Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Känna sig hemma

Bj%C3%B6rn%20Ranelid%20om%20nya%20boken%20Tyst%20i%20klassen 

Det finns en svensk politisk feghet som tyvärr gett oss ett Sverige som blir allt mer segregerat, våldsamt och svårt att känna igen. Jag bor i Skåne och läser i princip dagligen i tidningen om alla tråkigheter som sker i Sveriges tredje stad - Malmö. Oförmågan att ta tag i det som krävs för att hjälpa samhällets utstötta, fattiga och hitkommande invandrare har varit prekärt ineffektivt, lamt och långsamt.

Jag lyssnade på nyhetsmorgon där Björn Ranelid berättar om sin nya bok 'Tyst i klassen' och där också Björn talar om sin sorg kring hur hans barndoms stad har förfallit genom åren. Svensk integrationspolitik är svag och fortsatt utan målsättningar och idéer. Att det är två saker som är överskuggande i vikt för att bli en del av det svenska samhället - språket och arbete - kan väl inte vara så förtvivlat svårt?

Det finns ett ordspråk som säger att 'vårt test som majoritet är vår tolerans och vårt test som minoritet är vårt mod'. Har den svenska majoritetens tolerans runnit ut nu? Och har våra invandrarminoriteters mod tagit samma väg? För våra politiker tycks få ha något förtroende för längre, oavsett vem du är.

Om jag hade kommit till Sverige idag hade jag lärt mig språket först. Och lagt mycket energi på det. Sedan hade jag försökt få ett jobb, vilket som helst. Och hade jag varit arbetsgivare så hade jag inte sorterat bort de ansökningar med främmande namn som inkommer - detta sker utan tvekan - utan givit dem en chans, en möjlighet och inte minst ett hopp. För hopplösa människor kan inte bli något annat än just hopplösa.

Främlingsfientliga krafter får allt mer stöd i Sverige för att de tar upp frågor som betyder något för svenskar. Detta är ett problem för jag tror att de allra flesta inte är rasister eller emot människor som söker sig till Sverige. Men det är fegheten att inte ta i frågorna som de etablerade partierna inte gör som skapar grogrunden.

Att läsa Sydsvenskan är en spegel av vårt samhälle idag. Hur ser det då ut imorgon?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , intressant?

Kommentarer

  1. Vi har ju politruker som anser det viktigaste inte är att göra det bästa för Sverige. De ser nu istället till det bästa för Bryssel och sina egna karriärer inom EU. Sverige är en minoritet i EU, så värre lär det blir. Jag själv med många kommer rösta på SD istället för borgarna nästa val. Det är tyvärr det enda som återstår.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja - inte är det vackert att se alla gånger, de som skor sig i Bryssel.

      Jag själv tror inte att SD har lösningarna men så som missnöjesparti gör de faktiskt ett jobb - set till att frågorna kommer upp på agendan. I en demokrati ska medborgarnas röst gälla och den eviga omrapningen om att SD är pest och kolera blir i längden tröttsamt. Fokusera på lösningar istället för passiv polemik.

      Radera
  2. Hej Per!
    Bra att det finns sådana som du,som vågar se sanningen.Det kommer att bli bättre i Sverige ,särsild i Malmö.SD har ingen chans.Tro mig jag har så mycket efrfarenhet. Till slut faller allt på plats.

    Sverige har för många invandrare och svenskar som är blandade med invandrare och som gör allt för just Sveriges bästa.
    Du har en jätte intressenat blogg och du är en fin människa,jag njuter att läsa dina rader.
    Ha det så bra du finna människan i Sverige, jag önskar dig allt väl!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack ska du ha för dina ord. :)

      Jag har genom åren lärt känna många invandrare, bland annat från Irak, Iran, Turkiet, Syrien.. Alla har de flytt ifrån förtryck och arbetat hårt för att lära sig språket. Och alla har de idag jobb och ett bra liv. Språket är nyckeln, guldägget, koden - eller vadhelst du vill kalla det.

      Radera
    2. Ja, jag tror också att det blir bättre. :)

      Radera
  3. Instämmer Per.

