständigt gick ned i 'idle mode'. Hakan föll ned och jag stirrade.

Ja, det är den bilden ovan. Jag bara kände hur jag helt plötsligt satt där, vid strandkanten och njöt av sommarnatten. Kontoret var borta ur sinnevärlden och med det alla mina uppgifter och papper. Jag såg mig sitta där i tystnaden, i solnedgången. Storlommen sjunger sin melankoliska sång och syrsorna spelar sin kvällsserenad. Allt medan jag sippar på min kaffekopp och tänker att livet är gott.

Det jag pysslade med på mitt jobb var roligt och stimulerande. Jag längtade inte bort. Nej, jag längtade dit. Dit där bilden var tagen och just det ögonblicket. Där jag hellre ville vara.

Människor önskar sig ofta bort från saker och ting. Men vet man inte till vad så går ekvationen aldrig upp. Att önska sig ifrån en tillvaro är aldrig något bra. Bättre är att försöka trivas i det som är - men att samtidigt längta dit. Dit du egentligen vill vara.

Läs även andra bloggares åsikter om Längtan, Dröm, Mål, Verklighet, intressant?

Jag är lat

Jag erkänner mig skyldig. Jag är en lat människa. Och världen får gärna förfasas över min lättjesamma hållning och min dekadens. Jag är lat, och det är jag stolt över.

Att arbeta åttio timmar i veckan, ägna sig åt en uppsjö av aktiviteter, försöka vara den perfekta föräldern och partnern och skapa en image av arbetsamhet, strävsamhet och Luthersk lojalitet - det får andra ägna sig åt, det är inget för mig.

Istället så tänker jag på hur jag ska prioritera mina arbetsuppgifter så att det viktiga blir gjort och gärna på så kort tid som möjligt. Jag väljer en sak att ägna mig åt och väljer bort de andra - och går upp i den aktiviteten fullt ut och njuter av den till fullo. Jag gläds åt mina barn och gör det som är roligt tillsammans med dem - och hjälps sedan åt med disk, tvätt och städning - även en sjuåring kan bidra. Jag älskar min fru och vi gör saker tillsammans, men också mycket på egen hand - mycket luft och utrymme mår ett förhållande bra av. Och att visa att jag njuter av livet, min fritid och endast är min egen - den imagen är allt jag odlar.

Det är klokt att vara lat. Att fråga sig hur något kan göras enklare, lättare och roligare - det är smart. Att inte ta något på för stort allvar, ja, inte ens sig själv, är befriande och upplyftande. Lata människor vinner i längden då de slipper högt blodtryck, stress och magkatarr. Lata människor springer inte ifrån livet utan vandrar sakta bredvid det.

Ingen tackar de som sliter ut sig, får hjärtinfarkt eller bränner sitt ljus i båda ändarna. Få människor går till historien för att de blev sjuka av att arbeta över med det senaste bokslutet. Nästan ingen gråter över en ingenjör som visserligen klarade sin deadline men missade sitt barns födelsedag.

Jag prioriterar mig. Och när jag prioriterar mig spiller det generöst över på mina nära och kära.

Jag föreslår att du prioriterar dig. Lättjefulla du.

Läs även andra bloggares åsikter om Lat, Smart, Vinnare, intressant?

Påkommen

En släkting till mig har bekymmer med att hans dotter plockar med sig leksaker ifrån dagis, gömmer dem i sin väska för att sedan leka med dem hemma. Det är så klart inte så enkelt att hantera. Om man vill ha något så varför inte bara ta det? Ingen blir ledsen, leksakerna ligger där i lådan och om någon saknar dem så kan de väl köpa nya leksaker till dagiset?

Barnuppfostran är ganska svårt. Hur det är ställt med vuxna och deras moral -  det är däremot något helt annat. Jag blev riktigt mörkrädd efter att ha sett dokumentärfilmen 'The Inside Job' och vad maktfullkomlighet, girighet och ren, skär egoism kan göra med människor. Jag tycker att du bör se den här filmen om du missat den. Förrutom att tydligt visa att finansmäklare, bankfolk och andra säljare inte har några egentliga skrupler så länge de säljer sina produkter så får man också en fin inblick i hur finansmarknaden och dess lobbyister fullständigt har infiltrerat maktens korridorer i det stora landet i väster. Om någon går med förvissningen om att det värsta nu är över så kan 'The Inside Job' säkert få dessa på andra tankar.

