Att bo kostar

Soliga härliga januari är här. Det är en förhoppning, åtminstone, att det så ska förbli. Gnistrande snö och en stor gul sol på himmeln för att kompensera de långa mörka kvällarna.

Bostäder, bolån och investeringar. Några termer som vissa anser är som olja och vatten - omöjliga att blanda - medan andra ser det helt naturligt. Själv gjorde jag det enkelt för mig när jag påstod att köpa bostad inte är en investering. Per definition går alltid att diskutera.

Bloggaren Cornucopia skriver exempelvis mycket om bostadens icke-vara som investering och är också mycket tydlig i sin åsikt att den är en allena rådande sanning. Flute-tankar skriver mer om bostadsbubblans existens och vad som riskerar att ske. Och oavsett om man är benägen att hålla med dessa båda bloggare eller ej så är det mer fel att förkasta åsikterna direkt än att gör sin egen analys utifrån sin egen situation.

Personligen är jag anhängare av den skolan att ju mer säker någon är på sin sak desto större anledning finns det att ifrågasätta. Fundamentalister finns det överallt, inte enbart inom religionerna. Det kan vara golf, ridning eller schack också. Själv har jag också åsikter kring vad som kan anses vara en investering när det gäller bostäder. Och jag vädrar dem här.

Det poulära uttrycket 'att köpa bostad är livets största, enskilda investering' är i grunden felaktigt. Orsaken till det är att för de allra flesta är köpet ägnat till att inte enbart äga utan även att bo i. Att bo någonstans måste vi, liksom klä oss och äta. Därmed är sammankopplingen mellan grundläggande behov och 'investering' intima. Vad jag inte säger är att du inte kan tjäna pengar i slutänden på en bostad, det är full möjligt och många har gjort det. Vad jag säger är att en bostad för de allra flesta i slutänden kommer att ha varit en kostnad eller en ganska medioker investering.

Om jag generaliserar så lånar de allra flesta till sin bostad. Statistiken säger också att över tiden lånas det ytterligare för att 'investera' i bostaden så som nytt kök men också till kapitalvaror. Detta beteende grundar sig i en tilltro till att bostäder alltid stiger i marknadsvärde. Detta kan inte anses vara rationellt tänkande, sådana garantier finns inte. Tittar du på tillgänglig statistik på exempelvis Booli så ser du att prissänkningar blir allt vanligare och att bostäder ligger ute allt längre innan de säljs. I sig en varningsklocka anser jag.

Att bo i sin 'investering' innebär vissa konsekvenser. Det är inte bara att avyttra den med en knapptryckning, direkt. Att tvingas sälja ett boende på grund av exempelvis arbetslöshet kan innebära en familiär katastrof. Likväl sätter sig många i en dyr 'investering' och lånar upp alltefter. Vem av oss går till banken, lånar till månadens matinköp och sedan köper trisslotter för pengarna? Jag sätter ett likhetstecken mellan det och att låna upp på bostaden och sedan köpa en semesterresa, vilket inte är ovanligt.

En mäklare sa till mig en gång att läget är allt. Ett nytt kök går att fixa till. Eller lägga om taket. Men bostadens placering går inte att ändra på. Så är det definitivt. Att köpa bostad baserat på ett attraktivt läge har en större potential att kunna bli en god affär. Det tål att räknas på. En bostad på ett attraktivt läge kan om den köps vid rätt tillfälle i konjunkturen bli en god investering. Kan bli, dock, med facit i hand.

Om jag tittar på familjen Pennings situation så köpte vi vårt hus för ungefär 600 tusen kronor. Ett uppskattat marknadsvärde idag 15 år senare är 2 000 000 kronor. Detta ger runt 16% 'årlig avkastning' om jag inte räknar med underhållskostnader, räntekostnad och övriga kostnader. Låter väl hyfsat? Dilemmat är att när vi säljer och köper annan bostad har den stigit minst lika mycket - vinsten äts upp lite lagom osynligt. Det är inte lätt att räkna ut om man gör en bra affär eller inte, men sannolikheten är det senare.

Det diskuteras ju både om amorteringskrav på bolån och om att ta bort eller begränsa ränteavdraget som idag är 30%. Troligen är det politiskt självmord att helt ta bort ränteavdraget med en gång, men en minskning ligger i korten. Min åsikt är att alla lån ska amorteras, men hur planen ska utformas beror på många faktorer. När det gäller ränteavdragen så anser jag att de ska bort, de gynnar ingen mer än långivarna. Vad händer om de tas bort? Jo, det blir en självsanering och bostadspriserna sjunker med uppåt 30%. Höga bostadspriser har inget egenvärde så länge du lånar av banken. Hur ett borttagande av ränteavdragen ska göras får våra politiker fundera ut. Att det blir spännande råder inget tvivel om. Att staten ska subventionera upplåning är enligt mig absurt.

Slutligen, med tanke på hur mycket åsikter den finns i dessa frågor, sanningar och lögner, har jag inte haft ambitionen att övertyga någon med mitt inlägg. Var och en bör alltid kritiskt granska utifrån sin egen situation och förutsättningar. Ni är välkomna att kommentera och dra mina slutsatser i smutsen, om ni önskar. Det kommer inte förändra mina ståndpunkter som jag anser väl underbyggda. Så tjurig är jag.

Till syvende och sist handlar det om att människor inte ska hamna i onåd på grund av misstag gjorda kring boendet. För vissa är kanske bostaden i slutänden deras livs bästa investering? Men för de allra flesta kommer det att vara deras livs största kostnad.

Läs även andra bloggares åsikter om Bolån, Boränta, Investering, Kostnad,
intressant?