Januari 2012

Ja, det här är en början på ett återkommande bokslut för Per Penning och familjens privatekonomi. Huruvida det är intressant att läsa eller ej återstår att se. Januari var en dyr månad - veterinärbesök, trasig tand, gnällig bil och en reparation i huset kostade en hel del.

De totala tillgångarna ökade i värde med 0,76% och skulderna med 0,09%. Märkliga procentvärden men sammantaget i rätt riktning. Aktier och fonder gick fint med en sammantagen uppgång på 7 procent. Speciellt Avanza gick fint med de två innehav som finns där - Northland Resources och Realty Income. Innehavet på AktieDirekt med kryddorna och en större likvid steg med 4,19 procent vilket känns utmärkt.

Januari är av tradition en bra aktiemånad och februari kan kanske också fortsätta i den riktningen. Det saknas dock inte orosmoln - Grekland och Iran, exempelvis - så något facit finns inte att tillgå. Har man någon som helst tilltro till tekniska analys så är det dock en god idé att gå helt likvid dessa dagar. Indikatorn MACD säger så, åtminstone. Själv bryr jag mig inte om den - är redan likvid undantaget riskkapitalet.

Läs även andra bloggares åsikter om Privatekonomi, Sparande, Månadssummering, , intressant?

Frågornas eller svarens tid?

Henrik Nilsson, som är författare, litteraturkritiker och kulturjournalist i Malmö, genomförde en kreativitetsövning på en skola för ett tag sedan som han berättade om i programmet 'Tankar för dagen' i radions P1. Henrik ställde i denna övning korta frågor till barnen som de skulle ge spontana svar på utan att tänka kring vad som var rätt eller logiskt.

En flicka fick frågan om vad kärleken var för något och hennes svar fick Henrik att heja till. 'Kärlek är att sluta någon annans ögon'. Vad menade hon egentligen med det? Att kärleken gör oss blinda? Att den kan låta oss vila ifrån vardagens verklighet? För ibland räcker det att en fråga ställs för att världen ska förändras och te sig mycket annorlunda då frågan berikar oss med nya, intressanta frågor.

Tänk så enkelt allt skulle vara om man såg världen i svart eller vitt, så som fundamentalisten eller dogmatikern gör? Det handlar inte enbart om religion utom om det mesta här i livet. Tvärsäkra människor är då inte att lita på då deras världsbild är snäv. När man tillgodogör sig ny kunskap utan att nya frågor uppstår, då är något rejält fel. Den viktigaste frågan är kanske om vi prioriterar svaren framför frågorna?

Våra barn är så långt ifrån övertygelsens princip det bara går att vara - de är alltid fulla av frågor kring de mest underliga saker att så som vuxen är det inte alltid lätt att ha ett svar, helt enkelt därför vi inte tänkt i samma banor som barnen. Barnens förundran kring tillvaron bör vi som vuxna ta till oss och vårda. Vi måste fortsätta att ställa frågorna för att vidga vår världsbild.

 "För att vara en visionär, måste vi tänka annorlunda. Och de som tycker annorlunda kallas konstiga. Det är alltså viktigt att vara konstig."

Robin Sharma

Läs även andra bloggares åsikter om Balans, Det som är livet, Etik, Fördom, Inspiration, Kognitiv, Livet, intressant?

För smakens skull

Det finns de som lyckas med sina markköp. En vattnig myr blev en glimmande guldklimp för mannen som det skrattades åt. Skrattar bäst som skrattar sist, kan man kanske säga. När Northland Resources snart påbörjar sin gruvdrift i området så kan Johny Lantto skratta sig hela vägen till banken.

Northland Resources är en av de bolag som jag har i min riskportfölj. Och jag kallar den just för riskportfölj eftersom det är investeringar i tider då börstrenden långsiktigt fortsatt är nedåt. Men egentligen så är det inga större risker som jag tar då det är bolag med antingen goda framtidsutsikter, prima verksamheter eller utmärkta finanser. I runda slängar så har jag endast tiotusen kronor investerade i respektive bolag. Kryddor gör sig bäst i mindre mängd. Avega Group, SJR, Boule samt Eurocon är dessa bolag. Northland Resources sticker ut med det dubbla i kapital där dock 25 % år värdeökning. Boule ligger en liten aning på minus, dock.

Har jag några andra innehav? Ja, Berkshire Hathaway, Skistar och Realty Income är de långsiktiga innehaven - för att jag gillar Warren Buffet, vill ha rabatt på liftkortet och för den månatliga direktavkastningen. I det stora hela är jag helt likvid i väntan på ett guldkors som kanske kommer i vår?

Idag slog jag nytt rekord i vikt - 88,1 kilo stod vågen på. Inga stående ovationer för det, tack.

Läs även andra bloggares åsikter om Aktier, Avkastning, Investera, , intressant?

Fattigaste månaden

Januari, som är startskottet för året, borde vara en trevlig månad. Men för många är det en tid av umbäranden och svårbalanserade utgiftskonton - december är av tradition en dyr månad med julen och julklapparna, julmaten och julresan till släkten. Inte gärna sparar man in här även om plånboken är tunn - köpen görs på kredit eller av bufferten och när festen är över kommer baksmällan i januari månads räkningshög. Eller så säljer man sina smycken till pantbanken i hopp om att kunna köpa dem åter lite senare. Ett tag med huvudet i sanden för att inte förstöra julstämningen.