För varje kongressman har finansmarknaden fem lobbyister. Flera av Barack Obamas rådgivare har stora intressen i landets finansvärld. Att tjäna pengar triggar igång samma belöningshormoner som kokain. Flera av de stora finanshusen i New York är stora kunder bland lyxprostituerade. Många ekonomiska uppsatser och beslutsunderlag skrivs på beställning av finanshusen. Ja, några godbitar ifrån filmen.

Numera så är inte långivare intresserade av att låntagarna betalar tillbaka sina lån. Nej, det viktigta var att sälja en så dyr produkt som möjligt till kunden med så hög ränta som möjligt. Sedan kunde man paketera ihop dessa i så kallade CDO:er som sedan såldes vidare i många led, inte minst till flera pensionsfonder. De stora kreditvärderingsföretagen, som fick betalt av finanshusen, gav sedan dessa produkter höga kreditbetyg, oftast AAA, vilket ingav en falsk säkerhet. Hur det gick sedan vet vi ju. Vi vet också att denna marknad fortfarande inte är reglerad i USA - så med det vanliga teflonminnet så återstår att se när nästa katastrof ligger runt hörnet.

På det stora hela en riktigt skrämmande dokumentär. Personlig vinning via kortsiktighet - på det egna företagets och samhällets bekostnad. Mänskliga drag?

Läs även andra bloggares åsikter om Girighet, Finansvärlden, Bubbla, Krasch

Mer dödskors für alle

Ett omedelbart uppföljningsinlägg då ni kära läsare kommenterade så friskt.

De två så kallade glidande medelvärdena - som heter MA-50 respektive MA-200 för 50 och 200 dagar - är de som jag använder i modellen KISS. Varför just femtio och tvåhundra dagar? Tja, det går utmärkt att skapa en egen modell med kanske 48 respektive 202 dagar. Poängen med de glidande medelvärdena är trögheten. Den jämnar ut de dagliga rörelserna på börsen till jämna, fina linjer som är lättare att tolka.

Min bild i förra inlägget var så som oftast liten och förskrämd. Den bygger dock på denna länk som jag rekommenderar dig att spara och titta på då och då. Du kan också ändra upplösningen till exempelvis fem år eller två år. Att jag själv inte agerade enligt modellen 2009 var att jag var okunnig om den. Jag lever och lär varje dag.

Jag skrev i det tidigare inlägget att det kan vara en god idé att avvakta att agera på ett dödskors respektive guldkors tills det ter sig bekräftat. Det handlar om att undvika felsignaler, det är trots allt bara ett 'dumt' medelvärde vi tittar på. Själv agerade jag direkt på föregående dödskors - som inträffade den 15 juli - då nyhetsflödet kring världsekonomin var så negativ. Men även om jag hade avvaktat till den 1 augusti innan jag sålde av så hade jag sparat många pengar. Men absolut - den senaste nedgången var brutal och snabb.

Under mitten av 2006 - så som en läsare så uppmärksamt pekar på - uppstod först ett dödskors som sedan i början av oktober vände i ett guldkors. Agerade man omedelbart på dessa gjorde man en intial förlust genom att köpa tillbaka dyrare. Samtidigt så blev den bara en parantes i den större bilden. Var man med i den påföljande uppgången så blev det ändå en god affär. Att agera på 'korsen' måste till stor del ses som ett sätt att säkra sitt kapital ifrån förlust.

Samma sak gäller just nu. Trenden är nedåt i alla upplösningar från en månad - vilken jag anser vara den minsta att titta på om du inte är en day trader - och uppåt. Att titta på grafen ett år är en bra upplösning tycker jag. Det är långt till ett guldkors, mycket långt.

Men går det inte att tjäna pengar på en nedåtgående börs? Jo, det gör det men det är förenat med lite större risk, anser jag. Jag tänkte återkomma till detta i ett senare inlägg som kommer att handla om det instrument jag handlar med - Mini Futures.

