Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Vi och de


Lättförvirrad är jag, det tillstår jag. Jag läser ekonominyheterna som fan läser bibeln. Först så läser jag att vi sparar mer än någonsin. Sedan så läser jag att vi lånar mer än någonsin. Efter ett tag så inser jag att vi inte är vi utan vi och de - vi som sparar mer än någonsin och de som lånar mer än någonsin.

Vi om amorterar på våra lån och de som lånar mer på sina bostäder. Vi som sparar i aktier och fonder och de som som konsumerar varje tjänad krona. Vi som kör gamla, begagnade Toyota och de som kör nya, fräscha stadsjeepar. Vi som sparar ihop till semesterresan och de som köper den på kredit. Vi som vill ha nu men avstår och de som vill ha nu och vill ha sen. Vi som samlar i ladorna och de som flyger för en dag.

Vi som gör en budget och de som köper allt på kreditkortet. Vi som har med oss matlåda och de som äter utelunch. Vi som inte behöver visa upp oss och de som tjusar i lånta fjädrar. Vi som har en buffert att ta av och de som har stora utrymmen på krediten. Vi som har en soffa som är tio år och de som har nytt i alla rum. Vi som en dag är ekonomiskt oberoende och de som jobbar in i kaklet.

Jag raljerar, javisst. Men en liten gnutta sanning finns det säkert dolt här. Låga räntor och lånen stiger i rask takt, låga räntor som samtidigt ger de bästa möjligheter till att amortera. Räntor är ett gissel för varje privatekonomi och en kostnad som varje månad äter upp framtida möjligheter.

Att spara dessa dagar med en börs i höjderna är inte lätt. Att amortera anser jag därför är det bästa alternativet eller att spara på hög i en lågriskkartong.

Det blir roligare om vi alla är vi, eller hur?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg