Skeenden
Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak
Jag håller helt med. Jag tycker också det är OK att betala skatt på det sättet att jag tycker man i ett samhälle gemensamt ska betala för endel saker, hjälpas åt. Men då har jag såklart åsikter om till vad och på vilket sätt och hur mycket till varje. Inget märkligt alls faktiskt. Det vore ju dumt att _inte_ tycka något, snarare. Aktiespararna är jag medlem i, men inte skattebetalarföreningen - än *s*.
SvaraRaderaJag tycker faktiskt det är högst rimligt att du tycker till om vilka utgiftsområden du anser är överfinansierade alternativt onödiga.
SvaraRaderaHörde någon gång på tv någon ekonomiprofessor uttala sig om att hög skatt på låginkomsttagare och låg skatt på höginkomsttagare skulle vara det bästa samhällsekonomiskt. kanske ligger något i det?
SvaraRaderaDet låter underligt, tycker jag.
SvaraRaderaMvh
Carolus