Skeenden
Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak
Precis det du skriver om är jag inne på just nu. Pga stress m.m. så har jag fått förmånen att åka till ett hälsohem för att fokusera på kost, motion och återhämtning. Det borde fler få göra, men jag kan inte ha dåligt samvete för deras skull så jag tänker njuta och vara tacksam över den möjligheten som jag fått. Det är svårt att hålla emot pressen från arbetslivet, föreningslivet, skola, släkt m.m. utan att dras in i en karusell.
SvaraRaderaMin ambition är just nu att dels får bort småskulder, och dels att spara ihop en buffert för att åtminstone kunna VÄLJA om man vill arbeta mindre eller inte. Jag tror dessutom att downshiftning är bättre för miljön på sikt. mvh Gitarr
Hej Gitarr, vilken bra möjlighet! Låter verkligen bra! :)
SvaraRaderaAtt man sedan ska behöva riskera sådana nivåer av stress är väldigt otrevligt. Hoppas du under hälsohemsbehandlingen ger dig tiden att landa och att tänka till vad du behöver förändra för att kunna leva är bättre liv.
Ja, jag tror på att leva långsammare! Hela vår livsstil i i-världen tär ju inte bara på psyket och välbefinnandet utan också på jordens resurser. Spara mer, dela med sig mer och konsumera mindre är mitt mål. Och självklart att jobba mindre....man vill ju hinna tänka lite också.
SvaraRaderaMitt mål har alltid vara att hamna i den situationen där jag om jag arbetar inte arbetar för att jag måste utan för att jag vill och tycker det jag arbetar med är roligt och givande.
SvaraRaderaJag har själv räknat ut att den dagen mitt lägenhetslån är avbetalt så förutsatt att jag har samma utgifter som i dag så skulle jag kunna överleva på 5 000 kr i månaden i passiv inkomst. Men då talar jag också om att överleva, inte leva gott eller det livet man kanske skulle vilja leva.
Men det känns ändå skönt att veta att det krävs så lite för att bli ekonomiskt oberoende. Sedan så satsar jag naturligtvis inte bara på några 5 000 kr i månaden i passiv inkomst, jag satsar väldigt mycket högre än så. Men 5 000 kr kan ju vara ett rimligt delmål.
Jacob, det vore verkligen skönt att inte känna jobbpressen på sig.
SvaraRaderaJag tror att vi i vår familj kan gå runt på 20000 tillsammans. Om vi anstränger oss lite.
Jaha, nu har jag insett att jag varit en down-shifter i stort sett hela livet eftersom jag alltid ifrågasatt om prylen X är värd Y arbetstimmar extra.
SvaraRaderaFast att förhindra hustruns slöseri är minsann ett heltidsarbete bara det... :)
Hejsan!
SvaraRaderaJag är visst downshiftare av födsel och gammal vana. Har för inte så länge sedan tagit det stora beslutet att hoppa av ett mer prestigefyllt jobb och jobbar numera enbart för att få in de slantar jag behöver för att ha ett bra liv. Detta innebär att jag kommer att få en massa fri tid som jag inte riktigt än har beslutat vad jag ska göra med. Jag känner mig oerhört stolt över detta, men jag har inte riktigt lärt mig att framställa det till min omgivning så att de kan acceptera det för vad det är, att jag arbetar för att leva och inte tvärtom.
Hadegott!
Fattigpappan, det ger onekligen en extra dimension av ekonomin när man gör jämförelser med arbetstimmar. Hoppas du får styr på hustrun. :)
SvaraRaderaMiss Golightly, ska bli spännande att följa dig resa på din blogg. :)
puh jag förstår inte att människor orkar. Jobba 8h om dagen komma hem och sedan ta hand om barn och familj. Jag beundrar och respekterar verkligen människor som dig. Skulle dock aldrig orka med det själv (;
SvaraRaderaSjukskriven, nog är det så att orken tryter emellanåt. Det känns ibland som om det är ett lopp man springer, det gäller att hushålla med energin så man inte behöver bryta. :)
SvaraRadera