Skeenden
Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak...
Det ser ut att gå undan när det gäller år till break-even. Kul! Måste vara en skön känsla.
SvaraRaderaÖnskar dig lycka till 2015.
Mvh DF
Tack, jag har lite blodvittring. :)
RaderaEn fundering: hur ser du på dethär med att amortera kontra köpa aktier/fonder? Ett av dina mål är ju att nå break-even, som jag uppfattar dig som att ha lika mycket lån som pengar-på-banken. Utan att ta hänsyn till risk kan man ju nå det genom att låna hysteriska mängder kapital och sätta dem i arbete. Psykologiskt är det nog inte så kul däremot. De flesta väljer ofta en mellanväg, där de sparar OCH amorterar samtidigt - förmodligen tar det lång tid, men når relativt säkert målet. Räntorna är låga = billigt att låna, men de kan gå upp. Går räntan upp, kan det 'drabba' aktiemarknaden, vilket då sänker värdet på fonder o dyl.
SvaraRaderaI teorin skulle vi kunna sluta att amortera och istället investera dessa pengar. Jag tror att det är lite sent i börscykeln att göra så med tanke på risk.
Radera