Per Pennings åldrar - del II - Tonåren

Per Penning inledde sina tonår vid tretton års ålder.

En viss turbulens rådde redan inledningsvis, jag hade vissa hormonproblem vilket gav ett intressant humörprogram och finnar, oproportionell kroppsform där armar och ben var spindellika på en spolformad kropp samt ett orubbat dåligt självförtroende. Funderingar kring pengar bestod mest i att skaffa dem och omedelbart konsumera dem. Det fanns spelautomater, flipperspel, godis och serietidningar som behövde uppmärksamhet. Att spara fanns inte längre på agendan, däremot fanns mina besparingar kvar tack vare mina föräldrar.

Åren gick, de yngre tonåren avlöstes av de äldre. Per var en gänglig, uttråkad gymnasist med stort sömnbehov. Pengar var fortsatt ett behov som skulle användas till alkohol, inträdesbiljetter och numera också kläder, helst med en liten krokodil på. Spara? Vad var det?

Nej, istället så hade jag från arton års ålder vantarna på mina besparingar, som togs ut och konsumerades upp. När tonåren var slut var också slantarna det. Jag var utblottad, men inte ens det begrep jag. Jag hade fortfarande ingen kännedom om ekonomiskt ansvar, troligen inte ens ansvar som begrepp. Ni som minns era tonår kanske var som jag - levde i en liten kaosvärld där andras syn på dig var avgörande, där självförtroende inte fanns och livet oerhört kortsiktigt.
Jag avundas inte tonåringar alls, möjligen bara deras ungdom. Det är tuffare nu än på 80-talet för de unga, men deras biologi skiljer sig inte från när vi var i deras ålder.

Nåväl, tjugo fyllda är nu Per Penning. Medellös, idélös, hopplös.. Nästa avsnitt - De tjugo kommer i sinom tid.