Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

När kan du gå i pension?


Ja, det är väl en himla bra fråga. Och vem kan egentligen bättre svara på det än du? Vi är ganska vana vid skräckpropagandan kring en framtid som äldre utan pengar, utan hopp och framtid - om vi inte pensionssparar, om vi inte samlar i ladorna och om vi inte arbetar tills kroppen och sinnet inte längre vill vara med.

Sjuttiofem är det nya sextiofem. Jobba vidare så länge det går så får du högre pension. Kämpa på och du blir ett välmående och vackert lik. Vårt väldfärdssystem ska räcka till så mycket och så många, inte minst åt politiker som gärna och ofta gödslar med våra gemensamma medel och som efter uträttad förvärv belåtet vill dra sig tillbaka - inte vid sextiofem utan gärna mycket tidigare.

Låter jag bitter? Det är jag inte - däremot realist. När inte våra folkvalda hedrar samhällskontraktet som vi ingått och där våra skattemedel ska huldas, användas effektivt och rättvist - då är vi ute på gungfly och spatserar. De som faktiskt arbetat och arbetar bidrar och stödjer de som inte förmår är en del av detta kontrakt. En dräglig pension till de som arbetat är en annan del av det.

Jag vill att mina föräldrar ska leva gott efter ett långt arbetsliv. Jag vill göra detsamma. För mamma och pappa som var skolade i att samhället vurmade om dem, för de är det försent. De litade till Sverige och det gjorde de förgäves. Så vad ska jag och du göra, vi som också får långfingret av det politiska etablissemanget? Jo, vi får ta ödet i egna händer och spara oss till kontroll över det.

Ju yngre du är desto enklare blir det. Spara alltid undan minst 10 procent av din inkomst oavsett hur liten den är. Investera slantarna klokt. Rör dem inte - de existerar inte för konsumtion. Planera för hur mycket pengar du behöver och till vilket datum. Spara därefter. Krymp dina kostnader och det är inte alls omöjligt att du kan pensionera dig långt mycket tidigare än vad din folkvalde politiker önskar. En ny bil idag, för att du tycker det är kul att ratta fint, kan motsvara fem års tidigare pension om exempelvis är tjugofem år gammal.

Det är sorgligt i sig men förvänta dig inte mycket från staten i pension. Statens kaka är liten men osäker. Så bestäm själv över hur din framtid ska se ut.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , intressant?

Läs om tankar kring mina investeringar och aktier på min blogg hos TradeVenue

Kommentarer

Populära inlägg