Rattade in Radio P1 imorse och fick glädjen att lyssna till Thomas Hammarberg i 'Tankar för dagen'. Thomas, som troligen mest är känd för att varit generalsekreterare i Amnesty International och Rädda Barnen, talade om en person som få känner till i Sverige men som är värd så mycket mer utrymme - den polske barnläkaren
Janus Korchack som mördades av nazisterna under det andra världskriget. Denne man var en föregångare inom det område som många fortfarande har mycket att lära kring - vi vuxnas förhållande till barnen.
Det finns nästan inget alls att läsa kring Janus Korchack på svenska vilket gör mig förundrad. Sverige, så som framsynta kring barns rättigheter med allt från BRIS till Barnombudsmannen, tycks ha missat denne man. Korchack borde finnas representerad i skolböckerna, anser jag.
Janus Korchack arbetade under den tyska ockupationen som föreståndare på ett hem för föräldralösa barn i Warszavas ghetto. Mer än tvåhundra barn försökte han här hålla vid liv och skydda ifrån nazisterna. Janus var en man som hyste stor kärlek till 'sina' barn och satte stort värde på att de fick uttrycka sina åsikter och att beslut togs i demokratisk ordning - allt medan den totalitära ondskan härjade runtom.
Hösten 1942 tog den slut. Janus Korchack, hans personal och alla barnen tvingades med tåget till Treblinka och ett ohyggligt slut i dödslägrets gaskammare. Korchack följde barnen in i döden. Ondskans brott som aldrig någonsin kan tillåtas visa sitt groteska ansikte igen.
Långt tidigare hade Janus börjat skriva ned sina tankar kring barnens rättigheter. Dessa anteckningar kom senare att påverka FN:s barnkonvention när denna utformades. Hans budskap handlade om respekt för barnet. Han menade att '
barnen inte är morgondagens människor utan dagens. De har rätt att bli tagna på allvar och mötas med ömhet och respekt. De borde få möjligheten att växa till det de var avsedda att bli. Den okända personen i var och en av dem är vårt hopp för framtiden.'
Janus Korchack ville att vi skulle lyssna till barnen, inte bruka våld mot dem eller tillgripa maktspråk. Inte heller ville han att vi skulle överbeskydda barnen i vår kärlek till dem: '
Barn måste få göra sina egna erfarenheter även om det innebär risker'. För Janus var det viktiga våra relationer med barnen och den ömsesidiga respekten. Och det är vårt ansvar, vi som finns här och nu.
Läs även andra bloggares åsikter om
Livet,
Förmåga,
Erfarenhet,
Barn,
Det som är livet,
intressant?
Kommentarer
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.