Jag har suttit idag och betalat våra räkningar som glädjande nog inte handlat om förra månadens utsvävningar. Däremot är januari månad tandläkarens och bilservicens månad vilket inte är gratis det heller. Båda bilarna tog sig igenom bilbesiktningen och det är glädjande. Ett kamremsbyte är dock i antågande - inte så kul precis. Roligare är den milda vintern som sänkt elkostnaden i år - nästan 1500 kWh för förra årets två sista månader jämfört med i fjol, allt enligt elbolagets statistik.

Det blir inga stora summor över denna månad så jag har bestämt mig för ett köpfritt januari. Jag ska inte handla något onödigt alls utan hålla mig till det nödvändiga. På så sätt hoppas jag att det gör att 2012 får en prima start. Hur ser din januari ut - är det din fattigaste månad på året?

Läs även andra bloggares åsikter om Privatekonomi, Pengar, Finanskris, intressant?

Känna sig hemma

 

Det finns en svensk politisk feghet som tyvärr gett oss ett Sverige som blir allt mer segregerat, våldsamt och svårt att känna igen. Jag bor i Skåne och läser i princip dagligen i tidningen om alla tråkigheter som sker i Sveriges tredje stad - Malmö. Oförmågan att ta tag i det som krävs för att hjälpa samhällets utstötta, fattiga och hitkommande invandrare har varit prekärt ineffektivt, lamt och långsamt.

Jag lyssnade på nyhetsmorgon där Björn Ranelid berättar om sin nya bok 'Tyst i klassen' och där också Björn talar om sin sorg kring hur hans barndoms stad har förfallit genom åren. Svensk integrationspolitik är svag och fortsatt utan målsättningar och idéer. Att det är två saker som är överskuggande i vikt för att bli en del av det svenska samhället - språket och arbete - kan väl inte vara så förtvivlat svårt?

Det finns ett ordspråk som säger att 'vårt test som majoritet är vår tolerans och vårt test som minoritet är vårt mod'. Har den svenska majoritetens tolerans runnit ut nu? Och har våra invandrarminoriteters mod tagit samma väg? För våra politiker tycks få ha något förtroende för längre, oavsett vem du är.

Om jag hade kommit till Sverige idag hade jag lärt mig språket först. Och lagt mycket energi på det. Sedan hade jag försökt få ett jobb, vilket som helst. Och hade jag varit arbetsgivare så hade jag inte sorterat bort de ansökningar med främmande namn som inkommer - detta sker utan tvekan - utan givit dem en chans, en möjlighet och inte minst ett hopp. För hopplösa människor kan inte bli något annat än just hopplösa.

Främlingsfientliga krafter får allt mer stöd i Sverige för att de tar upp frågor som betyder något för svenskar. Detta är ett problem för jag tror att de allra flesta inte är rasister eller emot människor som söker sig till Sverige. Men det är fegheten att inte ta i frågorna som de etablerade partierna inte gör som skapar grogrunden.

Att läsa Sydsvenskan är en spegel av vårt samhälle idag. Hur ser det då ut imorgon?

Läs även andra bloggares åsikter om Det som är livet, Livet, Mänsklighet, Samhällsekonomi, intressant?

Basilika mot Persilja

Som jag ibland talar om så ligger jag i stort utanför börsen men har en liten kryddträdgård med potentialer och risker. Nu har jag bestämt mig för att skörda lite och omfördela.

Dannemora Mineral säljer jag förhoppningsvis under måndagen med ungefär 5 % vinst. Denna krydda kommer jag att förstärka mitt innehav i Northland Resources som jag tror har en godare potential till bättre hävstång. Båda företagen är i samma bransch och jag uppskattar risken till relativt likvärdig. Dock tror jag att NAUR fortfarande ligger i så pass stor skugga att de inte ännu upptäckts av den stora massan.

Som sagt, med stor potential kommer också stor risk så det är enbart mindre belopp jag investerar. Men med en kanske sexfaldig utveckling så kan aktien göra stor påverkan i min portfölj. Drömma går ju.

Nu ska det hållas söndagkväll här. Den inleds med månadens räkningar att betala.

Läs även andra bloggares åsikter om Aktier, Investera, Utdelning, , intressant?

Ett inlägg om skuld

Skuld är ett ord som har så många bottnar. Att vara skuldsatt, exempelvis. Att känna skuld, en annan. Skyldig, skuldfylld, skuldkänsla. Ja, oavsett hur vi använder uttrycket och i vilken kontext så får det åtminstone mig att känna olust eller ett visst obehag. Att vara skyldig en ursäkt eller att vara skyldig pengar - i grunden otrevligt men något som går att göra något åt.

Hur bör du förhålla dig till skulder? Det är en intressant frågeställning. Ta exempelvis studieskulder som både jag och fru Penning har. En gång i tiden då vi tog dessa lån minns jag att jag talade om dem som en slags akademikerskatt och inte som lån. Ett sätt att stoppa huvudet i sanden, kanske? Idag betalar vi en rejäl slant varje månad i amortering på dessa lån och enligt en uppskattad kalkyl är mitt lån färdigamorterat när jag fyller 53 år. Fru Pennings lån tuffar dessvärre på tills hon fyller 63. Så som gifta är det vår gemensamma skuld, likväl.

Bolån har många svenskar och ofta är de stora. Familjen Pennings lån på 2,5 miljoner ter sig enormt och omöjligt att bli av med. Då är det lätt att flytta blicken mot sin bostad som är själva orsaken till skulden och försöka döva sitt samvete med att bostaden säkert med sin värdestegring hjälper till med att urholka den vilket är påtagligt självbedrägeri. Skulden är här och nu. Räntan vi betalar varje månad är pengar vi lånar ur vår framtida kassakista. Själv underviker jag helst att ackumulera räntekostnader för att inte må dåligt. Var framtida värden landar på när det gäller bostäder vet heller ingen. Amortera är nödvändigt, förr eller senare. Att hoppas på att inflationen kan ge stöd är att hoppas på för mycket, tror jag. Att låna upp mer för att renovera eller konsumera är inte heller något sunt, anser jag.

En mer påtaglig skuld är korta krediter. Många har dem och brottas med dem både finansiellt och samvetsledes. Vi lever från lön till lön och lyckas dåligt med att bryta den cirkeln vilket innebär att vi arbetar upp en skuld under månaden som sedan måste regleras vid månadsskiftet. Där har familjen Penning dock lyckats bättre med hjälp av verktyget 'You need a budget'. Numera betalar vi månadens räkningar med föregående månads inkomst.

Det finns olika sätt att räkna på skuld. Man kan titta på enbart räntekostnader eller lån i storlek av inkomst. Jag tycker själv att det behövs en sammanvägning av parametrar, så som Cornucopia skriver - ett skuldkostnadsindex - där disponibel inkomst, skuld, räntekostnad och amorteringskostnad används. Hur man snickrar ihop sin egen jämförelse är i sig ointressant så länge man tar hänsyn till allt vad som ska plockas ur plånboken för att finansiera sina lån, anser jag.

Inkomst är ju en viktig del av förmågan att skuldsätta sig och direkt avgörande för hur du kan hantera det. Jag själv har flera vänner och bekanta som förlorat sina jobb det senaste året, där deras inkomstförsäkring börjar ta slut och de snart är hänvisade till a-kassa. Och de har, liksom jag, lärt mig hur lätt det är att dra på sig kostnader men hur smärtsamt det är att försöka dra ned på dem.

Läs även andra bloggares åsikter om Skuld, Skulder, Lån, Krediter, Kostnader, Inflation, intressant?

Dubbla tillgångar

En liten bokrecension kan vara på sin plats en dag som denna. Jag har läst ut 'Den nya överklassen' av Bengt Ericson, en bok som jag hade höga förväntningar på. Tänk att få frossa i spännande, smaskiga detaljer kring vad finanseliten ägnar sig åt och hur de tänker kring att vara den svenska, förlorade adligheten och synen på oss andra dödliga som inte förmått bygga förmögenheter eller för den delen ärvt någon? Tyvärr, det var i stort ett magplask och bitvis en uttråkande historia som spretade friskt åt alla håll. Dock inte allt.

Att berätta vilka bostäder den nya överklassen äger och bor i var inte speciellt intressant beskrivet, inte heller hur de semestrar. Däremot var kapitlet om hur en jaktsammankomst på Jacob Palmstiernas Maltesholm roande. I övrigt så slutade det med att jag bläddrade framåt ganska friskt i boken. Kanske det handlar mer om mig? Tydligen så är jag inte fullt så intresserad av vad andra människor gör eller anser sig vara utan mer nyfiken på hur det tänker. Lite av den varan finns med, men inte var det mycket. Jag hade hoppats på en mer djuplodande historia via intervjuer och hemliga mikrofoner.

Adelskapet var ett småroande avsnitt. Att adlas var inte helt ovanligt, gick det att läsa - speciellt inte under det trettioåriga kriget. Och då gällde det att hitta på ett nytt släktnamn för att kunna skilja sig ifrån de ofrälse. Lustigt är att det fanns över sjuttio familjer vars namn inleddes med 'Gyllen'. Det fantiserades fram Gyllenadler, Gyllenfalk, Gyllenborg, Gyllengahm, Gyllengrip, Gyllenhöök, Gyllenkrok, Gyllenspetz och Gyllensvan - många förgyllda blev det. Per Gyllenpenning - det vore nåt?

I de avslutande kapitlen berättar Bengt mer om det betydligt allvarligare - roffarmentaliteten och oförmågan att förstå vad som är rimligt eller ej bland de som berikar sig. Det här fick mig att tända till och det är dessa sidor som egentligen räddar boken.

Fattigdomen ökar i Sverige. SMS-lånen slår nya rekord och socialbidragen skenar. Många svenskar lever ur hand i mun. Den offentliga statistiken säger att fler än två miljoner svenskar saknar finansiella tillgångar överhuvudtaget. Ytterligare en miljon har ett privat sparande på mindre än trettiotusen kronor. Detta är ett resultat av mångåriga, hårda beskattningar av vanligt folks löneinkomster. Svenskarna är bland de sämsta i klassen kring besparingar och förmögenhetsfördelningen är mycket ojämnt fördelad, dessutom. Bloggaren Kampen mot index har skrivit om hur pass omöjligt det är att bli rik på lönearbete.

Miljoner svenskar får sina finansiella tillgångar fördubblade, eller mer än så, en dag i månaden. Det är den dag då lönen betalas ut. Av den lönen betalar vi sedan in 6,8 miljoner i skatt under vår livstid och får tillbaka blott 5,6 miljoner. Något är ruttet i Danmark?