    Och eftersom jag själv varit invandrare (bodde under tiotalet år utomlands) så har jag väldigt svårt att förstå hur man ens kan överväga att inte lära sig språket i sitt nya land! Att kunna språket är a och o. Hur ska man annars kunna arbeta eller studera och lyckas komma någonvart i livet över huvud taget? Visst, alla invandrare har inte samma förutsättningar. En del är analfabeter och en del är svårt traumatiserade från krigsupplevelser i sina ursprungsländer. Något som bevisligen påverkar ens förmåga att tillgodogöra sig svenskaundervisning. Men de flesta borde kunna lära sig svenska!

    Som det är nu är det INTE BRA. Jag själv som upplever mig vara en tolerant människa stör mig alltmer på människor från andra länder. Jag stör mig när det hela tiden kommer tolkar till mitt arbete och det händer alltför ofta att patienten är inte med?!! Och tolken, som vi betalar dyra pengar för, talar oftast inte heller någon vidare svenska.. Bara kinesiska tolkar (i alla dialekter) verka kunna översätta över huvud taget enligt min erfarenhet. Sånt stör mig och många andra. Kostnaden för detta när vården blöder?? Men det är tabu att ta upp detta, det misstas för rasism eller främlingsfientlighet när man egentligen bara vill visa på systemfel. Det är väldigt synd, för som du säger kommer detta bara innebära att rasismen växer i Sverige. Och de invandrare som sköter sig och anpassat sig kommer orättvist bli drabbade.

    Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Sofia, tack för din kommentar. :)

      Systemfel - ja, eller rädslan för att stämplas som rasist, detta luggslitna ord som många inte vet vad det egentligen betyder. Men det var också lättare förr när Sverige hade arbetskraftsinvandring och alla fick ett jobb där de också fick sin introduktion till svenskan. Alla har inte lätt för att lära sig ett nytt språk, speciellt inte de äldre. Likväl behöver de svenskan för att inte isoleras. Det finns säkerligen många invandrade som lider av svår depression.

      Till syvende och sist - våra politiker måste tillse att svenskautbildningen blir så bra som det bara går. Lägg ned AF, exempelvis, och nyttja dessa pengar bättre.

      Radera
  4. Ja visst är invandringspolitiken ett fiasko, men vilket är ditt ställningstagande i frågan egentligen? Att den förda politiken är ett fiasko är alla överens, men vad är lösningen? Om lösningen säger du inget eller väldigt lite, alltså har du i praktiken inte sagt något som ingen annan sagt tusen gånger tidigare.

    Är problemet bara att vi "integrerar" fel och om vi hade "integrerat" rätt så hade det fungerat? Och i så fall, hur integrerar man rätt?

    Och hade du, handen på hjärtat, verkligen inte sorterat bort ansökningshandlingar med fel namn? Tillåt mig tvivla om du hade suttit i ett skarpt läge. I ett skarpt läge, där du inte kan utvärdera varenda sökande bland hundratals ansökningar, sannolikhetskalkylerar man vilket tyvärr är till nackdel för invandrare.

    Mitt förslag: Vi måste ta emot betydligt färre invandrare och de invandrare som tas emot ska i första hand komma från kulturellt närbesläktade länder. Detta borde vara ett helt okontroversiellt förslag eftersom det är en på alla sätt helt legitim ståndpunkt sprungen ur att utgångspunkten för den (folkvalda) politikens mål är att värna om de svenska (inte andra länders) medborgarnas väl och intressen.

    Just mängden och den typ av invandrare vi tar emot idag gör att det kvittar vilken politik vi för. Huvudproblemet är helt enkelt att invandrarna är för många till antalet och allt för ofta, om uttrycket tillåts (och utan vantolkningar), av "fel" sort.

    Så vad är ditt förslag?

    1) Integrera rätt (och i sådant fall hur?)
    2) Minska invandringen enligt ovan förslag
    3) Något annat? (vad och hur?)

    Som en parantes så ser jag att du skriver att svenskautbildningen ska bli bättre. Återigen, är det verkligen det som är huvudproblemet?

    Jag håller definitivt med Sd i deras problembeskrivning. Mycket kan sägas om Sd, men partiets problem är inte deras föreslagna politik, den är i många stycken utmärkt. Partiets problem är att hitta rätt företrädare för partiet. Partiet har en tendens att dra till sig rättshaverister och de med sunda värderingar som instämmer i deras politik vågar tyvärr inte ställa upp och jobba för partiet offentligt.

