Rik efter förmåga

Det går inte att bygga upp en förmögenhet genom en vanlig lönekarriär. Så säger föreningen Skattebetalarna på DN debatt. Ett fåtal är rejält förmögna. För dem som inte ärvt pengar eller haft turen att vid rätt tillfälle köpa hus i en tillväxtregion, är vägen stängd. Hur surt låter inte det?

Skattebetalarna skyller det här till viss del på det svenska skattetrycket. Och visst är det intressant? I relativa termer är Sverige ett av de mest jämlika samhällena i den industrialiserade världen vad gäller inkomster, i konkurrens bara med Danmark. Gränsen för att kvala in i den tiondel som tjänar mest går vid 27.000 kronor efter skatt. Hela den breda medelklassen finns alltså inom ett väldigt ihoptryckt inkomstspann. Samtidigt så sticker Sverige ut som ett av de länder i världen med mest ojämn förmögenhetsfördelning.

Eftersom inkomsterna är så jämnt fördelade – särskilt efter skatt – kan nästan ingen ackumulera ett kapital genom arbete. Det finns inget samband mellan inkomst och förmögenhet, helt enkelt.

Skattebetalarna argumenterar för att skatterna på inkomst är höga och progressiviteten är högst i världen, den högsta marginaleffekten sätter dessutom in på en internationellt sett låg nivå. Därför, menar man, är den enda rimliga lösningen på detta att kraftigt sänka såväl det totala skattetrycket som progressiviteten i inkomstskattesystemet.

Så - vad tycker ni? Ska det inte gå att bli rik på att arbeta? Bör inte utbildning löna sig? Ska inte den som jobbar häcken av sig också få skörda frukten av sina strävanden?

Själv tycker jag att vi borde ha en låg, icke progressiv inkomstskatt. Hellre att vi då återinför förmögenhetsskatt, fastighetsskatt, gåvoskatt och arvsskatt - även om så bara symboliskt. Rimligen borde alla i Sverige ges möjligheten att vara sin egen lyckas smed. Det MÅSTE löna sig att sträva mot en ekonomiskt tryggare verklighet - vem kan argumentera mot det, oavsett politisk inriktning?