Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

En sparad glasstrut


När det är måndag, då sätter herr och fru Penning på sig sina finaste kläder och spatserar till bankpalatset för att konversera kring bolån och boränta. Paret är uppspelta och förväntansfulla inför mötet och kan knappt hejda sig i sin iver att påbörja mötet - det mötet som banktjänstemannen försökt undvika i det längsta. För storbanken, den har så många, så många kunder att den knappast hinner med att språka med dem alla. Men det behöver då inte banken heller göra - bara de pratar med oss.

Brydda pannor, pinsamma tystnader, nekande huvudvridningar och trådsmala mungipor - så fortskred samtalet men i en positiv anda, vilket i sig betyder att herr och fru Penning spelade dumma och långsamma. Så pass långsamma att det kan bli lite jobbigt att föra en konversation med oss. Till sist vill banktjänstemannen helst bli av med oss och gå på lunch.

Läs mer på mina nya blogg här.

Kommentarer

Populära inlägg