Författaren menar att de senaste årens belöningsexcesser och bonusskandaler visar att näringslivseliten inte anser sig behöva bry sig om 'samhällskontraktet' - det osynliga kontrakt som garanterar statsbildningen, dess strukur och säkerhet. Det kontrakt som bygger på en ömsesidig tillit och att ingen part missbrukar sin ställning. Att bygga en förmögenhet kräver ju trots allt en underliggande samhällsstruktur - har man då inget ansvar att ge något tillbaka?

För varför ska 'vanligt folk' vara lojala, känna samhällsansvar, vara ärliga och solidariska? Kort sagt - varför bete sig annorlunda än 'de däruppe'? Detta tror jag är en av de stora, svåra frågor vi måste ta itu med i en snar framtid. Vi är alla beroende av varandra. Vad anser du?

Läs även andra bloggares åsikter om Etik i ekonomi, Privatekonomi, Pengar, Rikedom, intressant?

Snödjup

Idag känner jag mig skönt sliten. Det blev ett styrketräningspass efter jobbet, inget tungt men lite lagom, så där. Det är kallare väder på gång - kanske snö? Alldeles strax så är det sovdags men ett kort inlägg ville jag hinna med efter en fladdrig dag på börsen - inga djupa tankar ikväll.

OMXS30 slutade dagen med en uppgång på 0,34%. Bland mina små kryddväxter hade Avega Group en bra dag och steg med 1,7%. Sakta men säkert uppåt och en fin utdelning att vänta i vår. Northland Resources steg med hela 8,81% utan att jag hittade någon direkt anledning till det. Även detta bolag är lite av en doldis med en ganska hög risk. Debattören Ture Tratt skriver ibland om bolaget och det går att läsa här.

Jag är glad att jag inte är 35 år med tanke på att det troligen blir värre innan det blir bättre. Konjunkturen har inte vänt, åtminstone inte ännu, och få aktier kan stå emot den övergripande trenden. Kanske gör jag fel som väljer att vara fortsatt försiktig, men jag nöjer mig med att ha mina små riskplaceringar kvar.

Att det skulle bli billigare att åka till alperna på skidsemester hör jag från och till. Men när jag räknar och jämför så kan jag inte få ihop den ekvationen. För familjen Penning blir det åtminstone mer prisvärt att åka till en svensk skidort i Skistar:s regi med aktieägarrabatten. Kanske detta är det sista året och att vi väljer att åka söderut nästa gång?

Läs även andra bloggares åsikter om Hälsa, Aktier, Börsen, Utdelning, Semester, intressant?

Utdelning och bemanning

Det är påtagligt att minnet är kort och att riskaptiten god eftersom börsen stigit rejält sedan september. Skuldkrisen har inte gått upp i rök, arbetsmarknaden börjar tyna och konsumtionen slokar. Men vad ska man då ta sig för om man ändå vill vara med i leken?

En strategi så god som någon är att investera i bra bolag med en hög direktavkastning. Ja, en sådan strategi är så klart relativt långsiktig och fokuserar inte på kursutvecklingen i första hand utan istället på utdelningarna som sedan återinvesteras. Vilka aktier man bör välja kan diskuteras men i dagarna så presenterade Börsveckan sitt förslag på en utdelningsportfölj med ett antal aktier - Connecta, NCC, SJR, Lagercrantz, Nolato, Teliasonera, Fast Partner, Axfood, Astrazeneca och Haldex. Intressant, tyckte jag, då SJR är en av mina kryddor.

Jag citerar: 'SJR är Börsveckans favorit inom bemanning och många faktorer talar för att kursuppgång kommer. Mycket talar för aktien, dels låg värdering, dels solid balansräkning. Historiskt har ledningen delat ut hela vinsten. Antar man att SJR bara delar ut hälften av fjolårets prognostiserade vinst blir direktavkastningen fina 5,6 procent. En defensiv prognos är att SJR växer med cirka 10 procent 2012, med en försämrad rörelsemarginal på 9,5 procent, blir p/e-talet runt 8 rensat för kassan. Både Proffice och Poolia har sämre tillväxt, högre skuldsättning och högre värdering än SJR. Samtliga möter samma marknad och valet faller alltså på det mindre SJR.'

Jag tackar och bugar för rekommendationen då SJR:s kurs fick sig en skjuts uppåt. De övriga bolagen i rekommendationen, som jag inte äger alls, är goda kandidater i en utdelningsportfölj framöver. Visserligen kommer även de att påverkas i sina resultat av finanskrisen men är du intresserad av att äga aktier utan att sälja på många år så är Affärsvärldens utdelningsportfölj en god rekommendation. Eller så köp SJR för en slant och bida din tid.

Läs även andra bloggares åsikter om Aktier, Investera, Utdelning, intressant?

Lyfta sig

När jag var barn så hade vi en hund i familjen. Jag älskade henne. Ja, hon var årsbarn med mig och vi lekte varje dag. På något sätt var hon mig närmre än mina betydligt äldre syskon, trots att hon var en hund.

Så kom det en dag då min vän blev sjuk i ett av sina ben. Ett veterinärbesök och en operation löste detta men krävde sedan inomhusvistelse, en krage för att inte bita i såret och medicin. Det var lilla flickan inte van vid.

Efter några dagar så viftade tösen inte på svansen mer. Hon kom inte fram ifrån klädskåpet där hon hade sin sovplats. Favoritmaten lockade inte heller. Hunden min hade blivit deprimerad av att förlora allt det som gjorde hennes liv något värt - springa runt i skogen, busa och skälla på grannens katt. Hennes gnista slocknade.

