Miljonär innan 30, killen som samlar på pengar, skrev
ett intressant inlägg kring vad han benämner 'driv' - även kallad drivkraft. Miljonären frågar sig retoriskt varför så få i hans ålder har driv?
Och han får många kommentarer, vilket inte är ovanligt. Att ifrågasätta drivkraft är en aning känsligt? Intressant är när människor slår sig för bröstet och själva anser sig har drivkraft. Det är som att säga att jag behöver inte anstränga mig MER för jag är redan tillräckligt framåt. Det är inte äkta drivkraft i mina ögon. Drivkraften ligger oftast i en passion - inte i ett ställningstagande. Drivkraft är inte bara att göra något som man finner roligt eller intressant. Drivkraft är en inneboende kraft som ger en beslutsamhet, energi, förmåga och uthållighet. Miljonären har exempelvis driv i att spara.
Men det Miljonären diskuterar är intressant. Saknar människor drivkraft? Vilka då? Och varför?
Min egen hypotes kring detta är att drivkraften tycks utarmas med generationerna. Kraven på att behöva kämpa minskar. Det är svårare att hitta en linje, ett spår, att kanalisera sin energi.
Jag har mindre drivkraft än min far, som hade mindre än farfar. Mina barn i framtiden? Svår tanke.
Att stå i en stenbrott och knacka sten med slägga så som farfar gjorde för att få mat på bordet eller att slita på jordlotten med plog och häst. Där krävdes drivkraft. Mat till ungarna var ambitionen som blev passionen - och drivkraften. Att få en dräglig ekonomi och kunna flytta från 1:an till ett eget hus - pappa slet från tidig morgon till sen kväll för att förverkliga det. Hans beslutsamhet blev hans drivkraft.
Och jag själv? Jag behövde aldrig anstränga mig värst. Livet var ett smörgåsbord där det gick att gå och peta lite här och där. Incitamenten för drivkraft var inte så uppenbara. Jag åt mig mätt. Jag bodde bra. Kraven var lågt ställda i skolan. Även ett mätt lejon ligger och dåsar hela dagen.
Nästa generation - 80-talisterna - verkar än mer vilsna i vad de ska kanalisera sin energi mot. Och jag har exempel på 20-25-åringar som tar med tvätten hem till mamma, får små burkar med mat hem till sig och där till och med lilla mor hanterar telningens privatekonomi. Jösses - vilken björntjänst! Små pippifåglar behöver puttas ur boet för att lära sig flyga. Det ger drivkraft, om än bara en aning.
Men inte behöver man vara Lutheranskt präktig för att ha en drivkraft. Och all drivkraft är inte till godo heller även om den alltid är bättre än likgiltighetens förbannelse.
Och absolut - vi har ett samhälle som inte uppmuntrar driv, även om det blivit marginellt bättre under den borgerliga regeringen - att det ska löna sig att jobba. Våra invandrare har många gånger mycket bättre driv än infödda svenskar och förstår att uppskatta vad vi ser som självklart.
Men varför ska det vara självklart? Vi betalar ju gemensamt för det hela och vi vill väl ha något för pengarna? Ta studier som ett exempel. Du kan läsa till lärare, helt gratis, och sedan inte ha ett uns krav på dig att vara yrkesverksam som det. Samhällsekonomiskt? Och var finns drivkraften, kraven att kämpa?
Jag tror att alla människor har förmåga till drivkraft - om de bara ställs inför de rätta förutsättningarna. Vissa kan mana fram den ändå. Det kan vi nog alla - om vi vill.
Läs även andra bloggares åsikter om
Driv,
Drivkraft,
Passion,
Ambition,
Beslutsamhet
Driv är intressant - vissa har definitivt mer av det än andra. I och med presidentvalet upptäckte jag en brödraskara som är minst sagt speciella vad gäller driv:
SvaraRaderaRahm Emanuel: http://en.wikipedia.org/wiki/Rahm_Emanuel
Ari Emanuel: http://en.wikipedia.org/wiki/Ari_Emanuel
Zeke Emanuel: http://en.wikipedia.org/wiki/Ezekiel_J._Emanuel
Tre bröder alltså - som alla tre blivit "top of the top" inom tre respektive områden. Jag blev så nyfiken på dessa att jag läste på en smula om dem, och driv - det är något de helt klart haft och fortfarande har. Oavsett hur lyckade de är så vill de alltid mer. Fascinerande. :-)
(Anledningen att jag upptäckte dem var från början att jag blev nyfiken på vem presidentens Chief of staff (Rahm Emanuel) var och då upptäckte jag hans bröder också.)
SvaraRaderaDet är intressant att läsa dina tankar om driv. Det är svårt att hitta driv hos den yngre generationen. Så fort det börjar gå emot dem, ger de opp. Barn som driver med idrott eller en hobby som kräver en viss innsats har lite mer "driv" än andra, men det har minskat med åren. Vems fel är det? Vi får nog ta vår del av ansvaret, vi har alla bidratt till att det har blivit så.Att vara mamma/pappa i dag är som att vara företagsledare för ett mindre företag. Vi följer upp, skjutsar hit och dit, läser läxor, förmedlar kontakter, koordinerar och får vardagens hjul att rulla. Om vi inte involverar barnen från början, så börjar de inte plöstligt att ta ansvar för det livet de lever. De måste få känna konsekvenerna av sin egna val på kroppen, och då måste vi föräldrar ha is imagen till att stå vid sidan av och låta det gå åt helskotta i bland. Fixar vi det? Då tror jag vi skulle se lite mer driv runt om kring oss.
SvaraRaderaDriv är en nödvändighet. Problemet som många har och även jag är ju att det rör sig en massa idéer i hjärnan hela tiden, många saker som man vill göra men man aldrig gör, lite tråkigt, man behöver en spark i röven emellan åt. Sen finns ju de som är födda med driv, helt underbara människor, mer sådana :)
SvaraRaderaGrön, visst är det vi föräldrar som gör tokigt, till ungarnas fördärv.
SvaraRaderaNonhosonno, jag önskar att jag hade det i generna. Samtidigt så har jag andra kvaliteter. ;)
Intressant att prata om det där. Men man måste ha nån stark drivkraft för att lyckas spara en del pengar på lång sikt. Man kan inte leva i nuet som många gör och spara ihop en massa. Man får fokusera på sin vision helt enkelt.
SvaraRaderaÄr själv ett barn av 80-talet och visst känner jag igen det du säger. En vilsenhet. Allt finns ju där. Jag började heltidsarbeta som 21-åring och är därför redan inne på mitt åttonde år ute på arbetsmarknaden. Det är först nu mina jämnåriga på allvar börjat fylla kontorsstolarna kring mig. Tror att vår akilleshäl är att vi blivit vuxna under en tid av kraftig ekonomisk tillväxt. Många ur min generation ser t.ex. inte nyttan med att spara. Man får ju allt ändå.
SvaraRadera