Skeenden
Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak
Hej, du har rätt angående trädgården. Vår tomt är liten men samtidigt alldeles för stor, den äter tid.
SvaraRaderaSå är det! En trädgård ska vara en lisa för själen, inte en energitjuv. När man istället för att sitta och njuta i den, jagar runt med trimmer, häcksax och machete - då har djungeln tagit över. :)
SvaraRaderaFlytta någonstans utan grannar, så kan ni förvandla "trädgården" till en vacker blomsteräng istället. Har klippt gräset en gång i år, samt innan dess slått det som officiellt kallas gräsmatta och gjort hö av. Vilket jag skall upprepa om vädret står sig.
SvaraRaderaBlir massor med vackra blommor om man inte klipper så mycket. Om våren får man först tusentals vitsippor, sedan hundratusentals maskrosor och så fortsätter det. Färger, färger, färger.
Cornucopia, en blomsteräng låter finfint! :)
SvaraRadera