Inget nytt under solen

Jag har ett uppdämt behov av att skriva lite men mitt jobb har tagit, och kommer att ta, mycket av min tid under juni månad. Allt för att få olika projekt och arbetsuppgifter i hamn före semestern.

Det är ungefär som vanligt. I tider som dessa sägs personal upp, vikariat avslutas och vakanser ersätts inte för att hålla i kostnaderna. Samtidigt ska ett mindre antal medarbetare göra sitt eget och mer jobb därtill av den enkla anledningen att 'headcount' inte har mycket med det verkliga arbetet att göra.

Utöver detta så kommer en önskan och förväntan på att företagets medarbetare ska skapa ett mervärde inför en kommande högkonjunktur genom att på olika sätt 'förbereda' för de goda tiderna. Projekt startas, utbildningsinsatser planeras och nya idéer frodas - utan att det finns resurser för att ta hand om det hela.

Detta är den ständiga dragkampen mellan kortsiktiga och långsiktiga finansiella intressen. Ett företag ska tjäna pengar. Varje dag. Eller åtminstone varje månad, annars blir ägarna nervösa, liksom styrelsen och så även banken. Och då blir VD nervös liksom ledningsgruppen.

All handlingsfrihet för ett börsnoterat företag ligger i att ständigt göra sina intressenter till freds - så ofta som möjligt.

I de tider det finns möjlighet att förbereda ett företag för en kommande högkonjunktur - då skäres det ned och skapas sparbeting. I de goda tider som sedan följer finns det sällan tid att ägna sig åt förberedelser, då är det snarare personalbrist. Det här är min empiriskt fastlagda åsikt - hur ser ni på denna problematik?