Storm i ett vattenglas

Att skaffa barn kostar pengar, det hör jag att många yngre talar om. En miljon kronor sägs det och det är ju en hel del. Eller mera? Man är oroliga för hur ekonomin ska påverkas när man bildar familj. Allt som behöver köpas så som barnstol, babysäng och blöjor. Att det inte ska gå att spara så som tidigare eller att utrymmet till nöjen och konsumtion ska inskränkas. Jag säger bara en sak - ni inser inte vilket tunnelseende ni har.

Att erhålla ynnesten att få en liten människa till låns är en oändlig resa, oåterkallelig och en envägsbiljett. Återvändo existerar inte. Att få barn är inte som att skaffa en hundvalp eller att köpa en ny bil - och det tror jag inte heller att någon jämför med. Däremot är det inte omöjligt att man ser familjebildningen som ett projekt vilket det heller inte är. Ett projekt har ju en början och ett slut. Ingen enda människa förmår att i förväg förstå vidden av att bilda familj. Inte jag, inte du, inte någon.

Ditt barn kommer att bli din största olycka och lycka, din största oro och glädje, din värsta ångest och samtidigt en dörr till himmelriket. När du blir förälder erhåller du ett ansvar som inte tar slut förrän den dag då du lämnar in för gott. Ditt barn kommer alltid att finnas i din sinnesvärld oavsett om din dotter eller son är ett skelögt spädbarn eller en grånad femtioåring. Du kommer aldrig att tillåta att Gud eller slumpen ser till att du överlever ditt barn - och om det ändå blir så kommer du aldrig att förlåta dem. Du kommer alltid att göra vad som helst som behövs för att hjälpa eller stötta ditt barn om det så blir din död - för det är föräldraskapets innersta natur.

Det sägs ibland att små barn är lika med små bekymmer och stora barn är stora bekymmer. Man kan skratta lite åt det men det stämmer långt mer än vad jag någonsin insåg en gång. De problem som små barn innebär är av en karaktär som kan innebära stor oro och ångest - men oftast kan man som förälder lösa dem. Stora barn, däremot, är nästan vuxna men mer än jämlika individer som inte helt otroligt är både smartare och vidsyntare än du. Stora barn är till stor del en halv kopia av dig och har ärvt många av dina egenskaper - på gott och ont. Att hjälpa stora barn i deras stormande känsloliv är mer än övermäktigt många gånger.

Du och ditt barn är för evigt förbundna med varandra. Det finns inget återvändo till det som fanns innan. Du kommer att ibland längta tillbaka till den tid då livet var enklare - men ändå inte. För det abstrakta barnet du fantiserade om en gång finns inte och kommer heller aldrig att göra det. Vad som däremot finns är ditt barn, ditt helt unika barn som du kan spegla din själ i. Det går inte att längta bort en människa du älskar även om hen driver dig till vansinne, gör slut på all din energi och skapar sömnlöshet. Det finns inga band som är starkare och inga andra förhållanden där någons smärta lika mycket är din och där du gladeligen skulle ta över allt från sjukdom till ångest - om det bara gick.

Pengar och blöjor - en storm i ett vattenglas. Du kommer att växa upp och inse det, du förälder med ett sovande spädbarn i famnen.

Läs även andra bloggares åsikter om Ansvar, Barn, Det som är livet, Erfarenhet, Glädje, intressant?