Slutligen, allt jag babblar om har jag lärt mig av Tobbe Rosén och hans bok 'Winning Trading' som jag varmt rekommenderar dig att läsa. Eftersom jag förstod innehållet så gör garanterat du det.

Läs även andra bloggares åsikter om Dödskors, Guldkors, Trend, Glidande medelvärde, intressant?

Dödskors für alle

Jag hamnade i en diskussion kring investeringsstrategi på en fest i lördags. Jag pratade om det så kallade dödskorset som uppstod i mitten av juli och att jag då klev av alla positioner i aktier. Det har varit lyckosamt. Men motargumentet jag mötte var att 'om det nu är så, varför gör inte alla så?'. Jag blev svaret skyldig. Ja, varför agerar inte alla på ett dödskors - om det nu fungerar? Jag vet inte - men vad jag kan se ur historisk synvinkel så fungerar det ganska väl.

Att titta på en långsiktig trend så som 50-dagars medelvärde i kombination med 200-dagars medelvärde är inte direkt kärnfysik utan mer sunt förnuft. Att så som en vanlig svensk som sparar i svenska aktiefonder eller aktier enbart inneha aktier då den långa trenden är gynnsam tror jag absolut hade varit det bästa för alla som har ett begränsat intresse av att ägna sig mycket tid åt sina investeringar. I grafen ovan så är det bara att sälja och köpa i närheten av 'skärningen' mellan MA-50 och MA-200. Vanligtvis ska man inte agera för snabbt utan avvakta tills riktningen på MA-50 är tydligt uppåt eller nedåt. Denna enkla metod skulle spara många surt förvärvade slantar åt Svensson där ute i stugorna. Metoden kallas ibland för 'KISS' så som i 'Keep It Simple, Stupid'.

Intressant är att notera att i grafen finns bara 2 säljsignaler och 1 köpsignal. Det är få affärer som behöver göras vilket både är billigt och enkelt.

Så, varför gör inte alla så? Agerar på dödskors som är nedåt eller guldkors som är uppåt? Kanske för att det är för enkelt. Inga experter eller förståsigpåare förespråkar något så simpelt. Och banker och finansinstitut vill helst inte höra alls på det örat då de helst vill hålla igång handeln med courtage och avgifter.

Grafen ovan finns här. Följer man modellen ovan är man inte inne på börsen just nu utan har sina pengar någon annanstans - att amortera är en möjlighet och ett sparkonto en annan. Våghalsen handlar med instrument som går upp när det går ned, så att säga, men det är inget jag rekommenderar.

Varför inte prova? Är du tveksam så prova med en mindre slant.

Läs även andra bloggares åsikter om Dödskors, Guldkors, Trend, Glidande medelvärde, intressant?

Hur spara i kristider?

Idag var ännu en svart börsdag. Snabba ryck nedåt i fredags och ytterligare ett sänke under måndagen. Det är svårt att veta hur man ska agera. Så idag, oavsett om du tycker det är fel eller rätt, ska jag berätta hur jag agerar just nu.

Jag börjar med det lilla undantaget som är 12 % av hela portföljens värde - aktier i Berkshire Hathaway. I denna aktie har jag ett mindre månatligt nettosparande då jag tror att detta kan bli bra på sikt - om ett antal år.

8 % av portföljen köper och säljer jag Mini Futures där jag spekulerar i den tydliga nedgång vi sitter fast i. Min ansats är att aldrig riskera mer än högst 2 % av portföljens totala värde i en spekulativ affär så därför så sätter jag en initial stopploss som jag ALDRIG ruckar på. Så beroende på inköpsbeloppet så väljer jag antal och säljkurs så att eventuell förlust begränsas. Ibland har det blivit en förlust men desto fler gånger fina vinster.

Resterande pengar ligger hälften i en kort räntefond och andra hälften i en lång räntefond, varav den senare har varit en god affär med ungefär 7 % avkastning sedan mitten av juli. Jag är ganska nöjd med att presterat plus i år.

Så ser det ut. Men jag är villrådig. Vissa stunder tänker jag att det kanske är bättre att ta rasket och amortera ned bolånen. För vad väntar? Arbetslöshet är ingen förskonad ifrån och lån och räntor ska alltid betalas. Vad är klokast att ta sig för, tro?

