Det är en aning lustigt att lyssna på människors åsikter om sig själva ibland. Vissa har en ganska avslappad inställning medan andra gärna vill förhålla sig till övriga. Låt oss exempelvis tala om samhällsklass eller socialklass.
Även om vi åtminstone i jämlikhetens namn gärna vill påstå att dessa inte existerar längre och har suddats ut, så vet vi att så inte är fallet. De består och frodas. Vad många av oss däremot inte vet, eller kanske försöker ignorera, är var vi själva befinner oss på den här fiktiva samhällsstegen.
I en inte alltför avlägsen tid så arbetade jag i en fabrik - bullrigt och ganska smutsigt, enahanda och trist dessutom. Denna erfarenhet var oerhört nyttig - bara för att man väljer arbete på golvet före studier och en tjänstemannastol betyder inte det att man är mindre vetande. Oavsett så var jag en arbetare på den här tjänsten. Jag var kollektivansluten och mer eller mindre bryskt medlem av fackföreningen.
Numera så är jag högutbildad, åtminstone per definition, och tjänsteman med egen stol, dator och kontor. På samhällsstegen så är jag troligen placerad inom medelklassen. Betyder det då att jag är mer välbeställd än arbetarklassen? Egentligen - vad skiljer mig idag från då? Ingenting, vill jag hävda.
Idag, liksom tidigare, måste jag stiga upp i ottan, ta mig till min arbetsplats, utföra de uppgifter som är mig ålagda och det lika många timmar som alltid - ungefär 40 timmar per vecka. Ingenting är i grunden förändrat.
Varför fortsätter vi att prata klasser? Möjligen är det så att folk gärna vill placera sig lite högre på samhällsstegen för att ha någon att se ned på?
Om andra vill kalla sig arbetarklass, medelklass eller högre medelklass - låt gå. I mina ögon så är jag och de flesta andra arbetare. Hur motiverar jag det? Jo, helt enkelt med klassisk Marxism - den som säljer sin tid och energi mot ersättning är en arbetare. Det gör jag själv varje dag - inget fel i det. Oavsett vad du tjänar - måste du jobba för att upprätthålla den livsstil du har - då är du en arbetare, anser jag.
Alla de som inte är arbetare - de är något annat, dock inte medelklass. De är ekonomiskt oberoende. Möjligen jobbar de men inte för att de måste. De kanske arbetar med något de brinner för eller som en extra hobby. De behöver inte heller ha en förmögenhet eftersom deras valda livsstil kanske är billig i drift. Så många gånger handlar det om ett val man gör - att jaga efter större inkomster för att ha råd med högre kostnader.
De som inte är arbetare har förstått begreppen
Inkomst,
Kostnad,
Tillgång och
Skuld - samt deras inbördes förhållanden.
Skuld genererar
Kostnad.
Tillgång genererar
Inkomst.
Kostnad kan i sämre fall skapa mer
Skuld.
Inkomst kan däremot skapa ny
Tillgång. Inget krav på någon Ekonomie Doktorsexamen för att greppa?
Alla har förutsättningen att bli ekonomiskt oberoende - det handlar bara om vilka val man gör. Inom företagsverksamheter talar man om 'Cash flow' - i korthet skillnaden mellan in- och utbetalningar i ett företags löpande verksamhet. Begreppet fungerar lika bra i en privatekonomi. Jag kan rekommendera dig att prova
Balansbladet hos Balansekonomi - där kan du registrera dig för ett gratiskonto. Ett bra sätt att hitta din 'Cash flow'.
Så i korthet - din inbillade samhällsklass har inget med din ekonomiska frihet att göra. Det köar folk till kronofogden som tjänar mångdubbelt mer än oss. Krediter och lån knäcker den mest välbetalde med. Du kan köra truck på ett lager och älska det jobbet - samtidigt som du egentligen inte behöver jobba. För att du har skapat ditt ekonomiska oberoende. Då är du ingen arbetare längre.
Ekonomisk frihet för dig, din arbetare. Och för mig, min arbetare.
Ur marxistiskt perspektiv är alla som är aktieägare och anställda både arbetare och kapitalister, enligt mig i alla fall.
SvaraRaderaMen klassbegreppet idag är lite bredare än så. En känd klassteoretiker som heter Pierre Bourdieu talar om att det finns olika sorters kapital. Socialt kapital är nätverk och kontakter, om man känner någon som kan ordna ett bra jobb, ordna en lägenhet eller personer som kan ge råd inom t ex juridik eller andra krångliga och dyra områden. Kulturellt kapital är kunskap i form av t ex utbildning men också att hänga med i politik, att ha ett visst språk, att vara medveten om miljöfrågor och liknande. Det ekonomiska kapitalet är pengar och liknande.
Det sistnämnda är inte en viktig faktor för att bestämma klass, precis som du säger behöver inte det ekonomiska kapitalet skilja sig åt mellan olika klasser. En högadlig person kan vara fattig men ändå överklass. Det är de andra formerna som bestämmer vilken klass man tillhör, speciellt det kulturella kapitalet.
Om man är medelklass eller arbetarklass enligt den definitionen så får det "stora" konsekvenser. Personer med medelklassbakgrund har fått lära sig att diskutera politik vid matbordet, bordsskick, sociala koder, ett visst språk och en mängd andra saker som gör att de lättare klarar sig igenom en högskoleutbildning. Personer med arbetarklassbakgrund avbryter sina högskolestudier oftare än personer med medelklassbakgrund. Tack vare sitt sociala kapital får medelklasspersoner ofta det lättare med bostad och jobb än arbetarklasspersoner som har färre kontakter (och då sällan några med höga positioner på företag eller fastighetsägare).
Visst finns klasser än idag, och själv tycker jag Bourdieus definitioner är vettiga. Men jag tror inte att det är så svårt att byta klass som han gör. Enligt honom och många klassforskare kan man byta på ytan, men en arbetarklassperson som blivit medelklass kommer ändå inte att känna sig hemma någonstans. Jag tror att det är möjligt att hitta en minsta gemensam nämnare och känna sig välkommen i alla sammanhang oavsett bakgrund.
Huvudet på spiken, bra skrivet!
SvaraRaderaInte så ofte man leser om Pierre Bourdieu på ökonomibloggar :-)
SvaraRaderaPierre Bourdieu själv gjorde en klassresa från landsbygd til intellektuell elit i Paris der han fikk sin utbildning och verkade på Frankriges elit skoler til sin död i 2002.
Dock har han i intervjuer at han inte kände at han passade inn, som en outsider, trots sin prominente posisjon so nutidens störste sociolog. Muligens er dette anledning til at han skrev "Homo Academicus" som er en studie av akademikere.