Köksöde

Ytterst lite ont, men mycket gott, är det att inte ta sig tid att titta på vad börsen ägnar sig åt. Jag har börjat mitt nya jobb och en ny känsla har nämligen infunnit sig - att det är roligt. Det var allt ett tag sedan jag varit med om det - om överhuvudtaget. Jag kan då inte minnas det. Och jag hoppas att det håller i sig. Dessutom så sköter sig värdepapper med kvalitet sig själva ändå.

Jag har funderat lite stunder emellan kring det här med att köpa nya saker. Ja, jag tror att det kom upp när frugan sålde av lite begagnade kläder men i mycket fint skick. 20 kronor, 40 kronor, en tia. Begagnat betingar inte alls samma prislapp som nytt men värdet i nyttan gör det många gånger om. Det finns allt många ting som inte behöver vara nya när det ska inhandlas. Dessutom finns det många miljövinster, inte minst, med att återanvända och återvinna.

Ämnet kring galenskapen med nya bilar har vi klarat av sedan länge. Nu vände jag istället blicken mot bostadsrenoveringar. Byter inte folk ut sina kök och badrum långt tidigare än av nöd? Och golv och tapeter och möbler likaså? Varför lägger man stora pengar på att försöka få alla slitytor i hemmet att se nya ut, blott för en stund? Speciellt då när man har kund, katt och ungar som spelar fotboll inomhus?

Så, varför byter man ut hela sitt kök då det är fortsatt funktionellt och helt? Just köket är en plats som slits, det är jag medveten om. Men om det är helt och rent? Allt fungerar även om en och annan repa eller skavank finnes? Varför vill svenskar bo i en bostad som liknar en utställning?

Även om jag tittar på budgetkök på nätet så rasslar pengarna på. Ett enkelt kök från exempelvis IKEA, där du själv sätter det mesta på plats, kostar minst fyrtio lakan. Tar du in hjälp från en köksfirma för montering får du räkna med att det kostar mellan trettio och hundratusen kronor extra. Ett kök i mellanprisklassen där hantverkare anlitas för byggnation och montering kostar cirka 250 000 kronor - ett kök i lyxklass kanske 400 000. Gåshuden sprider sig över min arma kropp!

Jag tror inte ett skvatt på att renoveringar av kök eller badrum, som sedan används ett eller ett par år, kan hämtas hem i en värdeökning. Nä, nya ägare vill ändå inte ha din färg på kakel, lucka eller golv - de vill sätta sin egen prägel. Och betänk vad några hundratusenlappar istället på sikt kan göra för en ekonomisk frihet.

Nej, vi väljer att behålla vårt gamla kök och inte investera i någon köksö med granitskiva. Det finns så många andra öar jag hellre njuter av och på. Lyckan bor inte i blänkande vitvaror eller ny ugn från Dachau. Eller det gör den kanske för alla ni statusjägare?

Läs även andra bloggares åsikter om Avkoppling, Budget, Livet, Upplevelse, intressant?