Läs även andra bloggares åsikter om Lån, Bolån, Investera, Kristider, intressant?

Håll det enkelt

Ibland så blir det tydligt för mig att många människor gör saker och ting mer komplicerade än vad de är. Krånglar till det i formuleringar, stökar till det i relationer och vrider argument till absurdum. Varför blir det så svårt?

Enkelhet, är det besvärligt att uppnå? Ja, troligen är det så. Ett utmärkt påstående är att om någon inte kan förklara en sak enkelt har de inte förstått det tillräckligt väl. Att förstå ett sammanhang handlar om att skriva om ekvationerna så enkelt som möjligt, att filtrera bort det ovidkommande och plocka fram essensen av det väsentliga. Vad är egentligen viktigt?

Vi dödliga tänker troligen att detta faktum borde väl gälla livet med? Har du fattat vitsen borde du kunna förklara livets mening i enkla termer - åtminstone din egen mening?

Det är så slående hur människor väljer att komplicera. Sluta upp med det! Håll det enkelt - keep it simple. 'Om', 'Men' och 'Kanske' är jag så himla less på. De borde plockas bort ur vokabulären. Invändningar och 'tänk om' är så tröttande. Kan hända att jag får en snyting nu, men min erfarenhet är att kvinnor är med 'komplicerande' än män. Jag nöjer mig med denna mening i genusdebatten.

Varför inte ägna sig åt att göra det lättare för varandra med? Förenkla varandras tillvaro? Så borde alla tänka - hur ska jag hantera den här situationen så att det blir så enkelt så möjligt för berörda parter? Det kan gälla det mesta - på jobbet, i skolan eller på fritiden. Hur viktigt är det inte att tänka sig in i andras situation? Vissa människor tror att de blir viktigare eller får högre status om de svänger sig med svåra formuleringar eller skriver komplicerat. Kan det vara mer fel? Om någon fattar snabbt vad du vill - är inte det sann intelligens? Om du förenklar ett sammanhang så att poletten trillar ned med detsamma?

Less is more. Keep it simple, stupid.

Läs även andra bloggares åsikter om Enkelhet, Förståelse, Vinst, intressant?

Det varnande exemplet

Ni som så angenämt tar er tid till att läsa om Pers funderingar vet också att vägen till ekonomisk frihet är särdeles lång för honom. Är det en förebild som eftersöks letar man på fel plats. Per Penning är istället det varnande exemplet. Klok i unga år rimmar inte väl med den här bloggaren.

Eftertankens kranka blekhet var faktiskt upprinnelsen till att skrivandet tog sin början. Varför lärde jag mig inte magin kring privatekonomi i yngre dagar? Varför flummade jag runt och tog lätt på det hela? Svaret är nog helt enkelt omognad. Dagligen läser jag bloggares alster där författaren är tjugo eller trettio år gammal och redan snart miljonär. Kloka drag i livets schackspel av unga människor - jag är imponerad.

Familjen Penning har hamnat i den situation som råder helt på egen hand. Har du läst om Pers åldrar så förstår du nog hur illa det har varit. Jobbet är påbörjat att försöka städa upp privatekonomin, så väl det nu går då jag har försakat många år att styra upp skutan. Är man som jag halvvägs till femtio är man relativt rökt - samtidigt så är situationen inte helt hopplös. Däremot är det så att unga, barnlösa svenskar har ett gyllene försprång att se till att bygga en solid privatekonomisk grund - just när förutsättningarna är som bäst. Den dag då man väljer att bilda familj förändras möjligheterna till detta dramatiskt.

Per med fru har sålt en bostad och köpt en annan. Bolånen blev därmed 2 600 000 kronor istället för 1 100 000 kronor. Mer än en fördubbling. Hur rimmar det med ansvaret mot min dröm om ekonomisk frihet. Jo, det finns orsaker som funderats igenom många gånger. Och alla dessa anledningar är inte enbart kopplade till pengar. Några exempel:

1. Barnen kan ta sig till och från skolan och aktiviteter på egen hand - en förenkling av vardagen.
2. Bilresorna till jobb är 20 minuter kortare per dag - mer tid över och lägre bensinkostnad.
3. Nya bostaden saknar renoveringsbehov medan den gamla behövde nytt tak med mera - en besparing.
4. Modernt uppvärmningssystem kontra direkverkande el - ytterligare en besparing.
5. Cykelavstånd till allt 'väsentligt' - inga onödiga bilresor och därmed en besparing.

Det är svårt att avgöra om det här bostadsbytet var klokt om man enbart tittar på pengar. Men tid, livskvalitet och förenklad vardag vägde tungt i beslutet. En barnfamilj har många fler aspekter att ta hänsyn till än en ungdom eller ett par ungdomar - så är det bara.

Vad jag är relativt övertygad om är att bostaden en vacker dag säljs. Barnen flyttar och en stor villa är inget som vi vill dra runt. Med en duktig amortering så finns det förhoppningsvis en bra slant över efter en försäljning. 

Läs även andra bloggares åsikter om Privatekonomi, Pengar, Bostad, Bolån, intressant?

Drömma går ju

Att ha drömmar - det är gött, det. Ja, att inte fantisera om både det ena eller andra, det tar också död på möjligheten att drömmen går i uppfyllelse. Allt stort som skett har börjat som en tanke - tänk om?

Jag lyssnade på P1 Morgon häromdagen och ett reportage om ungdomsarbetslöshet i vårt grannland Danmark. Det var intressant att lyssna på vilka drömmar som dessa ungdomar hade som aldrig haft ett arbete tidigare. Liksom i Sverige är ungdomsarbetslösheten ett stort problem i Danmark och unga utan tidigare arbetslivserfarenhet som kommer direkt från skolan har extra svårt att komma in på arbetsmarknaden. Om orsakerna till detta kan man tvista, men i grunden måste man vilja arbeta för att få ett jobb, förmodar jag. Om man när en dröm och den ska kunna bli en realitet så måste det läggas ned en del arbete på att utforma en plan som håller hela vägen. Det finns ingen gratislunch.

På ett obligatoriskt möte på ett så kallar 'Jobbcentrum' i Köpenhamn samlas unga arbetslösa. Och för att få ekonomisk ersättning under sitt jobbsökande ställs det krav. Men detta 'Jobbcentrum' har inte till uppgift att skaffa fram jobb utan istället 'krossa drömmar', få ungdomarna att utbilda sig och att skaffa sig 'realistiska' mål. Fy vad det låter illa! Vem avgör vad en realistisk dröm är? Vem kan avgöra vad en ung människa kan gå i land med eller inte? I Sverige har vi ju Arbetsförmedlingen som en klen motsvarighet där ambition ofta blir till aversion.

Att krossa drömmar? Hur låter det? 'Jobbcentrum' säger själv att TV-stjärna, jurist, arkitekt, designer, musiker eller skådespelare är drömmar i en bubbla. Ungdomarna förstår inte hur svårt det är, säger Jesper Hansen på 'Jobbcentrum'. Att utbilda sig till kock är ett bättre, mer realistiskt exempel, enligt Jesper.

Men om man inte vill bli kock? Någon liten gnista måste det finnas för att kunna fokusera? Inte är det någon mening med en samling, olyckliga kockar som inte vill laga mat utan istället måla, skriva böcker, sy kläder eller skapa musik. Det är ju inte det som är problemet - problemet är att unga måste förstå att drömmar inte är gratis. Man måste jobba hårt för dem. Kanske krävs att man sliter ont på ett lager, delar ut tidningar eller reklam - försörjer sig på okvalificerade jobb under tiden som drömmen tar form.

Att krossa drömmar är kontraproduktivt, en otjänst mot hela samhället. Måtte inte AF ta intryck av dansk arbetsmarknad.

Läs även andra bloggares åsikter om Jobb, Arbetslöshet, Ungdom, intressant?

Arbeta mindre

Idag är det måndag. Jag klev upp ur sängen klockan sex för att åka till jobbet tidigt. Jag har mycket att stå i. Den första dagen av fem denna vecka som jag förvärvsarbetar. Förvärvsarbete? Är det en investering, tro?

