Snutte

Jag blir sned. Alla vill ha mina pengar. Hela tiden. Och hela tiden mer av mina surt förvärvade sekiner. Många gånger så är det inte saker som kan undvaras heller eller inte ens bytas till ett alternativ. Och inte tusan är det rimliga höjningar heller. Skulle de följa normal löneutveckling med två eller kanske tre procent hade det känns med nådigt. Men så fungerar det inte utan jag blir successivt beskuren allt hårdare.

Nätavgiften höjdes under året med runt tio procent. Bredbandet kommer att höjas med vansinniga trettio procent. Min parkeringsplats på jobbet höjs med sex procent. Dyrare och dyrare, dag för dag. Och detta är bara några exempel ifrån min vardag. Hur ser det ut för dig?

Hur får människor det i sin vardag, funderar jag, när allt från livsmedel till drivmedel blir dyrare? Visserligen har den genomsnittliga reella löneökningen varit drygt två procent de senare åren men det är i förhållande till inflationen. Vissa branscher, speciellt de som sitter på någon slags monopol så som elnätsbolagen som exempel, kör sitt eget lopp och gör vad de kan för att pungslå sina kunder.

Så vad kan en stackars konsument göra om man inte vill fäktas mot väderkvarnar? Jo, det är att räkna. Och att räkna baklänges. Den första beräkningsgrunden är sparandet - hur mycket vill du spara nu och framåt?

Låt oss säga att det är tjugofem procent av din nettoinkomst. Då återstår sjuttiofem procent av din inkomst för allt från livsmedel till internet. Där finns då behovet av att dela upp dessa kostnader i nödvändiga och övriga. Betala hyran måste man. Liksom hemförsäkringen. Dessa typer av kostnader ska betalas oavsett och alltid. Att åtminstone en gång om året göra en översyn och byta försäkringsbolag, så som exempel, för att sänka de nödvändiga kostnaderna bör vara en regel.

Låt oss säga att du efter de nödvändiga kostnaderna har tjugofem procent kvar av lönen. Dessa slantar är nu allt från semester till din dagliga morgonlatte. Och här är det enbart prioriteringar som gäller. Hur mycket glädje vill du ha ut av dessa kronor och hur mycket försvinner egentligen ut i napp, snutte och tröst?

Här är det vad man kan göra mest. Hålla emot allt som inte fyller din tid med tillräcklig utväxling för insatsen. Och vad är det? Egentligen kan bara du avgöra det. Men jag tror att varje gång du tänker att det ska jag unna mig eller att det är jag värd - då är man på lite hal is, tror jag. Istället är det inte sådana funderingar som är kopplade till riktig glädje och upplevelse. Eller vad säger du?

Dessutom så tror jag att dagliga små belöningar, så som en utekaffe, tenderar att bli slentrian i all sin kostnad.