Lek och lär

Idag hittade jag minsann ett hus på nätet som jag vill ha. Rent spontant, så här innan jag sett det i verkligheten.

Det är en gammal villa, från 60-talet. Då byggdes det med mer kvalitet än idag, med bättre virke och med hantverkartraditionens stolthet. Huset är teglat och har fått ett nytt tak. Renoveringen tycks vara gjord med omsorg och kärlek. Nytt uppvärmningssystem med jordvärme. Och en prislapp som inte förskräcker alls.

Familjen Penning åker nog på visning i helgen, sedan får vi se. Men även med en viss budgivning tror jag att det är ett bra hus. Mina föräldrar bor i ett liknande och det är fint som aldrig förr.

Om jag jämför den här kåken med en annan nybyggd i närheten så konstaterar jag att det inte finns fräcka vinklar eller panoramafönster. Inte heller öppet i nock eller spektakulärt kök. Trendfaktorn är betydligt lägre.

Däremot så finns det garderober och förvaringsutrymmen, ett riktigt garage istället för carport och sju kvadratmeter förråd. Det finns en källare istället för torpargrund. Tegelväggar istället för putsade byggskivor på regelstomme. Det finns rejäl tomt med buskar och träd istället för en liten teg av leråker. Det finns distans till grannar och privatlivets helgd istället för öppen insyn överallt. Och det finns yta - nästan etthundra kvadratmeter mer - samt ett utgångspris som är nästan 30 procent lägre.

Jag hoppas att verkligheten är så vacker som annonsen. I så fall vill jag ha kåken. Till och med om budgivningen sticker iväg med 20 procent ligger prislappen rejält under 'hippa huset'. Och med dessa pengar kan vi bygga på sparandet och leva livet - samtidigt som vi trivs i vårt 'nya' hus.