Spara utan förlust

Jag gnuggar händerna i förtjusning, nu när resultatet av bilbytet blir allt tydligare. Pluttvagnen drar bevisligen en och en halv liter mindre - minst - per etthundra kilometer jämfört med gamla Volvobettan. Bara till och från jobbet är det nästan fyra lakan som sparas in. Ovanpå detta kan jag räkna till billigare service, däck, försäkring och fordonsskatt. Jag älskar sådana sätt att spara - sparande utan inskränkningar. Även nu tar jag mig från A till B så syftet är uppfyllt.

Det är ju denna typ av sparande som gör tillvaron roligare. Det är en egenpåfunnen löneväxling. Ett självförhandlat lönepåslag. Mindre kostnader på kontot 'Måste' och fler kronor på kontot 'Vill'. Det kan omsättas i det jag kallar 'utväxling per krona', det vill säga hur mycket en slant kan göras värd genom att vårda den väl. Att undvika och jobba med kostnader som egentligen inte betyder något för dig. Några utmärkta exempel på det kan vara veckotidningen som aldrig läses, pimpade fälgar på familjebilen och, inte minst,  parkeringsböter.

Det är lättare för mig än för vissa andra, förmodar jag, då jag helt saknar behov av att imponera eller att annonsera status. Att köra en bil som visar att här kör någon som har dåligt omdöme kring pengar är inget för mig. Mycket hellre är jag då en 'underdog' med en bil lämpad för en pensionär med hatt och garanterat god balans i finanserna. Om fallet är sådant att du anser att en fräsig bil är rätt utväxling för ditt kapital så har du din fulla rätt, ingen annan kan tala om för dig hur dina pengar ska fördelas. Beror däremot behovet av kärran på önskan om beundran, status, uppskattning eller - ve och fasa för den slitna termen - respekt, då tycker jag att du cyklar på fel ställe.

Ett annat mindre bra sätt att använda sina pengar på är för att trösta sig. Att unna sig något för att det är synd om en. Att köpa nytt för att man är värd det. Det beteendet är inget bra alls eftersom egenvärde och konsumtion är olja och vatten. Likväl är själen beskaffad så att kortsiktiga belöningar prioriteras före långsiktiga så en välfylld garderob är sällan kompis med en gedigen aktieportfölj.

Frågan man bör ställa sig när köptarmen mullrar är 'behöver jag verkligen den här?' och innan något beslut tas gå hem och sova på saken. Det har sparat mig mycket pengar och ångest. Det är en karaktärsfråga då det handlar om att bestämma sig. Att nu ska jag sluta röka, att nu ska jag börja motionera - och nu ska jag sluta shoppa loss! Vårt avlånga land är förresten en oas av gratisnöjen, inte alla förunnat.

Läs även andra bloggares åsikter om Spara, Konsumera, Pengar, intressant?