Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Lek är glädjens redskap

Glöm inte bort att leka.

När du är barn är leken en naturlig del av vardagen, ja, i själva verket livsviktigt. Barn som inte får leka blir deprimerade. Och jag tror att det gäller oss vuxna också.

Vissa vuxna har slutat att leka. Att göra riktigt roliga saker varje dag, sådant du längtar efter. Sedan vad leken består i är kanske inte så viktigt, men en del människor är så himla viktiga, allvarsamma och betydelsefulla att jag blir full i skratt. Samtidigt är det lite sorgligt, de har ju stelnat i sin form som en seg gammal sockerkaka.

Om du kan fånga den där känslan som du kanske hade på julaftonsmorgonen. Eller på din födelsedag. Då du vaknade och kände att det här är ju JULAFTON. EN fantastisk dag som gjorde att det pirrade i hela kroppen. Du hade all världens entusiasm och inspiration och KUNDE bara inte bli i sängen, kändes det som. Om du kan fånga den känslan inför något göromål i ditt liv, DÅ har du inte glömt bort hur det är att leka. För att leka, det är så kul, kul, kul..

Vad du leker, hur du leker - det spelar ingen roll. Att använda sin tid, så som Förmera skriver om, på ett sätt som gör den värdefull för dig är det viktiga. Att som Säker ekonomi åka iväg och leka är ett sätt. Jag tror att om man glömmer tid och rum när man leker, då är man nära sitt inre barn igen.

Tid ÄR pengar. Pengar kan till viss del köpa mig tid, men inte i evighet. Däremot, genom att fylla sin tid med så mycket kul det bara går, genom att leka sig igenom livet - det tror jag på. Och mer tid kanske går att få?

Vi män har det, som tur är, det väl förspänt. Vi får ju ofta höra att vi aldrig blir vuxna, och det känns bra. Och sedan när vi närmar oss pensionen - ja, då blir vi dessutom barn på nytt!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kommentarer

  1. hej!
    oju vilket muntert inlägg!
    man blir på bra humör bara man läser!
    leka? nja, det gör jag väl inte längre,hrrrm jag är ju hela 30år!
    men tokryck får jag fortfarande,skrattanfall,kittlas,nyps och kelar, DET gör jag med sambon.

    SvaraRadera
  2. Du har väldigt rätt i det! :-)

    Jag tänker ofta på den där känslan av pirrig förväntan och glädje man kände över saker och ting när man var liten. På något sätt tycker jag att lekmöjligheterna ökar när man är vuxen ... det gäller bara att se det :-D.

    SvaraRadera
  3. Det är så roligt att se på sina egna barn i deras lekar hur otroligt upptagna de är med det de håller på med. Spontan glädje och förundran.

    Det gäller att hålla cynismen stången. :)

    SvaraRadera
  4. Hej Per Penning!

    Jag tycker också att leken försummas i takt med att folk förnumstigas (läs: blir äldre). Själv är jag snart klar med en yrkesutbildning och börjar samla på mig ett undertryckt behov av att inte behöva vara så himla vuxen, balanserad och förståndig jämt! Men det är svårt när omgivningen har hårt reglerade normer för vilka lekplatser som är tillgängliga för vuxna (se också mitt inlägg "Lekplatser för vuxna" på http://livsinspiration.blogspot.com)

    Jag kan längta efter att få mina framtida barn som alibi för att få ett mer legitimt utlopp för leklusten! För vad är vi om vi glömmer bort att leka?

    Kram, Rebecka

    SvaraRadera
  5. Tack för din kommentar, Rebecka, jag ska titta på din blogg snarast.

    Jag har svårt för människor som tar sig själv på för stort allvar, de ter sig tråkiga i mina ögon. Nä, du har helt rätt - utan lek är det slut, helt enkelt. :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg