Över tid och rum

Det är återigen en tid av mycket att göra på jobbet. Det går lite i vågor men just nu är det bortom vardag och jag jobbar både kväll och helg. Så kan det vara för många av oss och det slutliga utfallet av det är att mindre tid blir över till partner, familj, barn och vänner - men även en rik fritid. Jag tillhör åtminstone den kategorin av människor där mitt jobb är mer en födokrok än ett roligt tidsfördriv.

Jag har övertidsersättning, har aldrig funderat på att vilja förhandla bort den. Möjligen är jag stel i min uppfattning att jag vill ha betalt för den tid jag säljer och inte tillåta luddighet i den tolkningen. Att inte ha rätt till övertidsersättning behöver inte vara ett problem - men kan vara eller bli det. Och på mitt jobb skulle jag kunna lägga betydligt mer tid än timmarna enligt avtal då det finns en oas av uppgifter att ösa ur. För mig skulle bortförhandlad övertid kunna bli en källa till utmattningssyndrom.

Jag har jobbat kväll och helg denna veckan. Suttit ensam på mitt kontor i en tyst stadsdel som bara är vid liv mellan åtta och fem. Alla caféer och restauranger är stängda av den anledningen. Det har ösregnat utanför fönstret och det har tett sig märkligt att vara så utanför. Knappat på datorn och gjort mitt jobb men utan sammanhang.

Övertidstimmen kan bytas mot en och en halv timme eller två timmar beroende på när den utförts. Det är en sjysst deal, tycker jag. Det gäller dock att kunna hitta utrymme för att ta ut den där extra ledigheten. Det är därför vanligt att jag tar ut tiden i pengar och det av två skäl - pengar är bra att ha och övertid är bra betalt och jag får 87 % respektive 144 % mer betalt under kväll och helg. Det andra skälet är att en övertidskostnad är en tydlig markör i min arbetsgivares lönestatistik, helt enkelt att återkommande övertidsuttag kanske borde rendera i en eller fler rekryteringar? Det finns ingen anledning alls att vissa delar av vår befolkning ska jobba mycket medan andra inte ens får chansen.

Jag ser mig som en lojal medarbetare som anstränger mig för att min arbetsgivare ska få valuta för den tid som köps av mig. Det finns så mycket dödtid i arbetslivet där det hängs på spaden eller surfas på aftonblad. Att sitta av tid, hur galet är inte det? Tid är den resurs vi alla har en mycket ändlig räcka timmar av och varför bara slösa med den som om den var intet värd?

Det är också en av huvudanledningarna till att jag önskar mig ett arbete som har fler dimensioner än av idag. Innehåll av samhällsnytta och där människovärden är viktigare än lönsamhetsmål och aktieutdelning. Om jag nu ska arbeta för min och min familjs försörjning vore det en guldkant om jag dessutom fann dess innehåll mer värt än idag. Men jag kanske begär för mycket?

Sökandet får fortsätta och under tiden betalar jag med min ändliga tid för att tjäna pengar, pengar som därför är mycket värda, pengar som jag därför är rädd om.

Läs även andra bloggares åsikter om Arbete, Ansvar, Familj, Inkomst, Ledighet, Lön, intressant?