Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Från sänghalmen till Provence

Nu börjar det bli tufft att krypa ur den goa sängvärmen. Det är mörkt ute och kallt. Men till jobbet ska jag, ekonomiskt icke-oberoende som jag är.

Ett jobb har jag. Det är bra. En utmärkt grundförutsättning för att tjäna pengar. Utgifterna har däremot skenat för mycket för att kunna investera något märkbart denna månad. Nu när grabbarna Grus går in med flis så är magkänslan att jag borde lägga in lite kapital igen på börsen. Men det finns inte utrymme till det.

Bilreparation, ungarnas aktiviteter och en semestertripp gröper ur oktoberkassan. Det finns bara lite växelmynt kvar i botten av den Penningska kassakistan. Det finns en liten buffert undanstoppad hos Marginalen, dock. Och efter vad jag läser kring de isländska bankerna så är jag glad att jag inte valde Kaupthing när jag letade buffertkonto. Å andra sidan är mitt kapital i bufferten synnerligen begränsat. Men även om det finns en insättningsgaranti så vete gudarna vad som kan ske vid en konkurs av en utländsk bank.

Jag har lärt mig något nytt idag. Blankning. Tydligen väldigt poppis dessa dagar. Jag citerar Wikipedia:

Blankning eller blanka är en ekonomisk term som innebär att man säljer aktier som man inte äger. Det är i princip motsatsen till ett vanligt aktieköp. Man lånar aktier av ett institut, som en fond eller motsvarande, och säljer sedan dessa vidare på marknaden. Vid en senare tidpunkt köper man tillbaka aktierna, förhoppningsvis till ett lägre pris vilket därmed ger en vinst, för återlämning till den som ursprungligen lånade ut aktierna.

Essensen av blankning är alltså att en aktie ska falla i värde för att ge något tillbaka. I Storbrittanien och USA har nu blankning förbjudits. Skälet påstås vara att det till viss del förhindrar den destruktiva spekulationen som driver ner börskurserna. Alla är dock inte överens om nyttan med förbudet. Mitt problem med om det är läge att investera har löst sig själv för stunden. Inga stålar.

Få svenskar tror på en pension vid 65. Var fjärde svensk över 50 år räknar med att behöva jobba till minst 68 års ålder för att kunna behålla 75 procent av slutlönen i pension, och det är väl en sund inställning? Bättre att räkna negativt. Själv avser jag att göra en down-shifting på boendet och därmed bli snuskigt rik på husförsäljningen. Att jobba till 68 finns inte på kartan, inte heller 65. Min tid är mer värd än mina övriga tillgångar tillsammans.

Att nå ekonomiskt oberoende med hjälp av kåken, då är det prima med en räntesänkning i sikte.

Lite inspiration, kanske? Jag fikar på en bok om Köpstopp som heter 'Köp inte den här' - en underfundig titel. Dessutom utkommer en mycket intressant självbiografi av Anders Andersson - grisbonden som inte lägger band på sig själv och vägrar låta sin ålder hindra honom. Han lever fullt ut. Stannar aldrig upp eller saktar ner.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kommentarer

  1. Aah, smart tänkt det där med downshifting av bostaden. Har väl heller tänkt ungefär tvärt om när det gäller val av bostad. Har inte sett på husköp som en möjlighet att upparbeta mig och frigöra kapital på. Å andra sidan har vi lagt ned så mycket arbete i vårt pensionärsstorleksvänliga hus, att vi ville haft svårt att skiljas från det. Säkert dumt, men väldigt trevligt.

    SvaraRadera
  2. "The Single Best Investment" kommer du inte att ångra om du skulle köpa den. På engelska i och för sig, men betydligt mer lättugad än Graham.

    Smaken är förvisso som baken, men denna bok kan jag verkligen gå i godo för (hur man nu kan göra det anonymt... ;-)).

    Tycker inte om blankning, men tycker ännu mindre om förbud mot det (paradoxalt, måhända?). Man stänger ju ett instrument för de som har en negativ syn på utvecklingen av marknaden (och/eller bolaget ifråga).

    Varför ska man eliminera en av möjligheterna att investera i nergångar? Får ju en balanserande kraft mot överoptimism, så att marknaden inte skenar blint uppåt (vilken den naturligtvis kan göra ändå)...

    Carolus

    SvaraRadera
  3. Grön, det beror kanske på vilken 'relation' man har till sin bostad. :)

    Carolus, förbudet är dessutom temporärt, vilket gör det än mer förvånande.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg