Skeenden
Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak
Kommer så väl ihåg första gången jag fick erbjudande om att låna pengar från GE-Money Capital på posten 1989. Jag blev chockad. Rev bort all identifikation till mig, knölade ner allt i svarskuvertet med kommentaren: Den dagen jag behöver låna pengar vänder jag mig inte till någon som uppträder som en bokklubb. Varför ska man låna pengar av någon som funkar som fröken Ur?? Håller med dig helt och hållet!
SvaraRaderaGott slut och Gott Nytt!
/susannejohansson.wordpress.com
Kul att du tittade hit! Tack för din kommentar. :-)
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera