Tillkorta kommanden

Jag läste idag om Minnas batalj med ett par dojjor och sönderklippta kreditkort. Det var en riktig tvekamp mellan de inre viljorna och det var ett så påtagligt mänskligt beteende. Vi är nog rätt lika, vi människor, när det gäller behovet av att konsumera?

Att bli helt skuldfri är en av mina förhoppningar och tankar för framtiden. Utan lån så ter sig livet enklare, på något sätt. 'Den som är satt i skuld är inte fri' sa Göran Persson en gång och det är kanske något av hans bättre uttalanden.

Kreditkort. Familjen Penning har några sådana. Ett par stycken bensinkort. Ett kort som vi handlar livsmedel med. Det är det hela. Men det känns inte bra. Jag vill egentligen inte konsumera framtida intäkter i förväg.

Planen är nu sådan att sakta men säkert betala mer än vad de nyttjas. Så varje månad så stoppar jag in ettusen kronor mer är vad fakturan är på. Och så sakta blir kreditkortet ett betalkort istället.

Rätt eller fel? Tja, jag vet inte. Men den mentala känslan av att inte ha några skulder vore befriande. Ja, undantaget huset då - men det är ju som det är med det.