Fattig som rik

Det är då inte alltid lätt att vara glad i pengar. Det tycks nämligen finnas en svårighet i att hejda sig när inkomsten blir allt högre. På något sätt så lyckas man skärma sig ifrån all form av etik eller moral. Nu senast så var det ordföranden för AMF pension - Bertil Willard - som hade svårt för att förstå varför hans avancerade skatteplanering kunde te sig illa med tanke på hans uppdrag. Denna halvfigur lyckades dessutom känna sig förnärmad över att hängas ut i pressen.

En annan tvivelaktig karaktär är Johan af Donner som ni kanske minns förskingrade pengar ur Röda Korsets kassa. Hans dom blev utmärkt hård med sina fem års fängelse. Visserligen har af Donner gjort avbön och bett om ursäkt men eftersom han följde upp detta med att överklaga domen så ter det sig mest som ett taktisk fint. Nej, denna Donner har jag inte något förbarmande med. Jag kan passa på att ge styrelseordföranden Bengt Westerberg en känga på samma gång - en girigbuk även han, även om han inte förstår det.

För det är just förmågan att förstå att alla sätt att tillskansa sig pengar inte är i sin ordning som tycks saknas, speciellt bland många som redan tjänar stort. För hur mycket pengar behöver man? När är det nog? Om man nu är rik - kanske man är både rik och 'fattig som rik'? För vid vilka belopp känner man tillfredsställelse? Når man aldrig en nivå som gör en nöjd? Och vilket moraliska pris är man beredd på att betala?

Ett antal amerikanska chefer har förstått att det är bättre för deras image att avstå vanlig lön och bonus och istället ta ut en dollar i lön. Intressant är också att flera av dessa företag där VD valt att inte ta ut någon lön är verkliga börsvinnare. Kanske något att fundera kring bland svenska chefer ochs styrelseledamöter?

Läs även andra bloggares åsikter om Rik, Fattig, Etik, Moral, Tillräckligt, intressant?