Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Bubbelbad


Eftersom jag fortsatt har lite svårt att förtränga diskussionen om boendets innersta väsen, så blev jag upprymd och krigisk när jag läste detta inlägg.

Enligt statistik ifrån artikeln 'Megabubblan' som omnämns, så är bopriserna de högsta nu på 360 år. Våra föräldrar kunde på 50-talet köpa sina bostäder till de lägsta priserna under de senaste 360 åren. Vilken flax!

Det så kallade inflationsjusterade Herengracht-indexet indikerar alltså att de som köpt sin bostad nyligen kommer att få se en värdeminskning på denna eftersom det är en 'tveklös' nedåttrend att vänta - under minst tio år, kanske mer.

De svenska hushållen är idag skyldiga ungefär 2 500 miljarder kronor - i huvudsak bolån. Artikelförfattaren Börje Lindström menar att dagens bopriser är en bubbla. Och att alla bubblor brister - förr eller senare.

Det låter ju inget kul, eller hur? Vem vet om det här är en framtida sanning att förhålla sig till? Men man måste ju bo någonstans.

Exakt vad framtiden bjuder på kan man ju bara sia om. Men grundinställningen hos mig är att:

  • Låna inte mer än du/ni klarar av minst 8 procents bolåneränta
  • dessutom - på en lön, även om ni är två.
  • Försäkra lånen med låneskydd - om en av er går bort.
  • Amortera. 
  • Låna inte upp mer för renoveringar, ny bil eller semesterresor. Spara till detta.
Ta det försiktigt därute!

Kommentarer

  1. Det er få familier som lever på en lön (inklusive eventuella amorteringar) och spara den andre, oberoende om man bor i hyresrätt eller villa. Dock er det så at för de flesta vil det vare rätt svårt endå.

    Det er mycket mindre risk med at hyra enn at köpa, med mindre man har mycket kapital som innsats så at man har låge månadskostnader. Får vår del så hyr vi en lägenhet då priset, för en tilsvarande lägenhet i storlek och område, er högt. Vi inveserar det vi sparar på at inte amortera och betala. Tilsvarende så investeras kontantinnsatsen.

    SvaraRadera
  2. Har själv efter en 8-årig "bostadskarriär" nått en lånenivå på 1,75 mkr. Visst har jag ett övervärde på lägenheten, men till vilken nytta? Hade gärna omvandlat till en hyresrätt om man fått chansen, än att som nu dribbla med miljonerna.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg