En rikare jul

Julen har varit dyr. Kanske för dyr för vissa familjer. Nu plockas stakar och pynt undan i sina lådor, förpassas till vindar och källarförråd - men efterdyningarna har inte lagt sig. Julmånaden har tagit en för stor bit av intjänade slantar och för januari kan det bli problem med att klara av alla av de normala utgifterna. Ja, detta är julens baksida och konsumtionshetsen.

Tidningarna är nu fulla med råd och tips för hur vi ska hantera årets fattigaste månad. Ta med matlåda, byt elleverantör, säg upp prenumerationer. Bla, bla och blaha. De här lösnummersfriande tipsen är till för oss som har det hyfsat torrt om fötterna - men för många andra spelar det ingen roll alls. Vi som har råd med tidning, utelunch och villa tillhör inte den utsatta gruppen.

För vad är tipsen värda om du idag inte har råd med en köpkaffe, inte äter lunch ute för att det inte finns pengar till det eller om du redan dragit åt svångremmen allt vad tyget håller? Vad spelar det för roll om du inte har något att dra in på? Saknar man marginaler i sin privatekonomi kan inga råd i världen lösa ekvationen åt dig.

För det finns de som firade jul utan julklappar till sina barn och utan någon speciell julmat. Det finns de föräldrar som med dåligt samvete inte ens kunde vara tillsammans med sina barn på julafton för att de behövde jobba för att kunna betala hyran. Och med det ångest när man inte kan ge sin familj något annorlunda än det vanliga.

Vi andra har levt lite väl lyxigt och får hålla igen lite en eller ett par månader. Sedan är det business as usual. Och sedan kommer julen igen med mer mat, klappar och galen överkonsumtion. Är det kanske dags att vända blad, strunta i julen eftersom vi ändå bara firar Mammon och skapa en ny högtid där vi ger till de som saknar, likt Karl-Bertil Jonsson, eftersom vi kan. En solidaritetshögtid där alla kan känna sig delaktiga, behövda och innefattade?

Läs även andra bloggares åsikter om Ansvar, Det som är livet, Fattigdom, Konsumtion, Medkänsla, intressant?