Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Karriär utan misär?

Jag har varit arbetslös en gång i mitt liv. Jag vet inte riktigt var gränsen för långtidsarbetslös går, men jag var utan jobb i ett och ett halvt år. För mig kändes det som en evighet.

Har man varit arbetslös så som jag och hamnat i arbetsförmedlingens klor så vet man också att det är eländigt. Att vara utan jobb innebär att man hamnar i samhällets slagskugga, man mister rättigheter, möjligheter och blir en andra klassens medborgare. Åtminstone var det så för mig.

Jag föll ur ramen i samband med IT-bubblan. De jobb som jag var kvalificerad för fanns inte längre, det vara bara att konstatera. Men blev inte håglös för det utan jobbade hårt både med jobbansökningar, lite deltidsstudier och sökte även jobb utanför mitt gebit. Arbetsförmedlingen däremot var en stor belastning, ingen riktig hjälp fanns att hämta där. Däremot tvingade de mig att delta i dagisliknande söka-jobbkurser, skriva karriärplaner och skriva tester för inom vilka yrkesområden jag passade. Det var förnedrande, meningslöst och sjukt. Men för att behålla a-kassan fick jag krypa, rätta mig i ledet.

Efter denna erfarenhet vill jag INTE bli arbetslös på de premisserna igen. Det har samtidigt gett mig den dåliga erfarenheten att jag är rädd att byta jobb. Jag har ett bra jobb idag, tjänar hyfsat, det fungerar bra i kombination med barn och familj men det finns inga karriärvägar för mig. Jag kommer inte vidare, känner ingen utveckling.

Jag har sett ett jobb idag som verkade spännande, utmanande och intressant. Innan jag blev arbetslös hade jag nog sökt det. Och innan barnen kom. Jag velar väldigt just nu. Funderar dels på om jag vågar söka, om jag verkligen skulle vilja ha det och hur det skulle påverka min tid.

Den stora fördelen med jobbet jag har är att det inte tar all min tid. Visst, jag jobbar över lite men jag sover gott om natten, tar inte jobbet med mig hem. Så tid och ork finns för fru och barn. Men ett nytt jobb med större ansvar? Vad skulle det innebära?

Nä, jag får fundera lite till. Men fanken, bränt barn skyr elden..

Kommentarer

  1. Att du söker jobbet betyder inte att du måste ta det! Det betyder inte heller att du förlorar ditt nuvarande jobb!

    Alltså förlorar du inget, bara vinner, på att i alla fall söka!

    En sak i taget, först bestämmer du dig för att söka nytt jobb. Sen bestämmer du dig för om du verkligen vill ha det! Vem vet vilka erbjudanden de kommer med, du kanske inte kan motstå. Eller så visar det sig att det inte var så roligt som det verkade, och du behöver inte "sukta" över något du inte testade.

    Men jag förstår din jobb-bytarångest. Jag känner att jag "borde" byta för jag varit så länge på mitt jobb, men det är bra betalt, fritt, kul och utvecklande arbetsuppgifter, möjligheter. Vad skulle man mer vilja ha, egentligen? Förutom nya vyer bara.

    SvaraRadera
  2. SÖK, VÅGA. Jag VILL söka, men det finns inga inom min bransch ... finns de så innebär det låååånga pendlingsavstånd och det är jag inte beredd på just nu, med tanke på att allt barnansvar ligger på mig. Och precis som Plupp säger, du behöver ju inte TA det, men sök!

    En liten parentes. Måste försvara arbetsförmedlingen lite ... de är SÅÅ styrda av våra politiker. Har en mamma som blev totalt utbränd, hon ville gärna ge alla jobb innan dagen var slut ... en omöjlig uppgift, och till slut blev det så omorganiserat att de blev som maskiner, de HAR inte så mycket resurser och blir ju tvingade att genomföra vissa åtgärder, såsom datortek osv ... Håller dock med om att de har knäppa åtgärder, hela systemet borde göras om ... från toppen, men de som sitter och bestämmer behöver inte konfronteras med de arbetssökande, tyvärr.

    SvaraRadera
  3. Hmm. Ni har säkert rätt. Dessutom finns det ju en faktor till; jag kanske inte FÅR jobbet. ;)

    Plupp, hur länge har du varit på din arbetsplats?

    Life, det är säkert så att de stackare som arbetar inom AMS inte alltid har det lätt. Tyvärr är det de som kommer i skottgluggen.

    SvaraRadera
  4. Jag håller med de andra. Det är bättre att söka jobbet och kunna tacka nej till det än att inte söka det och heller inte ha möjlighet att tacka ja.

    I ditt exempel ser vi också varför det är sådan stor vikt att spara. Om du har byggt upp ett fint kapital så behöver du heller inte på samma sätt vara rädd för att bli av med ditt jobb, din ekonomiska buffert skapar trygghet.

    Själv har jag räknat ut att när jag är av med mitt lägenhetslån vilket jag kommer att vara om 3 år så kan jag om jag skulle bli tvingad till det överleva utan några större problem för 5 000 kr i månaden. Då inkluderar den summan hyra och allt.

    Naturligtvis VILL jag inte leva på 5 000 kr i månaden, men det skulle vara en möjlighet. Det betyder också att om jag skulle ha tex 300 000 kr ihopsparade då så skulle jag för dessa pengar kunna leva i 5 år utan att ta emot ett öre från staten. 5 år är en lång tid att hitta ett nytt jobb på. Det ger både trygghet och frihet.

    Jakob -hurjagblevrik.se

    SvaraRadera
  5. Här tar du upp ett jätteproblem. Allt för många männskor stannar i evighet på en arbetsplats därför att de inte törs gå vidare.

    När jag lämnade min första anställning efter elva år, var det otroligt jobbigt. Men, idag kan jag bara inte fatta varför jag stannade så länge.

    Vad har du att förlora? Ingen kan garantera att du inte blir arbetslös var du än jobbar. Ingen kan garantera att du inte blir sjuk.

    Det enda man kan göra är att protestera mot den vansinniga behandling som finns av arbetslösa och sjuka idag. Och att våga leva sitt liv och testa nya saker.

    SvaraRadera
  6. Jag har varit på mitt jobb i 18 år. Nya uppgifter hela tiden, utvecklande och stimulerande. Aldrig slentrian eller rutin. Det är en ganska speciell branch, mina kollegor tycker fortfarande jag är ung och ny *s*. För några år sen sökte jag ett nytt jobb, inte för att jag var trött på det jag har egentligen, men för att jag ville pröva något annat. Jag var på intervju två gånger och var bland de två de valde på slutet. Mina lönekrav var dock för höga. Jag är glad att jag sökte, det var roligt :).

    Det som gör att jag drar mig för att byta, trots allt, är bl a de mycket fria villkoren, att förlägga arbetstiden som de passar mig och min familj, och kunna jobba hemifrån t ex. Jag är bortskämd med det. Lönen är det inte heller något fel på. Och inte heller möjligheterna till vidare utveckling ... Så ska jag byta bara för att man "borde" ... det är frågan. Förmodligen kan det tillföra något att byta också, så jag är inte främmande för det.

    SvaraRadera
  7. "bl a de mycket fria villkoren, att förlägga arbetstiden som de passar mig och min familj, och kunna jobba hemifrån t ex"

    Detta är i alla fall något som jag skulle prioritera högre än att få en stor löneökning.

    Jakob -hurjagblevrik.se

    SvaraRadera
  8. Tack för all uppmuntran. :)

    Jag ska nog ta och ringa och kolla om jobbet är något för mig.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg