I Samråd

Bloggerskan Blondin-Bella drog paralleller mellan otrohet och fifflande med en gemensam privatekonomi. Jag ser inte riktigt denna men visst är det ett bekymmer i en familj där man inte är överens om hur de gemensamma finanserna ska hanteras. Det som i början endast är ett rosenrött skimmer blir med tiden mera vardag och med de saker som hör därtill. Pengar är och har alltid varit en källa till konflikt och många förhållanden har säkerligen gått i bitar av den anledningen.

En kan ju visa sig vara en Spara och den andre en Slösa. En gnet och en shopaholic. En sparsam och en slösaktig. Den kan vara ett försök till att blanda olja och vatten om det inte finns vilja till kompromiss. Det handlar helt enkelt om att göra överenskommelser i privatekonomin.

Jag läste om en man som bodde med en kvinna som vid ett tillfälle ville köpa en soffgrupp på avbetalning trots att de redan hade en som var helt ok. Det var början till slutet för det paret då han inte orkade med detta shoppande för pengar som de inte hade. Sedan träffade han en annan kvinna som var annorlunda, paret har idag betalt av villalånet och investerar i både fonder och aktier och har inte sådana ekonomiska problem att de lånar till exempelvis möbler. Enligt mannen så litar de på varandra ekonomiskt och detta ger lugn och ro.

Jag och fru Penning är olika så som människor och så även när det gäller pengar. Man skulle kanske kunna tro att jag är den som är bäst på att hantera slantar med mitt intresse för privatekonomi och finanser. Så är det dock inte, jag älskar att handla och shoppa och ser det som en stor svaghet som måste hanteras ofta och eftertänksamt. Fru Penning handlar sällan och om hon gör det oftast på rea och på nedsatta priser. Jag gillar att lyxa till det medan frugan sällan anser det vara värt priset. Jag köper klockor, gadgets och prylar medan frun har egna pengar över i överflöd.

Ja, vi har alltid haft egna nöjeskonton och vi tycker att det fungerar fantastiskt bra - ingen av oss har synpunkter på vad den andre använder sina lekpengar till. Jag hör ibland att en del par har helt gemensam ekonomi med enbart gemensamma pengar och tycker det är bra. Samtidigt hör jag också ibland att dessa par argumenterar kring olika inköp. Det rimmar lite konstigt i mina öron - antingen fungerar det alltid eller så finns det utrymme för förbättringar. Egenpengar är smärtfritt och enkelt.

Det kan sluta illa om man inte kan hantera en gemensam privatekonomi. Alla förhållanden klarar inte av det, det är fakta. Kanske förmåga att hantera pengar är ett viktigare attribut än många andra?

Läs även andra bloggares åsikter om Privatekonomi, Balans, Ansvar, intressant?