Vi talar inte gärna om våra privatekonomiska problem. Vi lappar och lagar vår fasad. Det är en skam att inte få ihop sin privatekonomi och vi visar inte gärna för någon att det inte går ihop. Inte heller visar vi gärna att vi mår dåligt. Nej, om vi är ur balans eller känner oss svaga - då gör vi allt för att se hela ut. Det syns inte utanpå att vi har kaos i vårt inre.

Jag är en person som ofta talar om vikten av att nå balans i livet, att finna sitt kall och att skapa sin egen lycka. Ibland undrar jag om jag inte är en kedjerökande hälsoinspiratör. För jag mår dåligt och har gjort så ett tag. Absurt - jag saknar intet men är inte glad. Skäms på mig. Min egen teori är att vinterns mörker påverkar mig.

Är jag lätt deprimerad? Ja, så säger ett snabbtest på nätet. Den där osynliga handen som lyfter mig i kragen varje dag i normala fall är just nu darrig och svag. I vardagens grottekvarn hittar jag inte tiden att försöka samla ihop mig. Känslan är ungefär som att ha en slarvig klädsel där skjortan hänger utanför och strumporna har hål - det spretar åt alla håll och det ter sig omöjligt att bringa ordning.

Jag skäms inte. Hela vår uppenbarelse, alla våra känslor och egenskaper är resultat av biokemiska processer. Om du tror att du har kontroll så har du uppenbart fel. Medvetandets mekanismer är inte något du har ensamrätt på. Vi föreställer oss gärna att vi har en komplett bild av världen därute i vår hjärna och att vi upplever världen medvetet. Så fungerar det dock inte. Hjärnan fyller i och gissar.

Till att börja med har vi en stor blind fläck ungefär femton grader från mitten. Där är vi helt blinda, ändå har vi ingen upplevelse av att det finns ett stort tomrum på sidan. Hjärnan fyller i luckorna med gissningar. Vi klarar oss utan detaljer. Hjärnan bearbetar hela tiden flera beskrivningar av världen och inga av dessa beskrivningar är egentligen medvetna förrän vi själva frågar oss vad vi tänker på eller på något sätt blir uppmärksammade på något. Skrämmande på sitt sätt, fascinerande i andra.

Frågan är om vi inte är mer medvetslösa än medvetna? Vi bara skummar på ytan på vår vandring genom livet, annars skulle vi inte orka med eller ha tid för viktiga tankar. Vi kan inte lagra hur mycket data som helst hela tiden, det vi lagrar gör oss tillräckligt trötta. I sin bok 'Märk världen' skriver Tor Nörretranders att vi bara är uppmärksamma på mindre än fyrtio bitar av de miljoner bitar av information som når vår hjärna varje sekund. Det mesta är vi omedvetna om, vi bara tror att vi är väldigt medvetna om vår omgivning. Hjärnan lurar oss hela tiden då den skapar en illusion av helhet och medvetenhet.

''Det som görs av det som kallas jag, görs troligen av någonting i mig som är större än jag.' ska fysikern James Clerk Maxwell sagt på sin dödsbädd 1879. De flesta mänskliga färdigheter från dans och fotbollsspel till tänkande och samtalande utövas bäst om man inte är medveten om vad man gör. Föreställningen om att medvetandet är människans centrala, styrande enhet är inte sant. 'Märk världen' är berättelsen om en rad häpnadsväckande vetenskapliga upptäckter som ifrågasätter invanda föreställningar om medvetande, information och civilisation. Läs den gärna, det är ett fascinerande verk.

Hur gick det med lilla tösen, hunden från min barndom? Jo, hon repade sig och fick elden åter. Och levde ytterligare fyra år innan hon stilla somnade in efter ett långt, lyckligt hundliv.

Hur går det för Per? Jo, han överlever och har troligen fått ordning på sin klädsel inom kort. Därefter lever han ett långt lyckligt liv innan han somnar in med ett leende på läpparna.

Läs även andra bloggares åsikter om Livet, Balans, Lycka, Känslor, , intressant?

Kryddan gör maten

I moll slutade börsveckan. Jag är inte förvånad. En rekyl var inte oväntad och mer kan komma i nästa vecka. Mången analytiker stirrar på motstånd och stöd i den tekniska analysens dödsdans. Själv myser jag med min kryddträdgård medan åkern ligger i träda.

Ja, då det mesta av kapitalet är likviditet så skapas inga förmögenheter. Men heller inga stora förluster. Mina små kryddor de växer dessutom riktigt bra så att de hjälper min portfölj i rätt riktning likväl. Medan OMXS30 har gått uppåt med 8,9 % på en månad så har mindre innehav i Dannemora Mineral, Realty Income och Northland Resources lyft min kapitalförsäkring med 16,4 %. Kryddväxterna i den renodlade aktieportföljen med Avega Group i spetsen lyfte idag med 1,5 % och totalt 6,3 % på en månad.

Jag har heller inga funderingar på att förändra något. Även i de bästa av världar så har vi ingen vändning uppåt att vänta i trenden på minst tre veckor. Mest troligt är det inte ens så att vi har en trovärdig vändning alls utan en fortsatt fallande linje. Ja, mer än sannolikt är det så, även om jag inte skulle satsa min mor i en vadslagning. Men jag satsar dock hellre på en bulltrap än en vändning uppåt.

