Barometern faller för sakta

Att vi har fått skattesänkningar sedan vi bytte regering har väl inte undgått någon. Att ha världens högsta skattetryck men inte vara bäst i välfärd är väl ganska talande för att det finns något att göra kring hur våra skattepengar används? Jag har välkomnat och kommer att välkomna alla skattesänkningar på arbete även framöver. Statskassan bör väl inte fungera annorlunda än en hembudget? Koll på varje krona är min paroll.

Men nu är vi inte bäst, eller sämst, i klassen längre när det gäller att pungslå medborgarna på pengar längre. Danmark har seglat upp i topp. Men fortfarande är siffrorna horribla i mina ögon.

47 kronor och 80 öre per hundralapp betalar du i skatt. Danskarna 60 öre mer. Visst, det går att hävda att beskattning är ett styrmedel men det biter inte på mitt liberala hjärta. Kanske till och med nyliberalt?

Jag vill betala skatt. Jag vill bidra till vår gemensamma välfärd. Men det ska ske tillsammans. Fler i arbete och fördela beskattningen på fler. Effektivisera och ha respekt för de pengar som är våra gemensamma tillgångar. Ge människor en större anledning till att vilja arbeta genom att det lönar sig bättre.

Om vi återgår i Sverige till en klassisk vänsterpolitik så kommer jag att sätta en ära i att undanhålla så mycket pengar jag bara kan.

Nu blev detta inlägg lite lätt politiskt färgat, men egentligen tror jag att de flesta svenskar är överens med mig. Utom möjligen miljöpartisterna, som vill ha en medborgarlön utbetald utan motprestation.

Läs även andra bloggares åsikter om skatt, lön, nyliberal