Upp i topp

Jag förstår det inte men börsen bara tuffar och tågar på. Idag stänger den på rekord och Wall Street tar vid med ett eget nytt rekord. Dåliga nyheter skakas av och goda sådana ger nytt bränsle på brasan. Det går fort och det är roligt men fascinerande samtidigt.

Därför kan jag nu tycka att en veckas semester är på sin plats. Det stundande, så kallade, sportlovet bjuder på riktig vinter och mental avkoppling. Det kan jag behöva. Mitt jobb tär på mig trots mina kortare arbetstimmar per månad. För väl då att jag snart har ett nytt sådant med garanterat mindre stress och dessutom mera i lönekuvertet. Mer pengar att spara, det vill säga.

Så som de flesta andra vet jag ungefär hur mycket pengar jag får i lönekuvertet varje månad. Med ett ganska enkelt överslag kan jag alltså beräkna hur mycket ett visst sparande innebär av en hel månadslön. Just nu har jag exempelvis hittat ett par oinvesterade tusenlappar på ett konto som swish försvinner in i sparandet. Och om en månad anses ha tjugotvå arbetsdagar så innebär de pengarna ungefär en och en halv arbetsbefriade dagar. Än mer på sikt med ränta-på-ränta-effekten.

Helt nyligen investerade jag femtiotusen riksdaler i ett fastighetsprojekt. Över arton månader löper lånet och avkastar 11 % per år. Samtidigt så köpte min kusin en klocka för samma belopp. Hon ville vara fin, det var ett smycke. Mitt hår stod nästan rakt upp av fasa! Kanske har jag fel och det är kanske meningen att vi ska leva för dagen för morgondagen kommer kanske aldrig. Men jag är beredd att ta chansen och hoppas på ett långt liv i lycka. Femtio loppor är lätt två månaders leverna så som sparsam pensionär och det är inte fy skam. Och så var det ju ränta-på-ränta..

Konsumtion är bra om den ger mig mycket glädje. Det gör inte ett något som kostar så mycket. Mindre prislappar i större antal tror jag är bättre. Jag blir ju glad över en chokladkaka. Vår skidsemester kostar den också. Ungefär en tredjedels klocka. Jag blir nog gladare över den med.