Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Blåskonto


Svensk vårdslöshet med pengar står inte i proportion till något annat. Vi är omtänksamma föräldrar, duktiga skattebetalare och sällan slår vi djur. Däremot så bjuder vi bankdirektören på en finfin bonus varje år och bäddar för rejäl utdelning till aktieägarna. Ettusen trehundra miljarder kronor har vi snällt satt in på konton hos banken där obefintlig eller ingen ränta alls betalas. Ettusen trehundra miljarder kronor som hade kunnat arbeta för sina ägare på ett helt annat sätt än de gör idag. Ofta kallas dessa konton för sparkonto, ett namn ett konto med noll procents ränta knappast kan kallas.

Samtidigt så är nysparandet i fonder rekordartat. Vi svenskar har helt enkelt så gott om pengar nu att vi inte riktigt vet vart vi ska kanalisera dem. Vi fyller på våra sparkonton, aktiefonder och både långa och korta räntefonder och detta i tider av en högt värderad börs. Ett så mycket bättre alternativ till icke-ränta är ju att amortera på sina lån som tickar åtminstone med en och en halv eller två procent per månad. Ettusen trehundra miljarder kronor rakt in som amortering, det hade gjort finansminister Borg glad.

Vill man inte eller saknar lån så finns det åtminstone konton med en skvätt ränta som tangerar två procent i många fall. Eller varför inte köpa bankaktier och få utdelning?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , intressant?

Kommentarer

  1. Nu i sommar har jag gått omkring och grunnat på om jag inte ska ta och se över mitt sparande faktiskt. Jag pensionssparar, konsumtionssparar (främst till resor), amorterar en hel del (ca 3% per år) och har en hyfsad buffert men har på sistone funderat på om jag inte borde spara inför framtiden utan att binda upp det i pensionssparande. Som en typ av frihetsfond eller liknande. Kanske efter safariresan...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pensionsparande är bra så länge det inte är låsta slantar, enligt mig då. :)

      Radera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg