Despot

Jag är allvarligt oroad över utvecklingen i Ukraina och Putins otäcka ambitioner kring Rysslands närområde. Ja, vem är egentligen inte oroad alls över strömningar i Europa både från nazister och extremvänster? Det kalla kriget var en högst närvarande realitet när jag växte upp och min känsla är att mycket, väldigt mycket rör sig i en helt fel riktning. Ingen visste då hur nära ett totalt kärnvapenkrig vi var vid flera tillfällen. Jag lekte obekymrat i sandlådan men allt eftersom jag växte upp insåg jag mer och mer att vår värld var en farlig plats. Kollapsen i öst och med de nedrustningsavtal som följde tycktes vi äntligen kunna se fram emot en bättre och ljusare värld. Mänskligheten tycks vara dömd till att upprepa sina misstag om och om igen?

Det vänder sig i magen på mig när girighet med total avsaknad av etik spekulerar kring när det är lämpligt att investera i Ryssland. Att ständigt ha pengar för ögonen och totalt glömma bort de bakomliggande orsakerna är att visa djup okunnighet och medioker empati. Inte ska det investeras en krona till stöd för denna ryska regim så länge läget är det rådande. Det kortsiktiga tankesättet och vurmandet för den egna plånboken före solidaritet med ett folk som söker sig i en demokratisk riktning ger en riktigt dålig smak i munnen. Jag förstår att det finns ett stort intresse för att investera men glöm inte bort att världen blir vad vi gör den till.

Putin är en farlig man. Det är en person som gett uttryck för stor besvikelse över att Rysslands forna 'storhet' såldes ut under Gorbatjov och Jeltsin och den världsbilden kan bara en människa med stora brister i sin demokratisyn ha. Djupt oroande är också det faktum att svensk försvarsförmåga är undermålig. Vår försvarsminister är ett yrvaket statsråd som dessutom brister i sitt uppdrag. Redan när det bestämdes att vårt värnpliktsförsvar skulle nedmonteras kände jag en begynnande oro och jag har följt åratal av nedmontering med rynkad panna. Endast trettio mil från den svenska gränsen återupprustar Ryssland nu en helikopterbas och besätter den med tretusen soldater.

Att gå runt här hemma i trygga Sverige och tro att allt är som det var och förblir som det är - det är att leva med en falsk verklighetsuppfattning. Solidaritet med demokratiska krafter och mothugg mot de odemokratiska är en skyldighet, anser jag. En skyldighet, om inte annat, för de som en gång byggde vår demokrati med blod och död som insats. Och en skyldighet att stötta de som önskar demokrati och medbestämmande i sina länder var helst de nu finns. Hur mycket är vi beredda på att offra ekonomiskt för att leda oss in i en vackrare värld? Eller är sommarstuga, solsemester och en ny bil på infarten det som ligger oss närmst?

Albert Einstein lär en gång ha uttryckt att 'jag vet inte med vilka vapen det tredje världskriget kommer att utkämpas, men det fjärde världskriget kommer att utkämpas med käppar och stenar'.

Läs även andra bloggares åsikter om Vardag, Mänsklighet, Medkänsla, Frihet, Ansvar, intressant?