    Jag tycker att det är hemskt att det ska vara kontroversiellt att tillstå att Sd faktiskt har rätt i en hel del i vad som med den minsta gnutta intellektuell hederlighet skulle betecknas som en självklarhet. Det, om något, är ett bevis för landets alltmer sjuka tillstånd.

    Avslutningsvis, även jag bor i Malmö.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej du! Språket är ingen parantes, utan det helt avgörande - vilket är precis det jag skriver. Och ett jobb.

      Jag tycker att du låter både arg och frustrerad, hur kan det komma sig?

      Radera
  5. Ha, ha, helt rätt, visst är det så, arg och frustrerad. Din analys är helt riktig i det avseendet. :-). Men att jag är arg och frustrerad hör inte till sakfrågan. Och förresten, vilken normalbegåvad människa skulle inte blir arg, besviken och frustrerad på den misslyckade invandringspolitiken, speciellt när man lever mitt ibland den? En annan reaktion vore högst märklig och ologisk.

    Jag menar att folk drar sig för att tala klarspråk, så även du i dina inlägg. Även du är noga med att distansera dig från Sd, om än inte lika "starkt" som många andra. Det är tragiskt att man ska behöva göra ett sådant "statement" så fort man ska diskutera invandringspolitik, som om det vore prioritet nummer ett. Du behöver inte distansera dig från något. Du har rätt att tycka vad du tycker utan att du ska behöva sammankopplas med någon annan än dig själv.

    Med parantes så menade jag inte att det är oviktigt att lära sig språket. Tvärtom, och i det är vi helt överens. Alla är överens om detta, från höger till vänster. Dock är det som så att det läggs mycket resurser på att få invandrare att lära sig svenska redan idag. Problemet är att man kan inte tvinga folk att lära sig svenska och en del, om än ganska få, är inte intresserade heller.

    Jag håller inte med dig om att språk och jobb är helt avgörande om än mycket vikitgt, det är att förenkla problematiken vilken paradoxalt (paradoxalt är egentligen fel ord då det faktiskt inte är en paradox, men det låter klokt och roligt att använda det ordet;-)) nog inte är särskilt svår i grunden.

    Det finns även en hel del mer svårgreppade parametrar som identitet, värderingar och kultur att ta i beaktande för att man ska kunna skapa ett sammanhållet och fungerande samhälle. Eller annorlunda uttryckt, det går tyvärr inte att ta hit vilka människor som helst utan att det får negativa följder för de medborgare som redan bor i landet. Att tro någonting annat vore synnerligen naivt.

    Tyvärr så är den invandring vi har idag alldeles för stor för att vi i längden ska kunna upprätthålla dessa parametrar på en gemensam grund. Den är dessutom också för stor för att vi i längden ska kunna upprätthålla ett gemensamt språk. En del skulle säkert avfärda det påståendet som löjligt, men jag skulle vilja påstå att det till viss del är ett faktum redan idag, du kan klara dig ganska bra utan att kunna ett ord svenska i vissa delar av Malmö. Det är inte heller särskilt klokt att ha en stor invandring när vi har en stor arbetslöshet. Argumentet att det inte finns ett visst antal jobb och att vi behöver folk som kan jobba i framtiden är ihåligt. Vid varje given tidpunkt finns det ett visst antal jobb och hur många jobb det finns i framtiden är det ingen som vet. Antalet jobb i framtiden kan vara färre lika väl som de kan vara fler.

    Summa summarum, Sd har å min mening helt rätt i stora delar av sin problemformulering. Jag tycker det är tråkigt att folk inte kan förhålla sig på ett intellektuellt hederligt sätt till den problemformulering de ger.

    Och så hade det varit roligt att höra vad folk tycker egentligen, utan att de ska behöva tassa på tå. Jag misstänker att såväl du som den absoluta majoriteten av befolkningen, i synnerhet de välutbildade, drar sig något väldigt för att yttra sina verkliga åsikter i frågan. Det är synd, för jag misstänker att de flesta hade haft ett hyfsat intellektuellt hederligt förhållningssätt till det hela om de bara hade vågat. Rädsla kan göra att människan handlar synnerligen korkat och ologiskt. Den förda invandringspolitiken är väl nästan det yttersta beviset för detta.

    Nu måste jag gå och lägga mig. Och förresten, lycka till med investeringarna :-) Det är bättre att koncentrera sig på dom, då blir man mindre arg och frustrerad, mina går åtminstone bra, eftersom de sker på en logisk grund ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej och tack igen. Dessvärre hinner jag inte läsa och begrunda din kommentar just nu - ska göra det lite senare - men jag vill publicera den så att den finns att läsa för andra. :)

      Radera
    2. Jag köper det faktum att dagens invandring är för stor i förhållande till den förmåga vi har att ta emot dem - och bland vissa individer (grupper, kanske?) en ovilja att lära sig språket, följa demokratiska principer, svenska sedvänjor, kultur, samhällsprinciper eller något annat. Själv är jag för en uppgradering av det svenska medborgarskapet, som diskuteras just nu.

      Radera
  6. Jag håller med anonym om att invandringen måste begränsas. Något drastiskt måste göras eftersom den skapat enorma problem i Sverige.

    Men det är samtidigt viktigt att komma ihåg varför invandrare kommer hit. Själv tror jag de som utnyttjar systemet är i minoritet och jag tror att vi faktiskt hjälper många människor som är i nöd och det är så jag vill att det ska vara. Jag vill att folk som befinner sig i krig, förföljelser etc etc ska ha kunna komma hit, jag vill att vi ska hjälpa människor då vi har möjligheten. Om man har denna åsikt är det svårt att ha ett system där man väljer invandrare av "rätt sort". Det kanske är "fel sort" som behöver vår hjälp?

    Samtidigt så vägrar jag blunda för de problem som invandringen skapat. Hur mycket jag än vill hjälpa så känns det inte som det blir bra om vi fortsätter ta emot så många invandrare. De måste, TYVÄRR, bli mycket färre enligt min åsikt. Och de som tydligt visar att de inte vill anpassa sig till vårt samhälle är ett stort problem. Jag tycker t ex att man ska kunna utvisa brottslingar i högre utsträckning. Jag tycker också, som jag skrev ovan, att man måste lära sig språket och integreras i det svenska samhället. Men visst är det oerhört komplexa frågor.. Kanske krävs det lite tough love trots allt. Som med mitt personliga dilemma med tolkarna. Kanske ska det krävas en jävla massa innan du får anlita en tolk för att gå till doktorn? Du måste ha papper på att du verkligen är analfabet eller har en hjärnskada eller någon svår sjukdom så att du har ett giltigt skäl till att du inte talar svenska efter flera år i landet och måste anlita en dyr tolk?

    Jag ser att du, anonym, bor i Malmö. Jag tror det säkert är så att vi som har erfarenhet av att bo i områden där det finns väldigt mycket invandrare har en mer realistisk syn på problemen. Det är svårt för den som sitter i ett "svenskt" villaområde, där man är långt ifrån det som rapporteras om i media, att se problemen. Själv är jag uppvuxen i ett miljonprogramsområde. Visst, jag vill inte bo där längre men även om jag ville så skulle det inte funka för det bor BARA invandrare där. Jag blir i stort sett uttittad på bussen om jag åker dit. För tio år sedan var det inga problem att åka dit. Nu upplever jag det som rätt obehagligt att vara där. Om tio år? Ja, då törs jag förmodligen inte åka dit. Det är en hemsk känsla.. det var ju ändå mitt barndomshem! Jag har vänner som själva försökt stanna, de har bildat familj och bott kvar. Men när barnen kommer i skolåldern och ingen av barnets klasskamrater pratar svenska.. ja då är det såklart en omöjlighet att bo kvar. Och igen.. dessa tolkar. Det är inga föräldrar på föräldramötena, bara tolkar. Få pratar svenska, arbetslösheten i området är löjligt hög, brottsstatistiken ska vi inte prata om. Det finns fyra skolor i området men de få svenskar som bor kvar skickar sina barn till skolor som ligger i andra stadsdelar. Det säger sig självt att detta är ett fullständigt misslyckande.

    Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det ett misslyckande. Nu är det hög tid att göra något åt problemen med segration, utanförskap, språkbrister med mera.
      Tack, Sofia, för att du delar dina erfarenheter.

      Radera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg