Pers julbrev

När jag var liten så fanns det något som hette 'Mors julbrev' som var ett pysselpaket med pappersänglar, julgransprydnader och bonader - allt i kartong. Det var lite mysigt att sitta och pyssla med innehållet dagarna före jul i väntan på tomten.

Mitt eget första julbrev, som kanske också blir det sista, innehåller något mer bitterljuvt och är i sig en papperstiger. För vissa kommer 'Pers julbrev' te sig hotfullt och galet och andra kommer att sucka och rycka på axlarna. Ytterligare några har redan förstått innehållet och håller med. Och kanske, kanske några av er får ett Liljeholmens vaxljus att flämta till och lysa klart i era sinnen.

Människors strävan att få det bättre är något som finns i vår natur. En gång i tiden innehöll denna strävan mat att äta, att värma sig och att skydda sig mot rovdjur. Idag är vår jakt mer inriktad på välstånd och status, vi har sedan länge lagt många behov bakom oss då de numera ses mer eller mindre som självklara. Vi svenskar ska glädja oss åt vårt välstånd och åt att vi lever i en demokrati. Hur länge detta varar är däremot upp till oss själva. 

Ett demokratiskt samhälle, där vi alla har rätt och möjlighet att påverka, är en rar växt. En av förutsättningarna för detta samhälle är att det i tillräcklig grad är jämlikt. En fungerande demokrati måste erbjuda alla sina medborgare ungefärliga likartade förutsättningar för att kunna göra egna val i sina liv. En känsla av vanmakt, uppgivenhet och stängda dörrar gynnar kriminalitet och utanförskap. 

Vi som lever ganska välmående liv, som sparar pengar varje månad och drömmer om en förmögenhet på kontot har, liksom alla, ett ansvar i att vår demokrati blir mer jämlik. Det finns inga vi och dom, så som vissa vill hävda, utan bara vi. I höst så är det riksdagsval. Du kan välja att rösta höger, vänster eller mittemellan - så länge du ställer dig frågan: vilket parti tycker jag arbetar mest mot ett jämlikare samhälle - och inte vilket parti som är bäst för mig personligen och min plånbok. För det finns ett egenintresse även i det här - om du tänker efter.

Ett samhälle med växande klyftor skapar bara våld, brinnande bilar, 'closed communities' och polisbrutalitet. Att vissa människor lever under existensminimum medan andra tjänar in mångmiljonbelopp är inte av gagn för någon - om vi inte i förlängningen vill återgå till de stora samhällsklyftornas tid, den tid som ledde till revolutioner runt om i Europa. 

Europa är inne i en farlig tid. Allt mer protektionism, patriotism och bruna strömningar skönjas. Senast det såg ut så här i vår världsdel var årtiondena före första världskriget. Vi behöver ett öppnare Europa, inte ett mer slutet. Jag älskar vår svenska demokrati och tar den inte för självklar. Det borde ingen göra. Var tacksam för den och värna den. Alla är vi en del av den och den är i ständig förändring, liksom allt annat. Det finns inget att längta tillbaka till - för inget blir ändå som det en gång var. Framåt är den enda vägen. Och den kan vi bara vandra tillsammans. 

En God Jul och ett Gott Nytt År till Er alla!

Läs även andra bloggares åsikter om Det som är livet, Inspiration, Välmående, intressant?