Men du som gärna vill satsa på aktier redan nu och sedan sitta still och tjäna pengar kanske skulle titta på Superportföljen - en nog så god investeringsstrategi.

Läs även andra bloggares åsikter om Aktier, Investering, Avkastning, Konjunktur, intressant?

Vinterfiske

Fredag kväll och arbetsveckan är över. Sitter här med ett glas rött vin och filosoferar över just mitt jobb, vad det är idag och vad det kan bli framöver.

Jag sökte ett jobb härförleden och var faktiskt iväg på två intervjuer kring tjänsten, men idag fick jag ett negativt besked. Kanske lika bra det. Tjänsten lät spännande på pappret men det fanns andra tveksamheter, inte minst lön. Och lön betyder pengar för mig och min ekonomiska framtid.

Däremot är det så att när jag väl sökt ett jobb så är processen igång. Jag fortsätter att söka efter nya tjänster då de gamla hjulspåren känns än djupare än tidigare. Vi får se hur det blir, kanske konjunkturens osäkerhet gör att arbetsmarknaden kyls av så pass mycket att inga lämpliga vägar finns att ta? Kanske det krävs en rejäl vändning för att fler guldkorn ska uppenbara sig för mig?

Annars så är det nu en bra årstid att söka efter nytt jobb. Ljuset kommer, sakta men säkert, och energin fylls på och kan omsättas i bättre utväxling. Söka tjänster, gå på intervjuer och sedan kanske nå hela vägen. Sedan är det vanligtvis semestertider så att starten på ett nytt jobb kan bli lite mjukare.

Jag har bytt jobb många gånger i min skrala karriär men mitt nuvarande jobb har jag haft i sju år. Jag var 38 då jag började och i år fyller jag 45. Det sägs att det inte är lönt att försöka hitta ett nytt jobb efter 50-55 och jag tycker det är skrämmande. I Sverige lider vi av både kompetensinkontinsen och åldersnoja - du ska vara 25 år och 10 års erfarenhet vilket en icke-matematiker kan räkna ut är en omöjlig ekvation. Ibland så anses en ålder på 30-35 vara den optimala åldern på arbetsmarknaden. Märkligt, tröttare än då har jag aldrig varit. Småbarn, kolik, falsk krupp och nattvak. Idag har jag större barn som sköter sig själva, jag får sova på nätterna och är pigg som en mört efter en natts god sömn.

Jag ser ett liknande fenomen på jobbet - om och om igen. Tjejer med utmärkta utbildningar och goda referenser som får kvalificerade jobb på andras bekostnad - damer i fyrtioårsåldern eller äldre. Sedan dröjer det inte länge innan magarna står i vädret åt höger och vänster. Därefter är det dags för vikarier och tillfälligt inhyrda. Hade jag varit arbetsgivare hade jag lärt mig efter ett tag, tror jag.

Förstå mig rätt - att bilda familj är inte nödvändigtvis enkelt. Men den svenska arbetsmarknaden tenderar att se äldre så som passé - de som faktiskt har stor erfarenhet och lägre frånvaro. Egentligen så borde småbarnsföräldrar ha en än mer generös föräldrapeng då det är mer än ett jobb att vara just det - småbarnsförälder.

Så jag agnar om och ser om jag får något annat på kroken. Jag är ju en man i sina bästa år. Så tycker jag.

Läs även andra bloggares åsikter om Jobb, Lön, Arbete, Barn, Utbildning, Erfarenhet, Fiske, intressant?

Tjurskallig

Ännu en börsdag som visade framfötterna. Men nu börjar mina egna fötter kännas lite kallare. Vad är det som driver börsen just nu? Det börjar likna en lämmeleffekt, ett självspelande piano, perpetuum mobile driven av förhoppningar? Det rycker så klart i mitt köpfinger också från stund till en annan. Och då måste jag snabbt leta fram min medicin mot överilade handlingar - börsklimatet och mina fina glidande medelvärden.

Det finns dock en förändring som ter sig allt mer intressant, nämligen MA-100. Detta glidande medelvärdes riktning kan användas som en indikator för om blankning eller köp av aktier är lämpligt. Nu är MA-100 i princip horisontell vilket bara skapar frågor. Själv tycker jag att det hela är väldigt likt en så kallad tjurfälla - en uppgång i en långsiktigt fallande trend. Klicka gärna på bilden för en något större variant.

Det krävs ingen större begåvning i att se att världens finansiella problem inte är botade utan fortsatt ligger i respirator. USA har vunnit en ny medalj då de nu lyckats med att skaffa sig en större skuldbörda än landets bruttonationalprodukt, svensk tillväxt är på dekis och eurokrisen kvarstår oavsett stimulansåtgärder. Samtidigt så är det lätt att dras med i tåget i rädslan att missa uppgångståget. Men så länge du håller dig ifrån börsen med dina slantar då MA-50 inte brutit över MA-200 uppåt så har du inte förlorat något, eller hur? Så gör jag med de pengar som jag inte anser mig ha råd att förlora. Hur gör du?

Idag har jag varit och styrketränat på gym. Inte jättekul men så skönt det känns i kroppen ikväll!? Jag hoppas att det ska bli en god vana att stärka upp den gamla gubben.

Läs även andra bloggares åsikter om Aktier, Investera, Metod, Finanskris, intressant?

Inte bara stora drakar

Idag var det en sådan där utförbacke på Stockholmsbörsen där index föll med över en procent. När det gäller OMXS30, de trettio mest omsatta aktierna, blev nedgången 1,23 procent. Varför blev det så? Det ges ofta olika förklaringar i finanspressen och idag var det en tysk obligationsemission som pekades ut. Vad man dock kan vara säker på är att orsak och verkan inte är lätt att förstå sig på.

Eftersom den övergripande trenden fortfarande kan anses vara nedåtgående så ligger jag i stort sett utanför börsen. Jag har dock några små kryddväxter som tenderar att växa bättre än de stora på Large Cap. Hur kan det komma sig?

Jo, visserligen är det 'de stora få' som dikterar riktningen på börsklimatet men det betyder inte att alla aktier går samma väg. Nej, börsklimatet är mer av en försiktighetsprincip - om de stora företagen faller på börsen så är risken också stor att de mindre gör det. Detsamma gäller i ett positivt börsklimat - de stora går uppåt och de små hakar på. Detta är den trubbiga, övergripande teorin.

De som pysslar med teknisk analys pratar ibland om att börsen är överköpt eller översåld. Att gummibandet är spänt i en eller annan riktning. Att kursförändringarna helt enkelt rört sig för snabbt och att en rekyl är nära förestående. Det kan vara en så pass enkel sak som att en vinsthemtagning är nära. De stora drakarna på OMXS30 tycks påverkas mycket av dylikt men kurserna rör sig gärna mellan tydliga stöd och motstånd vilket gör att de är lättare att tolka.

Att däremot investera i små bolag på exempelvis Aktietorget är alltid förenat med större risker. Där finns inte de stora aktörerna med i samma utsträckning och aktiekapitalet är mindre vilket lätt leder till stora svängningar. Att använda teknisk analys på dessa bolag är svårt och vanskligt, snarare gäller det att titta på fundamenta - vad som tillverkas, hur bra det går, vilka som äger aktier bland insider och om de säljer eller köper, marknadsanalyser och konkurrentsituationer bland andra.

De små aktierna tycks också mer ofta utsättas för försök till kurspåverkande åtgärder från olika håll. En ägare med ett större innehav kan sälja av delar av detta i ett försök att utlösa tvångsförsäljningar, stop-lossnivåer och panikförsäljning bland mindre ägare och därmed pressa kursen för att sedan återköpa. Detta talas det sällan om men är en strategi det med, även om det är en gnutta fulspel.

Dagens sura börs påverkade inte Avega Group som steg med 0,3%, ej heller Northland Resources som var upp med 1,76% eller Dannemora Mineral med hela 4,99% positivt.


Läs även andra bloggares åsikter om Aktier, Börsen, Investera, TA, FA, Etik i ekonomi, intressant?

Unga krediter

Det är svårt att hantera pengar, speciellt för de yngre. Att nu läsa att modebloggläsande, unga kvinnor hamnar hos kronofogden på grund av postorderköp på nätet ter sig därför inte så förvånande. Näthandel är på stark frammarsch och betalningsalternativen blir allt smidigare. Det är lätt att handla på nätet och det går att göra impulsmässigt mycket enklare än i en butik.

Ett exempel på ett företag som tjänar fina pengar på kreditbetalningar är Klarna ,som många nätföretag använder sig av, som tar över det säljande företagets kreditrisk och fakturahantering och dessutom ger kunden lockande avbetalningsmöjligheter eller framflyttande av förfallodatum. Eller som Klarna själv skriver på sin hemsida - 'få varan först och betala sen'. Varför alltid detta 'sen' som är så lockande för den som saknar pengar? En utmärkt affärsidé men bevisligen en som gör livet svårare för många människor - inte minst barn.

Det finns många lockelser för unga människor som vi föräldrar gärna ser att vår barn låter bli att skaffa sig erfarenhet kring. Samtidigt så är det ju erfarenhet som skapar vishet. Så hur lär vi barnen att hantera pengar och inte minst krediternas lockelser innan de är myndiga och vuxna, åtminstone på pappret? Inte vill jag att min egen dotter ska hamna i kreditfällan den dag hon ska stå på egna ben. Att lära barn om pengar är sin sak - men kreditkort?

Att vara överskuldsatt innebär att du har återkommande problem med att betala sina räkningar och balansera dina skulder. Och att göra sig själv överskuldssatt i dagens Sverige är så lätt, så lätt. Att skaffa sig korta krediter är som att stjäla godis från små barn, med den skillnaden att det är du själv som blir det bestulna barnet. Vissa blir tv-profiler i 'Lyxfällan'.

Glädjande är att privatekonomi numera är med i läroplanen för gymnasieskolan och ingår i samhällskunskap. Tydligen ska också privatekonomi vävas in bättre i matematiken tillsammans med problemlösning. Det kan behövas.

Läs även andra bloggares åsikter om Privatekonomi, Kredit, Lån, Etik i ekonomi, Skulder, intressant?

Inte avig till Avega

Jag är en gammal, dammig datakonsult. Så är det. I många år var jag en så kallad 'väskedängare' som sålde mina tjänster i form av installationer, programmering och support kring diverse numera förlegade datasystem. För IT-världen, den är ständigt i förändring och fort går det.

En inte så fullt dammig konsult är företaget Avega Group - en av mina små kryddor i aktieportföljen. Företaget verkar inom just IT-konsulting och att rekrytera och behålla rätt personal är nyckeln till framgång i just konsultbranschen. Så varför Avega Group?

