Inte så

En härlig barndom. Villaidyll med söta små radhus där vi barn sprang mellan varandras hem och gick in och ut hos varandra lite hursomhelst. Underbara sommardagar med sol, bad och lek, alla vi vänner tillsammans. Harmoni och lycka, inga bekymmer utan bara ett enkelt liv. Tyvärr var det inte mitt. Nej, så var inte min uppväxt och jag kan ibland längta efter att den såg ut så, en gång för länge sedan. Nej, det var inte så..

Min barndom har inte mycket med lycka att göra. Det är fortfarande svårt att tänka på den och när jag väl besvärar mig med att göra det slutar oftast resonemanget med en enda tanke - var det något fel på mig? Svaret på den frågan har jag inte då den ibland förföljer mig även i vuxen ålder. Att alla våra erfarenheter genom livet påverkar och färgar oss, det är ingen lögn. Vi reagerar - och agerar - på de olika intryck som sköljer över oss varje dag, baserat på en lycklig eller förlorad barndom. Att inte ha makten över de reaktionerna är dessvärre att inte heller ha sitt eget öde i sina händer. Därför måste jag, vare sig jag orkar eller ej, ta makten varje dag över mitt livs historia.

Att önska att färden en gång började annorlunda och att resan sedan skulle tagit andra vägar, det är fruktlöst och meningslöst, det vet jag. Men likt en ängel och en djävul på höger och vänster axel kan en bra eller dålig tanke bestämma färdriktningen denna dag - och nästa. Och nästa.

Som litet barn är du utlämnad. Du har ingen beslutsrätt över ditt eget liv och inte heller förmågan. Ditt självförtroende, din självkänsla och ditt 'jag' är i huvudsak i händerna på din familj och de vuxna och barnen i skolan. Du drejas likt en lerklump till något vackert eller något helt misslyckat och värdelöst. Hur din tur och lycka har sett ut i begynnelsen av ditt liv blir, vare sig du vill eller ej, en spegel som du ständigt och jämnt tittar i, refererar till och jämför med. Tryggheten du har idag, eller den du saknar, beror av den färd du leddes in på en gång.

Inget gör mig mer ont än när barn far illa. Någon som mobbas eller väljs sist i fotbollslaget. En elak kommentar från en 'klasskamrat' eller ett nedlåtande förebrående från en förälder. När min son säger att han  inte kan eller förmår. När min dotter fäller tårar över att inte räcka till i skolarbetet. Nyheterna tär på mig - barnsoldater, svält och krig. För mig är och förblir sådant ett öppet, varigt sår som jag vet aldrig kommer att läkas. Barn är utlämnade till andras godtycke. Det är för jävligt.

Det blev inte så för mig. Inte så som jag idag önskar att det skulle varit.

Läs även andra bloggares åsikter om Det som är livet, Empati, Mänsklighet, Upplevelse, Välmående, intressant?