Så ett frö av tvivel

En klok pappa sa en gång till sin son att pojkens viktigaste uppgift som människa var att ha ett öppet sinne för alla skeenden. På så sätt skulle han förvärva sig förmågan att lära sig mer än vad han faktiskt förstod.

Läs gärna stycket ovan igen om du fann det förvirrande. Det gjorde det för mig första gången jag hörde dessa meningar. Idag finner jag det vackert, oerhört klokt och dessutom vidsynt. Att förstå eller veta saker är inte detsamma som kunnande eller erfarenhet även om vi gärna vill sätta likhetstecken mellan dem. Att ha insikt är inte detsamma som förmåga och bildning inte detsamma som kännedom. Vi behöver dock båda sidor för att bli kompletta så som människor.

Det finns så mycket att lära och erfara i livet och jag tror helt säkert att vi aldrig blir slutligt, fulländat visa. Jag tycker det är så intressant att lyssna till människor, både äldre och yngre, som genom mycket eftertanke och hunger efter upplevelser har kloka slutsatser att dela med sig av. För vishet har inte mycket med ålder att göra - en hel del människor vandrar ganska planlöst genom livet utan att varken se sig åt höger eller vänster. Och dessa människor är också vanligtvis de som har väldigt starka åsikter och principer kring hur rätt världsbild ska vara. Därför är det heller inte de som kommer att förändra världen till det bättre.

Jag kan möta små barn som jag kan känna övertygelse kring kommer att mana fram stordåd i mänsklighetens namn. Och jag har mött många, många vuxna som aldrig någonsin kommer att spela någon som helst väsentlig roll i något sammanhang - även om deras självbild säger dem motsatsen.

Jag möter dem sällan, men när så väl sker blir jag fascinerad och oerhört glad - de tillfällen när jag träffar människor som är genuint intresserad av vad du har att säga, lyssnar utan att avbryta, är mer benägna att begrunda än att bekräfta och ser DIG istället för att spegla sig själva i dig. Ja, de människorna är sällsynta men samtidigt de som ger mig hopp om mänskligheten. Av dem har jag mycket mer att lära och jag tröttnar aldrig på deras sällskap.

Om du ser dig kring och har tanken med dig att det finns människor som älskar att stå för sanningen och inte för tvivlet - då kommer du att upptäcka att de är många, så sorgligt många. Själv tillhör jag tvivlarnas falang då jag inte är säker på något alls. Sanningssägare och sanningsägare göre sig icke besvär för de är ointressanta, förutsägbara och ibland även farliga. En som tvivlar, däremot, kan jag alltid känna förtroende för då denna person saknar en dold agenda.

Vill du vara en människa som inger förtroende? Tvivla då på att du har förmågan.

Läs även andra bloggares åsikter om Balans, Det som är livet, Förmåga, Livet, Motivation, Välmående, intressant?