Tidsslantar

Minns ni den där lappen jag skrev och lade i min plånbok? Etthundrasjuttionio kronor står det på den. Det är min påminnelse om vad en arbetstimme, en timme av mitt ändliga liv, ger tillbaka i pengar. Det är en blå Greta Garbo, en ljusröd Evert Taube, en lila Astrid Lindgren och så några metallmynt.

Min lilla lapp berättar detta för mig varje gång jag viker upp plånboken. Jag når inte betalkorten innan jag passerat lappen och texten. Många gånger måste jag betala och lappen i sig blir inget hinder men jag påminns och jag kan få samvetskval. Det finns mycket som inte är värt etthundrasjuttionio kronor.

Slanten kan tyckas liten. Allt blir mer spännande och skrämmande visuellt. Nedan ser du några cirkeldiagram som illustrerar detta.

I tur och ordning visar de 179 kronor av ett dagsverke för mig. Den smala skivan i mitten är 179 kronor på en månads arbete. Den sista cirkeln visar kostnaden för en utelunch varje arbetsdag av en månadslön.

Visuella indikatorer är vassare än enbart ett belopp. Allt blir så mycket tydligare vilken insats du behöver göra för att betala något. För de blå skivorna i diagrammen är inte längre enbart pengar utan också tid.

En utelunch kostar i runda slängar 90 kronor. För mig skulle ett års lunchande kosta nästan hela 16 arbetsdagar! Visst låter det helt otroligt? Men så är det. 90 kronor gånger 253 arbetsdagar för 2019 blir 22 770 kronor. Genom att inte äta lunch ute skulle du, åtminstone i teorin, kunna ta ledigt sexton dagar till under ett år.

Det andra alternativet är att investera dessa drygt tjugotvå tusenlapparna varje år till modesta 6 % i avkastning och ha trehundratusen kronor efter tio år. Cirkeldiagrammet nedan är lunchpengarna av tio års slit för mig.

Allt handlar om eftertanke kring vad man anser vara värt något. Att översätta pengar till tid har för mig varit en ögonöppnare.