Ledare äter sist

I fredags sa jag upp mig från mitt jobb. Jag blev anmodad till det. Min reaktion var först förvåning men sedan mer förvåning över min förvåning. Man tar inte människor på orden längre. För ärlighet. Alla misstror.

Jag skrev under för ett nytt arbete i mitten av februari. Jag och min kommande arbetsgivare överenskom att jag skulle börja där efter sommaren. I all sin enkelhet innebar det att jag formellt kunde säga upp mig i mitten av maj.

Jag tänkte dock på mina kunder. Eller rättare sagt min arbetsplats kunder. Och mina närmsta kollegor. Jag ville ge framförhållning och en dräglig planeringshorisont. Så jag förtäljde nu mina planer och förklarade mina anledningar. Det blev inga grattis eller ryggdunk. Inte ens en gnutta tacksamhet. Det blev bara ett uppsägningspapper jag skrev under efter en axelryckning. Bra, visa er rätta sida. Helt i sin ordning. Jag vet med mig själv att jag är en bättre ledare än ni är.

Inom juridiken finns det något som heter Likabehandlingsprincipen som också är något som många arbetsplatser gärna anser att de har. Det innebär att alla, kort och gott, ska behandlas lika - något som min nuvarande arbetsplats inte förmår. Det gör så ont i magen när en kollega gråter av denna anledning. Den finns en läpparnas bekännelse.

Chefskap av idag är inte alltid av sundhet. Det finns chefer som är goda ledare - fast många av de som faktiskt är det är inte chefer. Jag när en teori kring att relativt många chefer är psykopater. Vissa chefer ser sig stå över sina medarbetare - att de är viktigare och bättre. Chefer som tar sig friheter, ställer sig i främsta rummet, tar alla plats och allt syre. Dessa chefer är inte ledare eftersom ledare äter sist.

Ovan ser du en berömd sekvens ur filmen Frozen Planet - en vargflock. Ser du flockens ledare med en gång? Är du säker?

Främst pulsar de äldsta och sjuka i flocken - tre till antalet - och de anger tempot. Skulle de inte finnas där skulle de komma efter och kanske förlora kontakten med de andra. Därefter kommer fem yngre, starka vargar - frontstyrkan. I mitten finns övriga flockmedlemmar och därefter ytterligare fem starka. Sist och ensam går alfa-vargen. Han kontrollerar allt från sin position - där ser han allt och bestämmer riktningen. Han ser alla i flocken. Han är en ledare.

Osjälviskhet och respekt visar en riktig ledare prov på. En riktig ledare är hård mot sig själv men ägnar sig åt och lyfter andra. En ledare sätter sig sist vid konferensbordet och går sist in genom dörren. En ledare lyssnar och låter andra tala först. En riktig ledare väljs av gruppen - därför äter denne sist.

De flesta tror att ledarskap handlar om att vara ansvarig. De flesta tror att ledarskap handlar om att ha alla svar och vara den mest intelligenta eller den mest kvalificerade personen i rummet. Det är den fullständiga motsatsen.

Ledarskap handlar om att bemyndiga andra att uppnå saker som de inte trodde var möjligt. Ledarskap handlar om att peka ut riktningen och formulera en vision av världen som ännu inte existerar. Goda ledare har förtroendet att lita till andras försök, framgångar och ibland misslyckanden.

Personlighet är inte att förknippa med ledarskap. Ledarskap handlar inte om att vara en trevlig eller otrevlig person. Vissa bra ledare är grovahuggna eller svåra. Vissa har besvärliga personligheter medan andra är sällsynt trevliga. Men detta är inte kvalifikationerna. De äkta kvalifikationerna är deras önskan att se oss uppnå mer, deras önskan att driva oss för att vara det bästa vi kan vara. Inte för deras egna själviska vinning utan för att de tror att vi har något att erbjuda.

De dåliga ledarna, däremot, är de som driver människor hårt för egen vinning och för egen nytta av vårt arbete. Och här finns psykopaterna, tror jag.

You can easily judge the character of a man by how he treats those who can do nothing for him. 

Simon Sinek

Läs även andra bloggares åsikter om Det som är livet, Arbete, Mänsklighet, Upplevelse, intressant?