Mitt resonemang är att Avega Group inte är en uppkomling. Enligt företagets egen uppgift har ingen anställd mindre än 5 års erfarenhet och ledningen har dessutom stor erfarenhet av konsultföretag. Före Avega Group arbetade de på andra konsultbolag där de också levererade liknande resultat och tillväxt. Tidigare har Lars-Erik Eriksson varit vice VD för ett dotterbolag inom Connecta samt arbetat på WM-data i olika chefsbefattningar. Jan Rosenholm har tidigare varit VD för dotterbolag inom Connecta, arbetat inom Programator och Cap Gemini i olika chefsbefattningar. Avega Group platsar, som ett av tre IT-konsultbolag, med en tillväxt på 44 % på Ahrens Rapid Growth tillväxtlista 2011. Avega Group fick även utmärkelsen Superföretag 2010 från tidningen Veckans affärer och PAR.

Självklart är det oerhört intressant att se hur Avega Group klarar av att hantera den lågkonjunktur marknaden förutspår. Av tradition så är IT-tjänster sencykliska, men Avega Group verkar märkligt oberörd av detta. Avega Group har fortsatt sin nettorekrytering och har ökat antal medarbetare med över en fjärdedel. I dagsläget kommer cirka 90 procent av företagets omsättning från ramavtalskunder inom flera olika branscher. Under perioden juli till september 2011 har Avega Group utökat med tre nya ramavtal samt påbörjat samarbete med nio nya kunder. Att Avega Group ännu inte lyckats lika väl i Öresundsregionen och Göteborg så som i Stockholm tror jag är en inkörningsfråga.

Du som gillar rapporter finner företagets senaste delårsrapport här och här finns en trevlig analys att läsa. En analys som inte är helt purfärsk finns här, likväl är den intressant läsning för dig som söker information om Avega Group.

Företagets omsättningstillväxt är stark och så även lönsamheten. Handeln i aktien är relativt låg trots att den nyligen bytt lista till NASDAQ OMX Small Cap. Positivt är att företagets grundare behållit och ökat sina aktieinnehav och att även de anställda och insiders har stora innehav. På insiderlistan finns bara köpposter. Jag är förtjust i företag som har anställda med egna aktieinnehav i sin arbetsplats vilket jag tror påverkar inställningen till sitt arbete.

Avega Group är också en god högavkastare när det avser utdelning. Man har satt som mål att dela ut 50 procent av vinsten. Avega Group tillhör de aktier som smyger sig fram utan att speciellt många tar notis om den. Kursen inledde året runt 23 kronor, steg sedan till närmare 35 men har sedan fallit tillbaka till 27 kronor.

I en långsiktig portfölj vågar jag mig på att rekommendera en liten post i Avega Group.

Läs även andra bloggares åsikter om Investera, Aktier, Privatekonomi, intressant?

Längtan och lösning

Det är ingen överdrift att påstå att vi människor översköljs av reklam i medierna och i brevlådan. Ja, familjen Penning får så mycket pappersmassa i posten att det är löjeväckande. Vi läser inte reklamen längre utan sorterar bara ut brev och riktig post och resterande går direkt i pappersåtervinningen. Jag undrar allt om inte det allra mesta av pappersreklamen är helt meningslös? Jag struntar i Media Markt:s åttatusen tv-apparater och ICA:s billiga bananer - det är dessutom likadana reklamblad varje vecka.

Likadant på TV där programmen hackas sönder av reklambudskap och märkligt nog samma reklamfilm flera gånger under samma sändning. Jag blir bara förbannad och inte köpsugen alls. Jag vet att mycket reklam inte är ämnad för min målgrupp - lönnfeta fyrtioplussare - men jag undrar varför så mycket reklam bara är infantil, meningslös, fånig, tråkig, trist och idiotförklarande? Så här kommer mina tips till dig, marknadsförare.

En reklammakare som vill nå mig kommer ingen vart med lockpriser eller påstådda fynd. Nej, för mig gäller det att de hittar en känslomässig sträng att slå an på eller att presentera en lösning på ett problem som jag har.

Ett företag inom resebranschen som har lyckats med att nå mig är Fritidsresor. Reklamfilmerna med Mads Mikkelsen får det att värka i kroppen av längtan till sol, ledighet, ljuva dagar med familjen och egen tid i massor. Dagarna du minns - en slogan som slår en kontorsråtta som mig mitt i Solar Plexus. Fanken, dagarna ser ju likadana ut hela tiden? Jag vill också minnas härliga minnen.

Att vrida upp volymen på en längtan hos en potentiell kund är enligt mig den mest lyckade vägen för en marknadsförare att gå. Humor? Jo, det är bra. Pris? Spelar roll men är underordnat. Lösning? Helt rätt - om det är det jag söker just då. Längtan? Överskuggande - alla människor har en längtan och lyckas man trigga denna i sitt reklambudskap dår har man tagit sig igenom alla skyddande skal och nått den innersta, sårbara kärnan.

Det finns säkert hur många böcker, utbildningar och doktorshattar kring hur marknadsföring och lockande till försäljning som helst. Jag har inte något av detta i bagaget. Jag är en vanlig människa med behov, önskningar och längtan. Jag är därför en expert i ämnet.

Läs även andra bloggares åsikter om Det som är livet, Dröm, Frihet, Mänsklighet, Upplevelse, intressant?