Nja, förvärvsarbete pysslar de flesta med stora delar av sin tid. Ungefär 40 timmar i veckan av 168 tillgängliga och med avdrag för nattvila finns det ungefär 80 timmar kvar att ägna sig åt fritid. På pappret låter detta arrangemang ganska frikostigt men för de allra flesta knapras det fritid till att handla, städa och andra mindre roliga aktiviteter.

Uttrycket förvärvsarbete, också kallat lönearbete, är i grunden ett avtal mellan en löntagare och en arbetsgivare där löntagaren säljer sin tid, energi och kompetens till arbetsgivaren mot ersättning - vanligtvis en lön i form av pengar. Vi byter alltså en synnerligen ändlig resurs - dina levnadsdagar - mot några siffror på ett bankkonto. Siffror som visserligen sätter mat på bordet och klär barnen men som också tenderar att slösas med utan eftertanke.

Att arbeta mindre av min tid hade varit perfekt. Alltför många av mina levnadsprojekt och ambitioner tenderar att rinna ut i sanden då för mycket tid och energi åtgår till att jobba. Jag klagar inte. Sitsen är min egen och jag har själv placerat mig där. Men jag när min dröm om mer egentid.

Carlos Rojas har en idé om att åttatimmarsdagen med arbete endast är ett påfund. Jag håller verkligen med. Om jag ansträngt mig och tillsett att vara tillräckligt effektiv på jobbet hade min arbetsdag nog kunnat kortas med minst en timme, kanske två. Men jag är anställd och har kontrakt på tid - inte insats. Så som de flesta andra. Det är tydligt att vissa arbetar hårt medan andra tar det betydligt lugnare på jobbet - men lika mycket tid säljer de till arbetsgivaren. Ganska förlegat. Mycket förlegat.

Att kunna arbeta mindre kräver oftast ett eget entreprenörskap, reducerade kostnader eller en extraordinär affärsidé. Alternativet för förvärvsarbetande kan vara tjänstledighet eller vidareutbildning. Ytterligare en utväg är sparsamhet och ett sparande - bygg din förmögenhet. Även en liten slant per månad kan bli nyckeln till frihet - ekonomisk frihet.

Imorgon är det tisdag. Jag kliver upp ur sängen klockan....

Läs även andra bloggares åsikter om Jobb, Arbete, Tid, Frihet intressant?

Stora eller små lån

Mäkta imponerad är jag av min lilla undersökning av läsarnas så kallade räntekvot. 42 % av er har inga lån alls och därmed ingen räntekvot. Lika många betalar mindre än 11 % i månaden av sin inkomst i räntor. Gruppen som betalar mellan 11 och 20 % i räntor - där familjen Penning också befinner sig - är 8 %. Mer än 30 % har vi en person och även en på upptill 40 %.

Jag rannsakar mig en aning i min undersökning då jag förutsatte att läsarna inte beaktade någon jämkning. Det finns ju en trettioprocentig avdragslättnad för alla bolånetagare. Kanske jag borde ha haft med det? Familjen Penning som dessvärre inte är världsbäst på att spara undan i buffert och till oförutsedda utgifter använder 'skattepengarna' så som ett välkommet engångsbelopp varje år. Dessutom så känns det bra att alltid vara på den säkra sidan om restskattsmonstret.

Oavsett - lån är till för att betalas och över tiden ackumuleras en allt större räntekostnad. Pengar som skulle kunna göra bättre nytta för de allra flesta.

Tvenne ting är på gång här hos mig. En avsomnad månadsrapport kommer att segla upp efter månadsskiftet. Säkert ingen munter sådan då vi flyttat, skaffat oss merkostnader tillfälligt och kämpat mot börsnedgången. Utöver det kommer jag att måla om bloggen i nya färger, tydligare typsnitt och mindre röra. Mer fokus på läsning och mindre på störande kringelement. Förhoppningsvis blir det en förbättring.

Börsen bara stiger och stiger - jag har varit frestad flera gånger att köpa in mig igen. Men med lite förnuft så inser jag att skuldkrisen än så länge inte fått behandling nog utan mest medicin mot symptom. Kanske jag missat första avgång men det går fler tåg senare.

Läs även andra bloggares åsikter om Räntekvot, Restskatt, Jämkning, Skuldkris, intressant?