Utan någon som helst inspiration så har jag arbetat mina ålagda åtta timmar på jobbet. Inget tungt slit eller ansträngande fysiskt men fyrahundraåttio förflyktigade minuter sålda på arbetsmarknaden. En tredjedel av mitt dygn och för det får jag en lön i form av penningar, slantar som syns som några siffror på ett bankkontoutdrag. Diffusa och svåra att ta på och än besvärligare att värdera, hantera och hushålla med.
Det är ju ett dagsverke jag utför så som en feodal pålaga men med skillnaden att utväxlingen av det som jag åstadkommer i mitt arbete ska vara mer värt för arbetsgivaren än vad det blir för mig. Sådant är regelskicket och inget märkligt i det. Det finns inga hemligheter och det finns inget svårt att lära eller förstå - arbetar du åt andra så är du en av de som gör andra mer välbärgade än dig själv.
Och vad ska vi göra åt det? Alla är inte beskickade eller har intresset för att starta eget och anställa egna små jon till att bygga ett imperium. Jag är det inte, så min utväg är att värdesätta intäkterna lite mer än de som tjänar mer än jag. Och kan jag så vem kan inte?
Den så kallade 40-40-40-blåsningen är rolig, tycker jag. Den innebär att du gör någon annan rik genom att arbeta 40 timmar i veckan under 40 år och sedan försöker pensionera dig på 40 % av av det du en gång tjänade. Det går att skratta åt det men det finns en allvarligare underton - hur dum får man vara? Kanske vi måste jobba för att tjäna pengar men samtidigt kan vi kanske tjäna pengar även när vi inte jobbar?
Ett dagsverke för mig ger mig ett antal nettokronor. Hur värdesätter jag dessa? Jag är en manisk procenträknare då jag anser att just procenten ger svaren - inte beloppen. Så ett dagsverke för mig kostar mig 8 timmar och ger mig 100 % i löning. Om jag sedan väljer att äta lunch ute så dras raskt nästan 6 % bort. Så här ser sex procent ut.
En lunch som så lätt bara försvinner in i det självklara att man inte ens tänker på det är en rejäl bit av ett dagsverke. En latte på morgonen och en på eftermiddagen, en dagstidning, en läsk och en påse godis och vi är uppe i 13 %. Små infantila utgifter urholkar dina möjligheter till att själv bli rik. En tröst här och en liten unna där och du är dömd till att fortsätta att arbeta och sälja din stund på jorden.
Varje krona du tjänar är en liten potent arbetare. Och varje krona du slösar bort gör dig en sådan arbetare fattigare. Vi måste konsumera men vi väljer hur mycket och på vad.
Läs även andra bloggares åsikter om
Balans,
Ekonomiprat,
Framgång,
Inkomst,
Motivation,
Verktyg,
intressant?
Läs om tankar kring mina investeringar och aktier på min blogg hos
TradeVenue
Kloka och filosofiska tankar.
SvaraRadera40-40-40 blåsningen var verkligen en tankeväckare.
Jag är lite i samma situation.
Mitt jobb, som ger mig bra betalt, kräver inte 100% av min "intellektuella kapacitet".
Just därför kan jag använda lite av min tid och allmänna kunskap, erfarenhet och kompetens till att förbättra min egen privatekonomi i stället för att lägga 100% på arbetsgivarens ekonomi.
Jobbet får mer än väl 100% av vad som behövs, men det blir ändå lite (mycket?) över till mig. :-)
Besser
Tack, Besser. Dessvärre är jag lite för mycket i blåsningen ovan för att det ska kännas helt bekvämt. :)
RaderaHade en gång för länge sedan en okej ekonomi och sparade i fonder och aktier. Idag är mitt liv typ förstört pga ekonomin. Jag har läst din blogg då och då genom åren, speciellt då min ekonomi var bättre. Tänkte börja igen. Kanske för att få samma hopp och inspiration nu som då en gång i tiden. Har börjat blogga själv idag. Tyvärr ingen rolig läsning. Men som sagt jag hoppas få inspiration och kraft igen.
SvaraRaderaTack, jag läste ditt första inlägg och vill gärna följa dig. Och stötta om det kan vara till nytta. :)
Radera