Peace for our time?

Det är fem år sedan Lehman Brothers gick under och de globala finansmarknaderna kollapsade. En katastrof för många miljoner människor världen över blev följden i efterdyningarna. Vad har vi lärt oss av detta? Eller rättare sagt - vad har finansbranschen lärt sig? Ja, det är i sig en intressant fråga.

Finanshusen har börjat vädra ny morgonluft och vinsterna är tillbaka - och med dessa följer nu nya löften om bonusprogram och pyttipanna. Även kända statliga bolag har generösa bonusprogram utan några större skrupler vilket sticker i ögonen, åtminstone på mig. Finansbranschen har världens kortaste minne och minsta samvete i kombination, även om vissa tama åtgärder gärna lyfts fram. Trots att den verkliga kopplingen är obefintlig, så ser jag ett regeringsskifte framför mig eftersom en haltande sjukvård, usel skola och fortsatt hög arbetslöshet ställs mot sänkta löneskatter, mer i lönekuvertet för höginkomsttagare och en tondöv finansmarknad. Olyckligt, tycker jag, men jag kan inte se någon annan regeringsbildning än en haltande socialdemokrati med stöd av miljöpartiet och Europas minst reformerade kommunistparti.

Frankrikes finansminister Christine Lagarde sa för ett par år sedan att om Lehman Brothers varit 'Lehman Sisters' så hade den finansiella kollapsen aldrig inträffat. Det är ett känt faktum att män är mer riskbenägna än kvinnor och branschen är tungt överviktad på testosteron. Tyvärr så verkar inte denna lägre riskbenägenhet 'följa med' kvinnor upp till styrelseledamot- eller VD-poster i finansbranschen så problemet verkar vara mer miljöbetingat än könsrelaterat - en högre riskbenägenhet och en kortsiktighet i besluten. Rörliga ersättningar, belöningar på kortsiktiga prestationer typ ett eller två år skapar en tråkig framtid för oss alla på sikt. För inte kan väl en ny krasch hände fler gånger? Peace for our time?

Svensk finanssektor är för stor, det är de flesta överens om. Vi har också de högsta ersättningarna i denna bransch som egentligen inte producerar något, utan mer är 'en olja för att smörja motorn', så som finansmarknadsminister Peter Norman beskriver den. Den dagen då en sjuksköterska tjänar mer än en aktiemäklare ser jag fram emot, om den ens kommer.

Jag efterlyser fler kvinnor i finansbranschen och färre män, det är jag övertygad om skulle förbättra en hel del i riskhänseende. Jag efterlyser andra ersättningssystem än kortsiktiga bonusar - både för sin egen skull och alla vi andras. Och jag efterlyser att finansbranchen blir lite mer folklig och mindre elitistisk. Kanske vi har sett en början på det nu?

Läs även andra bloggares åsikter om Etik i ekonomi, Privatekonomi, intressant?