Nej, inte heller denna gång blev det något nytt hus för familjen Penning. Budgivningen skenade iväg på tok för mycket och husets prislapp landade på nytt rekord i området. Vi skulle visserligen kunnat kasta in en slant till men livet är mer än fyra väggar och ett innertak att titta på. Pengarna och privatekonomin ska räcka till så mycket som ger mera i livet - resor, nöjen, upplevelser och annat som ger guldkanten.
Det är ett fantastiskt hus där allt är iordningställt mycket smakfullt och trevligt. Det fanns inget att beklaga sig över. Bara att flytta in och trivas.
Möjligen blev jag en aning betänksam kring att leva så som en barnfamilj i denna boning - saker och ting slits hårdare med fotboll och bandyspel inomhus. Men vi fann det så bra att vi tänjde på budgivningens gummiband hårdare än vad vi gjort tidigare.
Jag sörjer inte överdrivet mycket. Däremot åtgår det mycket energi i att dribbla med hundratusentals kronor i en auktion över SMS och telefon. Det är egentligen helt vansinnigt så lätt det är att börja räkna i räntekronor istället för lånebelopp. Och vid ett visst läge - när det står emellan en själv och en annan budgivare - riskerar man ytterligare att tappa rim, reson och respekt för pengar. Då 'glömmer' man lätt beloppet som är lagt som bud och tittar istället på hur mycket dyrare varje nytt bud gör kalaset, och det är så klart lättare att dupera sig med.
Huset steg med 22 procent under budgivningen. Kanske ett smart upplägg av mäklaren och säljaren även om jag inte tror det. Jag tror att de siktade på 10 procent upp. Jag vet av lagfarten att huset köptes för 63 procent av utgångsbudet för ett år sedan. Sedan har det renoverats upp till tipp topp för ett antal hundratusen kronor. Min uppfattning blir att utgångsbudet lades på ungefär 25 procent högre än inköpskostnad och renoveringskostnader. De gjorde i slutänden en femtioprocentig vinst. Jag måste gratulera till den fina avkastningen.
Nu återstår det att se hur prisutvecklingen och den beryktade bolånebubblan tar oss. Min euforiska känsla som blandades med skräckblandad förtjusning under budgivningen har lagt sig. Jag känner mig mer sansad men trött. Faktum är att vi ännu ett tag lever vidare i en relativt låg belåning med en ganska duktig amortering vilket aldrig kan vara en nackdel.
Nu så ska jag slå mig ned i soffan och titta på 'Maxed out' - filmen om överbelånade amerikaner - så som en stunds terapi.
Läs även andra bloggares åsikter om
Bolån,
Budgivning,
Pengar,
Ekonomi,
intressant?
hej.
SvaraRaderaja filmen "maxed out" den är bra,den kan man se hur många gånger som helst,jag har nog sett den 10talet gånger!
Om man vill muntra upp sig själv efter att ha förlorat en svettig och nervös budgivning kan man trösta sig med att motparten förmodligen fick betala mer än denne tänkt sig tack vare ens medverkan :)
SvaraRaderaOm man inte är den skadeglada typen skall man ändå känna stoltet att man inte bara följer med och bjuder emot hela tiden utan faktiskt har karaktär att hoppa av.
Tråkigt att det inte blev ett nytt hus. Bättre lycka nästa gång.
SvaraRaderaKattliv, den är karaktärsdanande. :)
SvaraRaderaTack Anonym och MalmöMicke. Jag förmodar att vårt problem är att vi räknar med ganska pessimistiska 'nyckeltal' i vår bolånekalkyl. Många gör nog inga sådana utan nöjer sig med bankens kalkyl, kanske?
HUR kan du ha reklam för AKELIUS?
SvaraRaderaoch ja de har 5% ränta på spar-MEN de har inte insättningsgaranti!!!!!!
Hej Anonym, det stämmer. Samtidigt så är Akelius ett välskött bolag som jag inte skäms för att göra reklam för. Hittar du däremot reklam här för SMS-lån så hör av dig. :)
SvaraRaderahej igen.
SvaraRaderahir kan du tycka att Akelius är ett välskött bolag när de inte har insättningsgaranti.
ett välskött bolag HAR insättningsgaranti som bevisar att de tar sitt ansvar!